wishthatwasme

Jag ser att Maja somnar i Nialls famn och han bär in henne till ett av sovrummen. Jag ler mot Harry och tänker på hur glad jag är för mina vänners skull. Dom har fått sina drömkillar. Allt jag någonsin velat ge dom har dom nu fått. Slänger en snabb kik på klockan Harry har runt sin handled och ser att klockan är straxt efter 6 på morgonen. Flyget går alltså om ca 17 timmar räknar jag snabbt ut och suckar lite tyst. Det betyder att vi ska vara på flygplatsen redan om 15 timmar och träffas utanför hotellet om 14. Endast 14 timmar hade jag kvar med min ängel. Sedan skulle jag hem olyckligt omedvetande om nästa gång vi träffas. Som tur är får vi sommarlov 10 dagar efter att vi kommit hem och med lite tur kanske jag och tjejerna får åka tillbaka till killarna i London. Och 10 dagar går väl rätt så fort? Det kurrar till i min mage och jag kramar om magen hårt med mina armar. Alla skrattar och Louis ställer sig upp.

- We can make some breakfast? Säger han och sträcker ut handen mot Amanda.

Alla nickar och dom går iväg mot köket. Zayn börjar prata med Liam om någonting jag inte uppfattar. Alla orden i engelskan sitter inte och jag frågar ofta vad vissa ord betyder för att jag ska kunna förstå. Men denna vecka har gett mig otroligt mycket. Nya vänner, ett förbättrat ordföråd i det engelska språket, minnen för livet och främst en pojkvän. Världens finaste pojkvän.

Harry lägger sina armar runt min midja och drar mig intill honom i en varm, mysig kram. Jag kramar tillbaka och njuter av att få vara i hans famn.

Louis drar med mig ut i köket och han skrattar högt och jag kan inte låta bli att inte ryckas med. Det slutar med att vi båda hänger över ena köksbänken och gråter av skratt. Jag reser på mig och vänder mig om mot honom.

- What's so funny? Säger jag och torkar skrattandes bort tårarna från min kind.

- I dont know! Svarar han. It's just... Hilarious!

Vi skrattar och jag hör Sannas röst inne från vardagsrummet och jag kikar fram bakom köksväggen. Sanna ler stort mot mig.

- Vad skrattar ni åt?

- Ska jag vara helt ärlig... Börjar jag. Ingen aning!

- Ni är ju konstiga! Säger hon och skrattar.

- Vi är väl bara för trötta och ja, du vet ju hur i alla fall jag blir när jag är trött. Ingen vacker syn! Skrattar jag och går tillbaka till Louis som dukar framt tallrikar och glas på bordet.

Jag steker lite bacon och ägg och Louis rostar mackor som han ställer fram på bordet. I en skål på bänken ligger det fullt med apelsiner och han pressar flera tillbringare med apelsinjuice.

- Breakfast! Ropar jag och drar ut på a:t. Steg från vardagsrummet hörs och Sanna kommer först med tre hungriga killar efter sig. Alla sätter sig ner runt bordet då vi kommer på att Niall och Maja fortfarande sover.

- Ska vi väcka dom? Ja, dom har i alla fall inte någon tanke på det. Säger jag och nickar menande mot killarna som redan börjat äta.

- Nej, vi låter dom sova någon timme till i alla fall! Dom har ju bara sovit en halvtimme , typ.

Jag nickar mot Sanna och vi tar för oss av frukosten.

---

Efter frukosten går jag försiktigt in till Maja och Niall och väcker dom. Kramar Maja lite innan hon och Niall går hand i hand och sätter sig ensamma vid bordet.

- Hey you, Amanda! Hör jag Zayn ropa. We where thinking we should go back to you're hotel and check out and bring you're stuff into the car so we can do something fun after that. Cause then we don't need to go back to you're hotel befor we'll drive you to the airport. Do you wanna come?

- Good idea! I'm coming, just gonna tell Niall and Maja. Svarar jag och går in i köket där dom sitter och äter. Dom skrattar och verkar ha roligt tillsamman. Ler lite för mig själv.

-  We're going back to the hotel to check out and bring all our stuff into the car. I'll take you're stuff with me, Maja. Säger jag på engelska så Niall också förstår. Have you packed already?

- Great! Svarar hon. Actually I have!

- Good! Jag ler och går ut till bilen. Ser att Louis sitter fram bakom ratten och att platsen bredvid honom är ledig. Antar att den är för mig och hoppar in.

Vi kör till hotellet och jag och Sanna springer upp tillsammans och hämtar alla våra väskor som vi inte tagit med oss dagen innan. Vi slänger in dom i bilen och Liam går med oss in till receptionen för att checka ut.

När vi kommer tillbaka ut på gatan hör vi att någon sjunger på WMYB och jag kollar mig omkring för att se varifrån det kommer. Medans vi går till bilen blir ljudet bara starkare och starkare och när vi öppnar bildörrarna för att hoppa in hör vi Zayn, Louis och Harry sitta och sjunga den. Jätte högt! Vi skrattar och stänger dörrarna efter oss. Louis startar bilen och rullar ut på vägen igen.

- We heard you all the way to the car, you know that right? Säger Sanna och skrattar.

Killarna bara skrattar som svar och vi är på bra humör allihop.

Amanda kommer in i köket och berättar att dom ska åka till hotellet och hämta resten av väskorna och checka ut. Jag blir lättad för då får jag tillbringa mer tid ensam med Niall.

- The last day together for a while... Säger Niall och tittar på mig med ett par ledsna hundögon.

- Don't remind me of it.

- You know I love you, right? Han lägger sin hand ovanpå min som jag vilar lätt mot bordet. Don't you dare forget that.

Jag ler och blir alldeles varm innombords. Dom sista dagarna i skolan kommer vara både fruktansvärt jobbiga eftersom jag måste vara utan Niall men dom kommer också vara underbara. Kommer ju ha Niall i tankarna hela tiden.

- I will never ever forget that. And I hope you know that I love you?

Niall reser på sig och går fram till mig, lyfter upp mig i sin famn och bär mig in till sängen. Vi kryper ner under täcket och ligger och myser en lång stund. Det är overkligt hur lycklig han får mig att vara. Bara genom att hålla hans hand och ligga nära honom gör att jag får lyckorus genom hela kroppen. Länge ligger vi där och bara njuter av varandras tillvaro tills Nialls mobil börjar ringa utifrån köket.

- You can stay here. Säger han, kysser mig snabbt i pannan och springer ut till köket och svarar. Jag tänker inte så mycket på vem det är han pratar med men han kommer tillbaka någon minut senare helt likblek i ansiktet. Jag tittar förskräckt på honom där han står i dörröppningen med mobilen i handen.

- Oh my gosh baby, what is it? Säger jag och springer fram och kramar om honom, länge.

- I have to call Harry... Mumlar han och jag ser en tår försvinna ner längs hans kind. I'll tell you soon. Promise.

- Okey sweetheart. I'll just wait here.

Han nickar och försöker le lite mot mig men jag ser att det är något som är fel.

Fem minuter går.

Tio minuter går.

Femton minuter går.

Oron över hur han mår väller över mig och jag får en stor klump i magen. Sträcker mig över till Nialls sida av sängen och tar upp hans röda kofta från golvet, sätter på mig den och går ut till vardagsrummet. Går genom alla rum i hela huset utan att hitta honom. 'Åh nej...' tänker jag och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. 'Var fasiken är han?'. Tusen tankar om var han kan befinna sig flyger genom mitt huvud tills jag till slut hittar honom sitta lutat mot husväggen på baksidan. Springer fram och bokstavligt talat slänger mig ner bredvid honom och håller om honom hårt. Vaggar honom i min famn och drar mina fingrar genom hans hår. Han gråter.

---

Tiden stannar när jag sitter där ute i mörkret med Nialls händer runt min midja. Allting tysntnar och vi ser på varandra länge, länge. Utan att jag är speciellt medveten om det går alla andra in i huset och vi är helt ensamma. Han böjer sig fram emot mig och kysser mig hårt och kärleksfullt. Vad som egentligen är ca en minut känns som en halv sekund. Tiden går oerhört fort när jag är med honom och jag både älskar och hatar det. Älskar det eftersom att man brukar ju säga "tiden går fort när man har roligt" och det har jag ju med honom. Hatar det för att tillfällena då vi ska säga hejdå kommer så fort från att vi träffas.

- Should we go inside? Hör jag Louis säga och ser hans huvud sticka ut genom altandörren.

Niall nickar mot honom och sträcker ut sin hand och jag tar den och vi går in till dom andra. Vi sätter och ner i tre soffor som står runt ett bort. Jag och Niall i den enda, Sanna och Harry i den andra och Amanda och Louis i den tredje.

Länge sitter vi och pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och äter frukt doppade i choklad som Harry och Sanna skurit upp och fixat fram.

Fram emot 2 på natten börjar vi alla känna oss trötta och killarna berättar att det finns tre gästrum nere på bottenvåningen, där vi ska tillbringa natten. Vi hjälps åt att plocka undan allt utifrån och går ner till gästrummen. Louis sticker in huvudet i rummet närmast trappan och ler glatt mot oss andra.

- I think me and Amanda take this room. Han skuter upp dörren och vi ser att väggarna är randiga. Alla skrattar och Amanda kysser Louis och ser lycklig ut. Harry drar med sig Sanna till rummet bredvid och vi säger godnatt allihop.

- Then i guess this room is for us. Säger Niall och tar min hand och vi går in i det tredje rummet.

Rummer ser lite gammaldags ut med neutrala färger. Möblerna är i någon slags trä och ovanför dubbelsängen hänger massa hjärtan på väggen. Niall ge rmig en menande blick och vi klär av oss och lägger oss i sängen. Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre och jag somnar med huvudet på Nialls varma bröst med hans hjärtslag dunkandes vid mitt öra.

Jag drar med mig Amanda in på vårat rum och stänger och låser dörren bakom henne. Tittar på henne och känner hur mycket jag älskar henne. Med henne ska jag dela resten av mitt liv med, vill att hon ska vara mamman till mina barn. Det är med Amanda jag vill gå igenom alla tuffa och roliga tider med.

- Are you tired? Frågar jag henne och hon skakar på huvudet.

- Not at all. Are you?

Jag skakar på huvudet och vi kryper ner i sängen. Hon lägger huvudet på mitt bröst och jag har armarna runt henne. Länge ligger vi tysta och bara njuter av varandras tillvaro. Känslan är så underbar när man kan sitta tyst en lång stund och bara njuta, utan att det blir pinsamt.

Till slut avbryter jag tystnaden och säger att jag måste gå på toa. Kysser henne lätt på pannan och smiter iväg till toan. Sitter där inne på golvet ett tag och funderar. Funderar på hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon egentligen älskar mig. Jag tar upp asken ur fickan och ser omsorgsfullt på den innan jag stoppar tillbaka den igen.

Jag måste ha suttit där en lång stund för till slut knackar Amanda på dörren och kikar in.

- What are you doing? Säger och hon ler busigt mot mig där jag sitter på golvet.

- I don't know. Skrattar jag och reser mig upp. Can we just lay down in the bed and talk?

- Sure, what do you wanna talk about?

- Everything. About you, your friends, family, school. I wanna know everything.

- Okey then. Säger hon och tar min hand. I'll tell you everything about myself. And there's a lot of stuff.

Vi går tillbaka till sängen, denna gången klär vi av oss och byter om till nattkläder innan vi lägger oss ner. Hon har en av mina t-shirtar på sig och jag har bara ett par kalsonger. Vi lägger oss ner i sängen och hon börjar berätta allt. Hon berättar glatt om vad hon, Sanna och Maja brukar göra på fritiden, hur det är i skolan, hur hennes familj är. Om hennes stora kärlek till hästar. Under hela tiden hon pratar ser hon så glad och lycklig ut och jag kan inte sluta le.

När hon pratat så mycket att vi glömt bort tiden skrattar vi lite innan vi båda somnar på direkten.

Jag har alltid varit en person som är trött. Det spelar ingen roll hur många timmar jag sovit, lik förbannat ska jag alltid vara trött. Dock har det blivit bättre på senaste tiden. Men så fort Harry och jag kommer in på rummet och jag ser sängen kramar jag om honom och frågar om vi inte kan  sova på direkten. Han skrattar lite tyst och kysser mig på munnen.

- Of course!

Harry klär av sig helt naken och lägger sig i sängen. Jag tvekar någon sekund innan jag klär av mig och lägger mig bredvid honom. Det känns lite skämmit att visa mig helt naken för en annan människa, men han har lärt mig att tycka att jag själv är vacker. Och om han, Harry Styles, tycker jag är vacker så måste jag vara det. Han tittar stolt på mig och vi kysser varandra en sista gång innan vi somnar, sida vid sida.

Någonstans långt borta hör jag ljudet av en vibrerande mobil och jag vaknar upp och ser att hela rummet lyses upp av min mobil som ringer. Sträcker mig mot nattduksbordet och greppar tag om mobilen. Känner igen numret direkt trots att jag inte lagt in det. Trycker på röda luren och innan jag hinner lägga ifrån mig den ringer det igen.

- What do you want? Viskar jag tyst för att inte väcka Sanna.

- I wanna talk. Säger rösten.

- It's 4 o'clock in the morning! Don't you have a brain? You don't call someone in the middle of the night! Jag blir rasande och Sanna vänder sig om i sängen och mumlar i sömnen. 'Hon får absolut inte vakna nu!' tänker jag panikslaget och försöker lugna ner mig.

- I just wanna talk...

- You know I'm Harry, right? Muttrar jag och lägger på. Innan jag lägger ifrån mig mobilen skriver jag ett sms.

' She just called. Again... ' tvekar om jag ska skicka det eller inte. 'Kanske bäst att strunta i att skicka det ändå' tänker jag och stänger av mobilen.

- Good morning sunshines! Hör jag Louis ropa borifrån dörren innan jag känner något tungt över mig. It's time to get up! Och så börjar han sjunga. 'Inte nu igen' tänker jag och försöker slå bort honom utan framgång. Maja vänder sig om mot mig och skrattar. Jag ler mot henne och hör Amanda säga någonting jag inte förstår. Amanda och Maja skrattar och Amanda kommer fram och ger Maja en puss på kinden. Känner avundsjukan strömma över mig men jag slår snabbt bort dom tankarna, hon är ju min flickvän! Och dom två är vänner och det är sånt vänner gör. Maja tittar sedan på mig, ler och kysser mig hårt.

- You keep making me weak, yeah frozen and can't breathe! Sjunger Louis glatt medans hans fortfarande sitter över mig. Äntligen lyckas jag få till en riktig smäll och han faller handlöst bak i sängen och är påväg ner på golvet innan han lyckas ta tag i mitt ben och kan hålla sig kvar i sängen. Alla brister ut i ett hysteriskt skratt och jag blir genast pigg. Efter skrattandet drar jag med mig Maja in i badrummet och frågar om vi inte kan duscha tillsammans, för det känns ju ondigt att duscha i omgångar. Hon rodnar lite när jag frågar och jag kysser henne mjukt på läpparna.

- I love you. It doesn't matter how ugly you think you are, cause i know the truth. The truth is that you are stunningly beautiful.

Hon säger inget, kramar bara om mig och klär av sig och ställer sig i duschen.

- Are you coming? Säger hon och ler självsäkert.

Jag dör inombords så vacker hon är och jag skyndar mig in till henne. Vilken underbar morgon.

Sanna och jag går upp och hittar Louis och Amanda i köket. Vi pratar lite samtidigt som vi gör i ordning frukost som vi dukar upp utomhus. Sanna och Amanda pratar svenska med varandra och båda ser så lyckliga ut. Jag blir varm i hela kroppen av att se dom må bra.

Vi sätter oss ner ute i det lite mulna men varma vädret och börjar äta. Skratt innefrån huset hörs och ut kommer Niall och Maja hand i hand. Båda är nydschade och jag känner doften av Nialls parfym på flera meter. Dom sätter sig ner och äter med oss.

Så fort Niall tagit sin sista tugga på hans sjunde macka ställer jag mig upp och ber honom följa med mig in.

- She called me last night. Säger jag lågt när vi kommit in i huset.

Niall stirrar förskräckt på mig.

- Oh no. Säger han tyst. Not again...

---

- Amanda! Maja! Ropar jag och tjejerna kommer inspringandes till köket där jag sitter med laptop på bordet. Kolla vad jag hitta!

Jag visar dom skärmen och där är en bild på två figurer, varav den ena är Louis, som åker London eye. Under bilden står några rader om att Louis Tomlinson har setts med en okänd flicka vid London eye. Bilden är tagen från marken upp emot en av korgarna som är ett tiotal meter upp i luften. Och man ser tydligt att att en av de två figurerna är Louis, dels på håret och på den randiga tröjan.

Jag tittar på Amanda som stirrar på bilden.

- Det är du va? Frågar jag försiktigt.

- Ja... Får Amanda fram. Vem har tagit bilden egentligen, vi såg ju inga personer alls som verkade intresserade av oss?!

Hon låter både chockad och arg. Det kan jag förstå, dom vill ju inte gå ut med att dom är ett par ännu. Amanda kommer få ta jätte mycket skit av en del fans och Louis kommer bli bombaderad av journalister och annat folk som vill prata och intervjuva honom om hans förhållande.

- Amanda, ta det lugnt vännen. Det löser sig, okej? Säger Maja och kramar om mig.

- Hoppas det. Svarar jag och kramar tillbaks.

Då kommer jag på att klockan precis slagit 6 och jag spriner och hämtar lappen jag fått av Lou och vi sätter oss ner runt matbordet.

- Så, läs nu då! Säger Maja glatt. Vad står det?

"Hi Amanda, Maja and Sanna. I hope you don't have any plans for tonight, cause in 10 minutes there will be a car outside of your hotel who will drive you to a speciall place. See you there. /Lou Harry Niall" står det på lappen.

Vi blir helt till oss alla tre över denna överrraskning och vi sitter och fangirlar lite någon minut tills vi inser att klockan är fem minuter över sex. Vilket betyder att bilen är här om 5 minuter! Fort som attan springer vi runt i hela hotellrummet och letar kläder och skor, sminkar oss och jag hinner även göra några lockar i mitt långa, bruna hår. Vi skyndar oss ner och minsann, där står det en bil och väntar på oss. Jag ler mot mina bästisar och vi hoppar in i bilen.

Bilen stannar och chauffören säger att vi är framme. Vi hoppar ut ur bilen och blir förvånade över hur fint det är där vi befinner oss. Massa grönska och mitt i allt grönt, ett jätte vackert hus. Jag tittar på tjejerna lite förvånat och vi följer med chauffören bort till grinden intill tomten.

- I'll leave you girls now. Go to the backyard and you'll understand why you are here. Säger han och går tillbaka till bilen. Innan han hoppar in vinkar han till oss och vi vinkar tillbaka.

- Ähm, vad säger ni? Säger jag och öppnar grinden. Ska vi gå?

Sanna och Amanda nickar och vi går in på tomten. Vi går tysta och förväntansfulla runt huset, tills vi kommer en altan precis innan husknuten bak emot baksidan. Där står Niall och vinkar glatt mot oss.

- Close your eyes, now! Skriker han och springer fram till oss. Han kramar om mig och kysser mig lätt på kinden. I hans händer har han tre ögonbindlar och han binder för våra ögon. Vi skrattar alla fyra och han leder oss någonstans och placerar oss på en varsin stol.

- On three. Hör vi Harry säga.

- One. Säger Harry och Niall tillsammans. Two.

- Three! Skriker Louis och våra ögonbindlar dras bort samtidigt.

Jag kollar mig snabbt omkring och ser att vi sitter runt ett fint dukat bort med blommor, levande ljus och massa fin belysning. Jag blir helt stum över hur fint det är. Alla växter runt oss gör att det ser hemtrevligt och lugnt ut. Och alla levande ljusen är som pricken över i:t. 'Väldigt romantiskt, jag som alltid älskat levande ljus!' tänker jag och tittar på Sanna. Bakom henne står Harry och ler stort. Mitt emot Sanna sitter Amanda och bakom henne står Louis. Då känner jag ett par armar runt mig och jag känner doften av Nialls parfym. Jag vänder mig om och han tittar kärleksfullt på mig.

- Surprise! Ropar alla tre killarna och alla ser lika glada ut. Now it's time for dinner.

Kvällen går otroligt snabbt och Niall ger mig långa, varma blickar hela tiden. Så fort han tittar på mig blir jag alldeles varm och får fjärilar i magen. Han ger mig minst tusen komplimanger och drar massa tråkiga skämt som livar upp stämningen rejält!

Fram emot midnatt går han in och hämtar sin gitarr och ställer sig bakom mig. Han ber mig vända på stolen emot honom och jag gör som han säger.

- This is for you, my love. Säger han och jag hör direkt att det är More than this som han börjar spela. Han sjunger och spelar bättre än jag någonsin hört honom göra och han vänder inte bort hans blick från mig en enda gång under hela låten. Varje ord betonar han extra mycket och texten går rätt in i mitt hjärta. För första gången sedan jag träffade honom, känner jag med hela mitt hjärta att han älskar mig. All min oro och mina idiotiska tankar är som bortblåsta och jag förstår inte hur jag själv kunde stå och gråta hos Lou över honom igår. Allt Lou sa var sant. Niall älskar mig. På riktigt.

- I love you babe, you are the best thing that ever happened to me! Säger han och kysser mig ömt på läpparna. You're the best girlfriend I ever had, and I want to live the rest of my life with you.

Jag känner hur det blir blött längs min kind. Blött av mina glädjetårar.

- And I love you more, Niall.

- That's impossible. Säger han och torkar bort mina tårar. I love you so more than you could ever imagine.

---

Majas perspektiv:

Morgonen kommer och vi vaknar upp tidigt alla tre. Vi går upp och äter frukost och gör oss i ordning i lugn och ro. Klockan halv 9 knackar det på dörren och jag går och öppnar. Där står Anne-Charlotte och ser jätte arg ut. "God morgon fröken" får jag ur mig innan jag nickar mot dom andra tjejerna att komma.
- Jaha, och vad tror ni att ni håller på med?! Skriker hon argt och håller ett långt tal om att det är hon som har ansvaret för oss och om vi virrar bort oss är det hennes fel.
Jag tittar på Sanna och ser att hon knappt kan hålla sig för garv och jag känner hur skrattet bubblar över hos mig också. Snart hakar även Amanda på och vi står och skrattar mitt i vår lärares ansikte. Lite skuldkänslor får jag och hade inte Sanna börjat skratta hade vi andra inte gjort det heller.
- Förlåt men... Får jag ur mig mitt i allt garv. Du får prata med Amandas pojkvän om varför, det är hans och hans kompisars fel.
Amanda skrattar ännu mer och tar fram sin mobil och slår Louis nummer.
- Hi Lou, you really need to come. Now. It's an emergency! Skrattar hon och lägger på.

- Chilla lite nu va, han är på väg! Säger hon och klappar Anne-Charlotte på axeln. Vi kommer upp till dig när han kommit!

- Ni är ena bortskämda ungar! Snäser hon åt oss och rusar där ifrån och ner för trappan.

Vi tittar förskräckt på varandra och några sekunders tystnad uppstår. Jag stänger dörren och det slutar med att vi ligger i en hög på golvet och skrattar tills vi hör det plinga på dörren igen.

- Lou! Skriker jag och springer så fort jag kan dom två metrarna som är till dörren. Maja skrattar åt mitt försök att springa snyggt och jag öppnar dörren, fortfarande skrattandes.

- Hi babe! Säger han glatt, kramar om mig hårt och kysser mig lite snabbt på läpparna.

- Thank you for coming. Säger jag och förklarar situationen för honom. Han skrattar åt oss och vi går ner alla fyra till Anne-Charlottes lägenhet. Sanna, jag och Maja gömmer oss bakom en vägg medans Louis plingar på hennes dörr. Vi hör hur hon öppnar och Louis presenterar sig och förklarar läget. Anne-Charlotte låter nervös och pratar med dålig engelska.

Till sist tackar Louis för att hon tagit sig tid att lyssna på honom och han ber om ursäkt för vad han och hans vänner gjort eftersom det orsakat trubbel för oss tjejer.

- Thank you and bye! Säger han och stänger dörren, nästan rätt i ansiktet på henne.

Han går fram till oss och jag och tjejerna fnissar till. Vi tre visste att Anne-Charlotte vet vilka One direction är och då hon även är vår engelska lärare har vi fått se klipp med dom på lektionerna och hon har varje gång uttryckt sin kärlek till dom, speciellt till Lou. Så detta var extra roligt, speciellt eftersom Louis var helt omedveten om att han nyss stod och pratade med en 60-årig tant som har en crush på honom. Ingen av oss tre försöker oss på att förklara det för honom, vi skrattar lite och kramar om honom alla tre.

- I have to go now... Säger han lite tyst och kollar på mig. Don't forget to read the note, at 6 o'clock!

- Okey honey, I wont forget! Jag kysser honom mjukt på munnen och mina vänner kramar honom hejdå.

När han sedan vänder sig om för att gå ner för trapporna tar jag sats och spankar till honom ordentligt på hans rumpa. Han tittar förvånat för mig innan han skrattar och blinkar mot mig.

- You're a naughty girl... Säger han och hans skratt ekar i trapphuset enda tills vi hör porten slå igen.

- So, how did that go? Frågar jag Louis så fort han kommer tillbaka. Han nickar och skrattar och jag drar en snabb slutsats om att det gick bra.

Jag går in till mitt rum och hämtar min gitarr och går och sätter mig i soffan och funderar. 'Ikväll vill jag spela någon fin låt för Maja, men vilken?' tänker jag och börjar spela More than this. Det kändes bra att spela den och sjunga hela låten, inte bara mitt solo och refrängerna så jag bestämmer mig för den. I samma sekund kommer Liam och sätter sig mitt emot mig. Han tittar på mig och ler.

- Do you love her? Säger han.

Känslorna bubblar som kokande vatten inne i mig och jag kan inte låta bli att le som ett fån. Såklart jag älskar henne! Det är Maja, min Maja som vi pratar om här. Det var hon som fick mig att må så bra och njuta av livet. Enda sedan första gången jag såg henne visste jag att det skulle bli hon och jag. Trots att vi kommer stöta på motgångar kommer vi klara det. Hon är stark. Och hon sprider massa glädje. När jag är med henne ser jag allting från den positiva vinkeln och hon får mig att bli alldeles varm av kärlek.

- Of course I love her! Why wouldn't I?

- Just asking bro. You seem happy. And that's good. I don't wanna see you like that again. Han blir allvarlig i tonen och mitt goda humör försvinner på två sekunder. Oh, I'm sorry. I didn't meen to...

- It's okey. Avryter jag honom.

Liam reser på sig och går fram till mig, kramar mig och går därifrån.

-----

- We should get ready boys! Ropar Harry och jag kollar på klockan. Shit, klockan är redan halv 5.

Jag skyndar mig att klä på mig något bekvämt, drar fingrarna igenom håret några gånger och stoppar ner gitarren i fodralet. Inann jag går ut genom dörren kollar jag mig själv i spegeln och jag gillar vad jag ser.

Nöjd med mig själv sätter jag mig tillsammans med Louis i bilen med Harry bakom ratten. Harry kör iväg och en kvart senare är vi framme. Framme i hans kusins Matty's hus. Huset är stort och ligger en bit utanför resten av civilisationen. Runt huset är en stor grön trädgård med massor av lummiga träd och blommor.

Vi kliver ur bilen och går in i huset. Där står Matty och ser otroligt stolt ut. Alla hälsar och kramar om honom innan vi följer honom ut till baksidan av huset. Där har han fixit i ordning en romantisk plats där vi kan äta middag och umgås. Under ett litet "tak" står ett bord med blommor och levande ljus på och runt bordet står 6 stolar. Han har placerat ut lampor i två paralella linjer och det är blommor och diverse andra växter överallt.

Både jag och dom andra killarna blev helt paffa över hur fint han hade gjort det.

- Wow. Får Harry till slut ur sig. Thank you so, so much! Han kramar om Matty.

- Your welcome cousin! Svarar Matty och ler stort. I'm going now, have fun guys!

Vi vinkar och ropar tack och han försvinner runt husknuten.

- Okey then. Säger jag och ler. Let's make dinner!

---

Jag och Lou stannar kvar i sängen en stund och bara är med varandra. Kramas och pratar. Allt känns så bra med honom, så naturligt. Med honom kan jag vara mig själv till 100% som jag annars bara kan med Sanna och Maja.

Jag ler mot Louis, pussar honom på kinden och går upp ur sängen. Drar på mig ett par ljusa jeans short och en vit spetströja och öppnar Louis garderob. Jag kikar runt lite och börjar skratta när jag konstaterar att nästan allt han äger är randigt. Han flinar glatt åt mig och jag tar fram en blå och vitrandig tröja och ett par röda byxor som jag kastar till honom. Han klär på sig och vi går ut till köket.

Alla hade gått ifrån bordet utom Maja och Niall som satt kvar och pratade.

- Good morning! Sa Niall glatt och gjorde sig en till macka.

- Good morning. Svarar jag och går fram till Maja. Hur är det vännen?

Maja ler halvt till mig och jag märker att det är något fel.

- Vi kan prata sen Amanda, men det är lugnt nu! Säger hon och kramar mig.

- Absolut, bara att säga till om det är något.

Louis och jag gör i ordning några mackor och te och sätter oss vi bordet. Vi pratar och skrattar alla fyra och Maja verkar glad och jag känner mig lättad. För om någon av mina bästisar mår dåligt, mår jag dåligt. Mår de bra, mår jag bra.

Vi äter upp och låter Niall och Louis sköta disken. Vi skrattar lite åt dom och låser in oss på toaletten och jag frågar henne vad det är.

- Jag var bara lite ledsen förut, men Louis tröstade mig.

Mitt hjärta blir alldeles varm när jag får höra det. Att min pojkvän, min fina, fina pojkvän, tröstat min bästis när hon mått dåligt. 'Hans hjärta är gjort av guld' tänker jag och försöker koncentrera mig på det Maja säger.

- Du och Lou är ju tillsammans och det är Sanna och Harry också. Alltså ni är verkligen ihop, ni är par. Om du förstår? Säger hon och jag tittar på henne med en blick som säger att hon ska fortsätta. Niall har inte frågat mig om jag vill bli hans flickvän eller något och jag börjar bli lite orolig. Tänk om han inte gillar mig?

Jag kramar om henne länge och hon snyftar till lite.

- Det är ingen risk för det, jag ser ju hur kär han är i dig! Han älskar dig verkligen Maja. Och vänta du bara, han kommer fråga om pojkvän/flickvän grejen snart.

Hon ler och vi går ut från badrummet.

- Soooooo listen! Ropar Louis och Zayn kommer utsrpingandes från sitt rum och sjunger på Cody Simpsons låt so listen. Vi skrattar lite allihop och alla går och sätter sig i sofforna.

- What are we up to today? Säger Liam och gäspar. I'm tired so I don't wanna jump around and play or something like that...

- What about a sightseeing tour here in London for the girls? Säger Harry och ser jätte glad ut.

Alla instämmer och 5 minuter senare sitter vi alla i deras mini buss som precis räcker till för oss åtta och en chaufför.

I flera timmar kör vi runt och killarna visar mig och mina bästisar staden dom älskar. Niall skrattar åt allting han ser och hans glädje smittar as sig på oss andra och det slutar med att vi sitter och asgarvar i en evighet.

- Det roliga är att ingen vet vad vi skrattar åt! Får jag fram i allt skratt och Maja och Sanna halvt skriker "jaaaa" tillbaka och tårarna bara sprutar. Det här var äkta glädje.

Fram emot kvällen stannade vi tillv vid en liten vägkrog i utkanten av London för att äta lite. Alla var otroligt hungriga och det skulle bli skönt att få sträcka på sig. Vi klev ut ur bussen och gick in på krogen, beställde mat lite fort och satte oss lite avskilt från dom andra gästerna. Maten kom efter någon minut och alla högg in med god aptit. Louis sitter såklart bredvid mig och när han ätit upp tar han min hand under bordet och lägger en lapp i den. Han lutar sig mot mig och viskar "Don't read it until tomorrow at 6PM" och pussarmig på kinden. Jag fnittrar till och trycker ner lappen i fickan.

När vi ätit går vi tillbaka ut till bussen och åker till min och tjejernas hotellrum. Dom följer med oss in och säger god natt, tackar för idag och frågar när dom ska komma och prata med Anne-Charlotte. Vi kommer överens om att jag ska smsa Louis när dom kan komma och prata med henne. Harry och Niall kramar om alla en sista gång och går ner till bussen igen. Sanna och Maja försvinner fort in i badrummet för att tvätta bort smink och fixa sig inför natten, medans jag och Louis står kvar i hallen.

- Promise me you won't read the note until 6PM tomorrow? Säger han och kysser mig.

- Promise.

Han ler och stänger dörren efter sig.

Maja, jag och Sanna somnar tillsammans i samma säng den natten, alla med tre stora leenden på läpparna.

---

Jag vaknar av att jag hör någon skramla med någonting ute i köket. Mjukt pussar jag Amanda i pannan och går ut till köket med bara kalsongerna på. I köket står Maja och lagar frukost och när hon ser mig hoppar hon till lite förvånat och jag kan inte låta bli att skratta. Till slut rycks hon med och vi skrattar lite innan jag ger henne en kram och säger god morgon. Trots att jag inte kännt henne länge var det något som inte kändes rätt. Hon betedde sig inte som hon gjort dom andra gångerna jag träffat henne. Hon kändes stel och verkade osäker.

- Is there something wrong? Säger jag och sätter mig ner på en stol mitt emot käksön där hon steker bacon.

- I don't know... Svarar hon och suckar. It's just that, no. Forget it.

- If you wanna talk to someone you can talk to me. I'm here and I wanna listen to you. I really wanna help you if there's somthing.

Hon ser mig rakt i ögonen och ler.

- Thanks you Lou, your amazing.

- No problem! You're Nialls girlfriend, of course I'm here if you need something!

Hennes leende försvann och hon böjer sig ner mot bänken, läger garmarna på bänkskivan och huvudet ovanpå, in mot bänken. Då hör jag hur hon börjar gråta. Det var en väldigt tyst gråt, men det hördes. Jag reser mig från stolen och går fram till henne. Stryker henne lite försiktigt över ryggen och hyssjar henne.

- Hey, you. What's going on? Säger jag med min mjukaste och lugnaste röst. Hon kollar upp på mig med ögonen fyllda av tårar och kliver in i min famn. Jag kramar om henne en stund och låter henne gråta ut.

Jag frågar återigen vad som hänt och hon släpper taget om mig. Hon berättar att hon känner sig osäker på hennes och Nialls förhållande och menar på att han kanske inte vill ha henne.

- You're perfect for him, of course he want's you! Säger jag och kramar om henne igen.

- But he haven't asked me if I want to be his girlfriend yet. Säger hon och snyftar. You ans Amanda are together and Sanna and Harry are. Like girlfriend and boyfriend. But Niall don't talk to me about me being his girlfriend. Maybe he don't want me... Hon börjar gråta igen.

- Then go and talk to him. I'm sure he wants you to be his girlfriend.

Vi pratar några minuter till och jag försöker försäkra henne om att Niall älskar henne, för jag märker det på honom. Han älskar henne verkligen, det syns så tydligt på honom. Han har blivit så mycket gladare och piggare sen han träffade Maja. Jag talar om det för henne och hon slutar gråta.

- Thanks. Säger hon och kramar mig igen.

- Anything for my girldfriens bestfriend! Svarar jag och hjälper henne att göra klart frukosten.

Precis när vi dukat bordet med massa mat kommer Sanna, Harry, Niall, Liam och Zayn upp. Alla utom jag sätter sig ner och börjar äta. Niall slänger i sig maten och alla skrattar åt att han är så glupsk. Jag ler lite och skakar på huvudet. 'Den killen är ju hopplös!' tänker jag och smyger in till Amanda.

Jag står en stund i dörröppningen och ser på henne. Så vacker när hon sover. Lugn och rofylld.

Efter någon minut stänger jag och låser dörren bakom mig och kryper ner under täcket bredvid Amanda. Hon vaknar till och jag ler mot henne. Hon ler tillbaka och jag kysser henne lätt på munnen.

- Good morning babe. Säger jag och drar henne intill mig.

- Good morning. Svarar hon och kramar om mig. What time is it?

Jag kollar på klockan och den visar kvart över nio och talar om det för henne.

- Oh no! I'm late for school. Säger hon, sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. Where's Sanna and Maja?

Jag skrattar lite åt henne och trycker henne tillbaka ner mot mig.

- Take it easy babe, they'r out there, eating breakfast. And school, you're in London you know?

- Yeah right... Säge rhon och skrattar. Whatever. But later I want you to meet my teacher and talk to her and tell her why me and my friends just disappeared yesterday. Can you please do that?

- Of course sweety. Svarar jag och kysser henne på läpparna.

Här och nu önskar jag att kyssen aldrig ska ta slut. Jag vill stanna där, nära Amanda för alltid.

- Babe. Säger jag och hon tittar mig kärleksfullt i ögonen. I love you.

---

Det tutade i telefonen och jag la på. Varför svarar han inte när jag ringer? Efter en timme gav jag upp, 'han vill kanske inte ens veta av mig' tänker jag och går in på mitt rum. Jag låser dörren och sätter mig på sängen. Inte för att någon annan är hemma, men utifall pappa skulle komma hem vill jag inte att han ska komma in på mitt rum. Jag behöver få vara ifred och tänka.

Hela mitt liv känns bara så hopplöst. Ingen vill ha mig, det finns ingenting att leva för. Han var den enda jag hade, förutom pappa. Men han var ingen att lita på, han drack hela tiden och gjorde jag inte som han sa så slog han mig... Det hade hänt många gånger och jag hade både ärr och blåmärken efter hans alla slag. Mamma lämnade oss när jag var nyfödd och jag är enda barnet. Min pojkvän är den enda som betyder någonting. Det är han som får mig att le, skratta och gråta av lycka. Med honom kan jag vara mig själv och skämma ut mig hur mycket som helst. Det var så perfekt med honom. Men dom senaste dagarna hade han varit så konstig. han ville inte träffas och han svarade inte när jag ringde. Hade jag tur kunde jag få ett sms tillbaka någon gång ibland.

Var höll han hus? Och vad höll han på med?

Jag förstår väl också att han har mycket på gång i sitt liv, men jag är ju hans flickvän. Jag är hans andra halva. Det är mig han älskar. Eller älskade i alla fall, för jag vet inte vad jag ska tro längre.

Plötsligt hör jag ett skrik utifrån och ett duns i golvet. Jag springer ut och ser min pappa ligga på golvet. Han blöder från bakhuvudet och han ligger helt stilla. Försiktigt tar jag ett steg närmare honom och sätter mig på huk brevid honom. Känner efter om han har någon puls. Jodå, det har han minsann.

Tanken slår mig. Tanken jag tänkt många gånger. Tänk om han bara vore död. Då skulle jag slippa honom och få börja leva mitt egna liv. Ett liv utan slag, alkohol och smuts. Nu har jag faktiskt chansen att låta honom ligga där och föblöda. 'Skyll dig själv' tänker jag och går in på mitt rum igen.

Någon minut senare får jag jätte dåligt samvete och går ut till hallen där han fortfarande ligger helt stilla. Jag tar upp min telefon och ringer ambulansen och dom kommer på några minuter. Dom frågar mig vad som hänt och jag berättar att jag hörde honom ramla och dom nickar, frågar om jag vill åka med till sjukhuset. Jag tackar nej och säger att jag hellre stannar hemma och ambulanspersonalen åker iväg med min pappa. Trots att jag aldrig vill se honom igen skulle jag inte klara av att leva och vara medveten om att jag var den som tog död på min egen far. Och just nu är mitt liv tillräckligt komplicerat för att sörja en familjemedlem. Han är ju trots allt min pappa och jag älskar honom, trots att han inte behandlar mig väl.

Jag går ut i trapphuset och hör hur en dörr slås igen några våningar ovanför. Snabba steg i trappan. Den lilla flickan på 7:e våningen trippar förbi mig med lätta steg, vinkar och säger glatt hej innan hon fortsätter skutta ner för trapporna. Jag ler lite efter att hon gått. Tänk när man var så liten, det enda beskymret man hade var när skosnörena gick upp. Och det värsta som kunde hända var när man glömde borsta tänderna och tandtrollen kom. Mina tankar får mig att skratta lite. Men jag blir fort allvarlig igen. Lägenheten jag bodde i låg på 5e våningen utan 12. Jag börjar gå upp emot högsta våningen och p.g.a. min dåliga kondition var jag riktigt anfådd när jag nådde stegen upp mot taket. Jag tvekar någon sekund innan jag klättrar upp för stegen och kliver ut på taket. Vinden blåste kall och mitt blonda hår flög åt alla håll. Försiktigt går jag fram tills det var någon meter kvar innan kanten på taket. Det var högt. Jag känner hur magen vänder sig ut och in och höjden gör mig snurrig. Långsamt sätter jag mig ner och blundar. Känner hur tårarna börjar rinna längs ner mina kinder. Var det såhär mitt liv skulle sluta?

Till slut, efter x antal timmar lugnade jag äntligen ner mig själv och jag såg upp emot himlen. Det hade blivit mörkt och det var en stjärnklar natt. Månen sken starkt gav ett lugnande intryck på mig.

Efter att ha suttit där i flera timmar, gråtit och tyckt synd om mig själv märkte jag hur mycket jag frös, det var iskallt ute. Jag tänkte för mig själv om jag orkade bry mig, ska jag gå tillbaka in och låtsas som att ingenting har hänt? Eller ska jag stanna här uppe tills någon hittar mig? Jag bestämde mig för det sista alternativet och satt kvar. Flyttade mig närmare kanten. Slängd ener benen över kanten. Där satt jag, på taket av ett 12 vånings hus, alldeles ensam.

Mitt liv var inte perfekt. Men dte var långt ifrån dåligt. Min pojkvän jag varit tillsammas med i över ett år har hjälp mig så otroligt mycket. Han var den som tröstade och plåstrade om mig efter att min pappa gjort mig illa. Han var den enda jag kunde lita på. Och nu har han bara försvunnit bort ifrån mig. Det enda jag vill, är att ha en förklaring. Varför. Varför har han gjort såhär mot mig? Vi hade det ju så bra.

Någonstans i alla mina tankar måste jag ha somnat. För det nästa jag vet är att jag känner vattendroppar mot mitt ansikte. Hastigt sätter jag mig upp utan att tänka på att jag fortfarande sitter på taket, med benen hängandes ner från kanten. Det snurrar till i mitt huvud och det känns som att benen väger 100 kg. Jag glider längre och längre mot kanten med kroppen och i panik tar jag tag i en antenn som står precis bredvid mig. Drar mig tillbaka en bit upp på taket som blivit riktigt halt av allt regn. Långsamt kravlar jag tillbaka mot stegen som ska ta mig bort ifrån taket, in i huset igen. Imponerad av mig själv blir jag när jag lyckas ta mig ner i trapphuset utan att ramla på stegen på väg ner. Hela jag skakar av kylan och regnet och jag tar hissen ner till min våning. Hasar in i lägenheten, rätt in på mitt rum och lägger mig i sängen under mitt varma täcke. Det tar inte många sekunder innan jag somnar.

Hon var allt. Den finaste jag sett. Den snällaste, roligaste och mest underbara tjejen någonsin. Hon var mitt allt och jag vill vara 100% ärlig mot henne. Men jag kan inte. Hon kan aldrig få veta att jag redan har en flickvän. Jag har varit tillsammans med Daniella i över ett år. Det hade varit ett tufft år och det hade mest varit jag som tagit hand om Daniella. Jag hade sällan fått någonting tillbaka. Men hon älskar mig, och jag älskar henne. Det blev bara för mycket nu när jag träffat en tjej som jag har känslor för, riktiga känslor.

Min största oro var hur jag ska berätta det för Daniella? Berätta att jag älskar en annan. Berätta att jag inte har känslor för henne längre. Hennes liv kommer gå under. Hon har bara mig och hennes pappa som dricker och misshandlar henne. Att göra slut med henne kommer bli det svåraste och jobbigaste jag någonsin kommer gå igenom. Problemet är att jag kan inte. Jag kan inte berätta för henne. Jag klarar inte av att såra någon. Gör jag inte slut med Daniella, kommer tjejen jag älskar på riktigt bli sårad. Gör jag slut med Daniella är det hon som kommer bli sårad. Vad jag än gör kommer såra någon.

Jag vänder mig om i sängen och ser på flickan som ligger och sover bredvid mig. Hon var riktigt vacker när hon sov. Det är henne jag vill dela mitt liv med. Jag vill gå igenom allt med henne. Hon är den perfekta för mig. Hon förstår mig och låter mig leva. Och främst, hon kräver inget av mig. Hon låter mig vara den jag är.

Jag vänder mig om igen och tar upp min mobil. 5 nya meddelanden. Alla från Daniella. Orkar inte läsa, orkar inte bry mig om henne just nu. Jag ska prata med henne, det ska jag. Men inte just nu. Det får vänta till ett annat tillfälle.

Jag stänger av mobilen och vänder mig om emot den sovande skönheten bredvid mig och lägger min ena arm runt henne. Hon vaknar till och ler mot mig. Jag ler tillbaka och vi båda somnar.

---

Jag och mina två vänner gick raka vägen ut ur Madame Tussauds och ställde oss på trottoaren i solskenet och såg oss omrking. Vad skulle vi göra nu då? Vi kunde inte staden och hur man tog sig från ställe till ställe, vi hade inga busskort så vi kunde inte åka buss eller tunnelbana och vi hade inga pengar. Anne-Charlotte hade bett alla lämna pengarna på hotellet för lunchen vi skulle äta skulle klasskassan stå för. Så vad fanns det att göra?

Jag frågade Maja och Amanda vad vi skulle hitta på och dom ryckte på axlarna.

Efter en stund kom vi fram till att vi skulle gå omrking lite tills vi forhoppningsvis kände igen oss. Så vi började knalla upp längs vägen tills vi kom fram till en stor skylt där det står 'Milkshake city!' Vi skriker lite glatt och springer in där och beställer en varsin 1D milkshake. Vi slår oss ner i några fotöljer i ett hörn, lite enskilt från resten av borden. Alla smakar på milkshaken och vi säger inte ett ord till varandra på flera minuter. Maja avbryter tystnaden till slut.

- Wow! Utbrister hon. Ska vi köpa en till?

Jag och Amanda nickar och vi springer till kassan och köper en varsin till. Vi dricker upp dom med kärlek och jag önskar att min aldrig tog slut.

Efter ett par timmar av pratandes om våra älsklingar och skratt attacker hit och skratt attacker dit vibrerar det i min ficka och jag tar upp mobilen. Klockan visar 16.09 och jag blir förvånad över hur mycket klockan blir. 'Nytt meddelande från Haz <3' läser jag på skärmen och ler stort.

- Jag ska bara på toa! Säger jag och reser mig upp och går in på toaletten. Jag öppnar meddelandet och läser vad det står.

'Baby you light up my world like nobody else. Sanna, I can't describe my feelings for you but I'm gonna try the best as I can. First, I love your voice and he way you look. You have the most beautiful smile I've ever seen and your voice calms me down and when I think of you I get butterflies in my stomack. Also you have the prettiest face I've ever seen in my entire life. And your body is the sexiest ever.. ;) And then we comes to your personality. Your so sweet, kind, funny, easy to hang around with and I love to talk to you. When you look me in the eyes, I can see you and me in the feauture. I see you with my children and I think you will be the greatest mum ever!' Resten av smset går inte att läsa, mina ögon svämmar över av tårar. Jag torkar bort tårarna och försöker läsa resten av meddelandet utan att börja gråta. 'Don't be scared cause I talked about the feauture and children, but I want you to remember that I would love to marry you and see you give birth to my children. I hope you feel the same for me. I never felt like this befor. Sanna Linde, I love you. With all of my heart. I'm not gonna leave you, I'm gonna stay by your side forever. You are my angel.' Återigen svämmar mina tårar över av lycka och jag gråter några minuter och kramar om mobilen och Harrys sms. Efter ett tag då jag lugnat ner mig läser jag genom smset en gång till och jag slår hans nummer och trycker på ring. Efter några signaler svarar han och han låter trött.

- Oh sorry, did I wake you up? Frågar jag lite halv skräckslaget. I didn't mean too.. Börjar jag men han avbryter mig.

- Babe, I'm happy that you called. No, I didn't sleep, I'm just so tired... Did you get my textmessage?

- Yes I did. Svarar jag och en glädje tår rullar ner för min kind. I would love to be your feature wife and give birt to our children.

Jag hör hur han suckar lättat. Känner hur mitt hjärta hoppar till några extra slag.

- I love you, Sanna.

- And I love you, Harry.

Vi sitter tysta en stund, fortfarande med varandra i luren. Det är ingen pinsam tystnad, det är en väldigt behaglig och kärleksfull tystnad. 'Hur ny tystnader kan vara kärleksfulla' tänker jag för mig själv och han avbryter mina tankar.

- Do you wanna know a thing I just came up with?

- Yes, of course!

- If you married me, you would be named Sanna Styles. And I think that's the most beautiful name ever!

- Aw! Utbrister jag och skrattar lite. That's a pretty name.

- And as a couple we could be called Sarry.

Jag skrattar hjärtligt och säger till mig själv på svenska: 'Dra mig baklänges vad underbar pojkvän jag har.'

- What? What did you just said? Svarar han och lådsas bli arg. Don't you dare talk swedish to me!

Vi skrattar tillsammans.

- I just said that I have the most wonderful boyfriend ever! Jag känne rpå mig hur han ler sitt allra gulligaste leende och min mobil piper till två gånger. Skit, batteriet!

- Harry, I'm sorry but my phone will die any minute! I need to go... SÄger jag ledsamt.

- It's okey. We can talk later. But we're on our way back home from Glasgow now. Do you wanna come with Maja and Amanda to the airport and see us? We're there in one hour i think.

- See you there. Svarar jag. Love you!
- Love you to, beautiful!

Jag lägger på och går ut till tjejerna.

- Ska ni med till flygplatsen eller? Killarna kommer dit om en timme.

Dom tittar glatt på mig först innan dom sedan kollar på varandra och sedan på mig.

- Men hur ska vi ta oss dit då? Säger Amanda. Vi har varken pengar eller bilar själva.

- Äh, vi kommer på något! Svarar jag och vi springer ut från Milkshake city.

Tiden gick fort när jag tänkte på Sanna och rätt som det var landade planet på flygplatsen i London och vi var äntligen tillbaka hemma. Efter en lång dag skulle det bli skönt att träffa Sanna igen.

Vi klev av planet och gick mot gaten. Jag skyndade mig lite extra, för Sannas skull. 'Undrar vad Louis och Niall kommer säga när dom ser deras tjejer där?!' tänkte jag och skrattade.

- Vas happening?! Ropade Zayn och skrattade. What's so funny?

- Haha, nothing. Svarade jag och han boxade till mig på armen och vi skrattade båda två.

Som tur var hade vi inte gått ut med att vi flög hem till London redan ikväll och det var helt dödstyst när vi kom ut i vänthallen. Då hör jag ett bekant skratt och jag ser Sannas blonda hår en bit bort. Jag ser att hon och hennes vänner vänder sig om och går emot oss. Dom ser riktigt glada ut alla tre och värmen sprider sig inom mig när jag ser henne. När det är 10-20 meter kvar mellan oss klarar jag inte av att bara gå där helt vanligt så jag springer fort, sträcker ut armarna och lyfter upp henne i luften när hon kramar om mig. Vi skrattar och kysser varandra. Nu kände jag mig hel igen.

- I'm never gonna leave you, ever. I can't  stand a day without you! Säger jag och stryker hennes kind, ser henne ljupt in i ögon.

Hon ler och ser på mig på det där sättet som får mig att bli helt knäsvag.

- I hope you wont. Säger hon och lägger armarna om min midja. And I'm never gonna leave you!

När våra läppar möts önskar jag att den aldrig ska ta slut. Och jag önskar, bokstavligt talat att hon aldrig släpper taget om mig.

Vi bestämde oss att åka till min och killarnas lägehet alla 8 och umgås och lära känna varandra bättre. Jag vill gärna lära känna Sannas vänner, hon är ju trots allt min flickvän. Utanför dörrarna står en svart limousine och väntar på oss. Vi hoppar in allihopa i limousinen och den rullar iväg mot vår lägenhet.

Tiden går fort och plötsligt slår klockan midnatt och vi blir lika förvånade allihopa. Kvällen hade gått jätte fort, kanske för att vi haft så kul tillsammans. Vi hade låtit Niall göra en middag till oss åtta och han grillade hamburgare och vi blev alla imopnerade av hur gott det var! Efter middagen gick vi ut i trädgården som tillhörde lägenhetshuset och vi var helt ensamma. Vi satte oss runt en lägereld vi gjorde upp och vi hade med oss filtar och marshmallows att grilla. Allt var super mysigt och Sanna satt lutad mot mitt bröst hela tiden, invirade i samma filt. Hade inte dom andra varit där hade jag inte slitit min blick från Sanna men eftersom vi tyvärr inte var ensamma kunde jag ju inte koppla bort alla förutom henne.

- We should go to bed. Säger Amanda och tittar på Maja och Sanna. Tjejer, Annae-Charlotte kommer lacka ur imorgon. Vi drog ju bara...

Jag tittar på Sanna som rest på sig och satt sig upp ordentligt brevid mig. Hennes blick avslöjar att hon är orolig.

- What's up babe? Säger jag och kramar om henne.

- It's just that our teacher is going to freak out tomorrow, cause we just left earlier today.

Maja och Amanda reser sig upp, lika så Sanna.

- No! Säger jag högt och tar tag i Sannas hand. Please can you stay here over the night? We can follow you three to you'r teacher tomorrow and talk to her? Is that okey? Jag tittar på Sanna och ler lite försiktigt. Alla tre tjejer nickar och säger att det låter bra.

Eftersom klockan är mycket bestämmer vi oss för att gå och lägga oss allihopa.

Sanna och jag kryper ner i min säng och hon lägger sig nära mig och kramar om mig. Jag kramar henne tillbaka och hon ligger tyst i min famn en stund innan jag hör hur hon gråter.

- Babe, what's wrong? Frågar jag och stryker henne i pannan.

- It's just that i love you so much. Snyftar hon. Never leave me!

Jag låter henne gråta en stund, hyssjar och pussar henne i pannan och svarar att jag aldrig kommer lämna henne.

Vi somnar fort efter det, tätt ihop.

---

'Vilken tur att jag brukar vakna tidigt på mornarna!' tänker jag men svär ändå för mig själv, vi är sena. Klassen ska träffas om 15 minuter för att åka till Madame Tussauds. Med halv panik försöker jag skaka liv i mina vänner som fortfarande ligger och sover på soffan.

- Tjejer vakna! Skriker jag. Vi har försovit oss!!

Fyra trötta ögon kollar nyvaket upp på mig.

- Allvarligt, vi ska träffa som en kvart! Skriker jag tillbaka och springer in på toaletten och börjar borsta tänderna. Någon minut senare står vi alla tre och trängs inne på toan och börstar tänderna, plattar hår och med mascara borsten i högsta hugg. Vi drar på oss i princip det första bästa vi hittar och springer ner till gatan där hela klassen redan står. Anne-Charlotte tittar på oss med misstänksamhet i sin blick. Jag ler lite busigt mot Sanna och Maja och tänker på våra dagar här i London. Jag har blivit tillsammans med Louis Tomlinson och ingen i klassen vet om det! 'Och det har ju hänt Maja och Sanna en hel del också. Niall och Harry och grejer!' tänker jag och ler för mig själv.

På order från Anne-Charlotte hoppar vi in i en abonnerad buss som ska ta oss mot Madame Tussauds.

- Jag har vekrligen ingen lust att umgås med klassen idag. Säger jag ledsamt och besviket till Maja.

- Inte jag heller. Svarar hon och vi båda kollar på Sanna som sitter lutad mot fönstret på bussen och sover.

Maja och jag tittar på varandra och skrattar lite, låter Sanna sova.

5 minuter senare är vi redan framme och vi väcker Sanna och går av bussen.  Vi får våra biljetter och går in till museet.

Det första jag ser när jag kommer in är en stor klunga med folk som står och kollar på någonting. Jag orkar inte bry mig så jag, Sanna och Amanda fortsätter gå in en bit och kollar runt lite. David och Victoria Beckham, Obama, Hulken, Nelson Mandela, Britney Spears. 'Inte en enda rolig vaxdocka finns ju här!' tänker jag och vänder mig om. Där står ev vaxdocka som föreställer Simon Cowell och jag och tjejerna springer dit på en gång. Vi fotar oss med honom och fangirlar lite. Då kommer Lucas i vår klass gående och blänger surt på oss och tittar på Sanna lite extra.

- Varför är ni så glada då? Säger han surt.

- Det är Simon Cowell, hallå liksom! Säger Sanna oseriöst men blir sedan seriös igen. Vi gillar honom, okej?

Lucas muttrar någonting och går därifrån. Vi växlar några fundersamma blickar och skrattar lite.

- Vad är det med honom egentligen? Undar jag.

- Äh... Börjar Sanna. Jag var tillsammans med honom förut ju, men jag blev ju kär i Harry sen och gjorde slut. Och han fattar inte hur jag kunde göra slut med honom för en kille som inte ens visste att jag existerade, minns ni?

Jag tänker efter lite och kommer ihåg. Det var lite mer än ett år sedan. Vi tre hade börjat gilla One direction i januari 2011. Precis efter X-factor. Inga av våra kompisar visste vilka det var och dom hade inte så många fans i Sverige just då, så vi kände oss väldigt speciella när vi gick där i skolan och drog interna skämt och sa saker dom sagt. Det var då Sanna blev kär i Harry, jag i Niall och Amanda i Louis. Och än i dag var vi alla re fortfarande kära i dom. 'Tur det!' tänkte jag. 'Vi är ju tillsammans och på g med dom!'

Jag skrattade lite för mig själv och vi bestämde oss för att gå därifrån. Det fanns ändå inget roligt att se.

Vi hade precis lyft och skulle tillbringa närmaste halvtimmen i luften. Jag älskar verkligen att flyga, det är så lugnande. Bara lyfta från marken och alla och gå in i mig själv och bara tänka på mig en stund. Men denna gång var dte annorlunda, det enda jag tänkte på var hon. Sanna. Sanna Linde. Jag sa hennes namn några gånger tyst för mig själv så dom andra killarna inte skulle höra. Hennes vackra blonda hår, underbara leende och speciella ögon var det jag fastnat för. Jag har alltid gillat tjejer med fina utseenden. Fast i slutändan går jag ändå på insidan. Men hennes utsida var så fin.. Har aldrig sett en snyggare tjej. Efter en stund kom jag på mig själv med att sitta och le som en tok. Hennes skratt fick det att bubbla i min mage och hjärtat slog några extra slag när jag tänkte på att få hålla om henne.

'Hennes insida går inte att beskriva den heller. Hon är bara så fruktansvärt snäll, härlig, glad och sprallig och världens finaste.' skrev jag och skickade iväg till min mamma. Jag vill vara ärlig mot min familj när det gäller kärleken. Dom har ju rätt att få veta vad som händer i mitt liv!

Halvtimmen i luften gick fortare än vad jag trott och vi var framme i Glasgow.

Vi klev av planet och gick genom flygplatsen, skrev några autografer åt några fans och satte oss i en taxi som körde iväg oss mot signeringen.

Det enda som fanns i mitt huvud hela dagen, var Sanna. Under signeringen, när vi fotade oss med fans, skrev autorafer, sjöng och åt. Hon var det enda jag kan tänka på.

- Hey Lou! Ropade jag när vi var på väg mot planet igen och Louis vände sig om och jag sprang ikapp honom. If you can't stop thinking of a girl, is she the one?

Louis log mot mig och nickade.

- Yes. But remember, Larry Stylinson! Sa han och skrattade.

Jag skrattade och kramade om honom. Ibland var livet för härligt alltså. Kärleken, vännerna, jobbet. Just nu var allt perfekt.

---

Jag vaknade av att pussade mig i pannan.

- Good morning my dear. Sa han och log mot mig. How are you today?

- I'm fine thanks. How are you?

- I'm perfect! Svarade han och klev upp ur sängen. Han hade endast kalsonger på sig och hans kropp var verkligen dö snygg! Han var inte värsta muskelknutten direkt, men det hade jag aldrig gillat. Han var bara så perfekt.

- I'm free to do whatever I wanna do today, couse I don't need to work! So can we hang out together?

Jag log stort och nickade. Såklart jag ville umgås med honom! Det var i princip det enda jag ville. Förutom att vara med Sanna och Amanda dårå.

Det knackade på dörren och jag hoppade till där jag låg i sängen. Niall kollade fundersamt på mig och frågade mig tyst vem det kunde vara. Jag svarade att jag visste och klev upp ur sängen. Jag trog på mig en stor T-shirt och gick ut till hallen och kollade genom kikhålet i dörren. Där står Anne-Charlotte, min lärare. 'Vad gör hon här?' tänkte jag snabbt och kom sedan på att hon säkert skulle kolla att alla vi var hemma. Men det var vi ju inte! Jag sprang in till Niall och ropade: "Jag kommer!" till Anne-Charlotte och bad Niall gå in i badrummet och sätta på vattnet i duschen, så det lät som om någon duschade. Sedan gick jag ut och öppnade dörren.

- God morgon! Sa hon lite hurtigt. Är alla hemma?

- God morgon Anne-Charlotte! Svarade jag. Jadå, alla är hemma. Men Sanna ligger och sover, hon har sådan huvudvärk och Amanda är i duschen.

Hon kollade lite misstänksamt på mig men svarade bara "Okej" och gick. Jag pustade ut och gick in i badrummet. Riktigt chockad blev jag, för där stod Niall, helt naken i duschen. Han vände sig om mot mig och vinkade åt mig att gå in till honom. Utan att tänka på det klädde jag av mig som att det inte alls var konstigt att han skulle se mig naken. I vanliga fall skulle jag gjort det långsamt och tyckt det var super pinsamt, men det kändes som världens mest naturliga grej i detta läge. Jag gick in till honom i duschen och han såg på mig på ett speciellt sätt. Det fick mig att känna mig speciell. Trots att jag inte såg ut som en fotomodell så kände jag mig vacker. Vanligtvis gillade jag inte att jag hade någon britning på låret eller att min mage inte var helt platt men just nu kände jag mig så snygg! Han log kärleksfullt mot mig.

- You are the most beautiful thing I ever seen. Sa han och jag log lite generat.

Vi kysstes.  Det var underbart. Nialls nakna kropp mot min, vattnet rinnandes ner längs våra kroppar. Vi kysstes länge.

Gårkvällen var en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Vi åt, skrattade, pratade massor, skrattade ännu mer, myste och skrattade ännu mer. Jag mådde riktigt bra när jag var med honom. Han fick mig att le och skratta och känna mig vacker, speciell, som om jag vore någonting ömtåligt. Han såg på mig med en sån mjuk och försiktig blick, som att jag skulle gå sönder om han kollade på mig argt. Och han behandlade mig som det sköraste porslinet som fanns. Men jag älskade det. Älskade honom. Eller rättare sagt, älskar honom.

Vi satt ute på filten brevid lägerelden, som Harry efter många försök fått den att brinna, i flera timmar. Fram emot tolvslaget började det bli lite kyligt så då kröp vi in i tältet och la oss båda i en stor dubbel sovsäck. Vi låg nära varandra och delade värme så vi båda blev varma snabbt. Han höll om mig och jag mådde så bra. Allt kändes så bra.

Jag vaknade av att Harry drog mig närmare honom. Jag vände på mig mot honom och kysste honom lätt på munnen. Han log trött mot mig. Åh, han var så söt n är han var nyvaken! Håret var en enda röra och hela hans uttyck var aningen segt, men han utstrålade lika mycket glädje och skönhet som vanligt.

- No work today. Sa han trött. Please can we sleep more? I'm so tired... Han gäspade.

- Of course we can. Jag kramade om honom.

- Love you babe. Svarade han och somnade på direkten. Han var så vacker när han sov!

Jag låg vaken en stund, såg på honom och njöt av att ha hans armar runt mig. Sedan somnade även jag om.

Vi vaknade igen efter några timmar och gick upp på direkten.

Solen sken och det var riktigt härligt, varmt i luften och inga moln på himlen. Harry tittade på mig och frågade om vi skulle bada.

- Why not? Svarade jag och Harry var redan påväg i. Jag kastade mig i efter honom med kläderna på.

Vi simmade runt och stänkte vatten på varandra och skrattade en stund innan han blev allvarlig. Kan kom nära mig och kysste mig. Där stod vi, jag och Harry Styles och kysstes i någon liten sjö en bit utanför London, i solskenet med underbar fågelsång runt oss. Hur romantiskt är inte det?!

Natten hade varit den bästa på länge. Det var så skönt att sova tillsammans med någon, jag var alltid så mörkrädd. Men med Louis brevid mig i sängen kändes mörket inte alls skrämmande. Vi vaknade av att hans mobil ringde, det var hans mamma Jay. Han svarade trött och pratade lite med henne och reste sig sedan ur sängen och gick ut ur sovrummet och fortsatte prata. Det kändes som att han sa saker jag inte fick höra och jag blev lite sårad. 'Varför får inte jag veta vad han pratar med sin mamma om?' tänkte jag och klädde på mig ett par jeans shorts och en trekvarts ärmad beige tröja och går ut i köket. Jag kollar runt i skåpen och i kylskåpet och hittar lite ägg och bacon, så jag ställer mig och gör äggröra och steker bacon. Sätter på en kanna te och dukar fram allt på bordet. Louis kommer tillbaka och kollar på mig, på bordet, på mig igen och ger mig en stor kram.

- Oh, how nice! Säger han och jag känner verkligen hur glad han är. Your amazing baby.

Jag fnissar och vi sätter oss ner och börjar äta. Vi sitter tysta ett långt tag och jag njuter verkligen av att vara med honom, men undrar fortfarande varför han gick iväg. I och för sig kanske det inte var något att haka upp sig på. Dock var jag expert på att haka upp mig på småsaker och missförstå situationer. Men jag försökte lära mig att sluta vara så orolig och fundera på allt.

- Yeay, my mum called. Like you heard. Säger han och tar en klunk te. I told her about you. And...

- And..?

- She would like to meet you... I know we just get together but i wanna be honest to everyone about us. Or no, not to everyone. Not to the fans! Not yet. But to my friends and family. And to hýour family and friends.

- I would love to meet your mum and the rest of your family! Svarar jag och ler. Han ser lättad ut. I wanna be honest to, so that's good.

Han ler och vi äter upp vår frukost.

- What do you wanna do today, honey? Säger han och sätter sig ner i soffan.

Jag funderar en stund medans jag står och sminkar mig lite lätt. Bara puder och mascara. Det enda jag vill är att vara med honom, sedan spelar det ingen roll vad vi gör.

- I don't know actually. I don't care, I just wanna be with you.

- You'r so cute! Säger han och skrattar lite.

Vi bestämmer oss till slut för att åka runt i hans bil både inne och utanför London. Så får han visa mig lite av där han bor och så får vi självklart lära känna varandra bättre.

Dagen gick fort. Maja och jag hade för det mesta varit på hennes och hennes vänners hotellrum och myst. Vi kollade på någon film och pratade massor. Fram emot kvällen gick vi ut och åt på min favoritresturang. Och jag hade bjudit Maja. Hon blev så glad och åt massor. Precis som jag! 'Äntligen träffar jag en underbar tjej som äter lika mycket som jag!' tänkte jag och skrattade för mig själv.

Imorgon ska Maja och hennes klass på Madame Tussauds och åka runt på sightseeing och jag och grabbarna ska iväg till någon signering i Glasgow över dagen. Så vi kommer inte träffas på hela dagen.

Fram emot klockan nio på kvällen gick jag med Maja tillbaka till hennes hotell. Vi sa hejdå utanför tjejernas rum och jag började gå hemåt.

Vilka underbara dagar jag haft med henne. Hon kändes verkligen som den rätta. Så fin, så underbar, så rolig. Det var lätt att prata med henne och hon lyssnade gärna på allt ointressant jag sa. Och hennes skratt. Det var så underbart vackert, jag smälter inombords bara jag tänker på det.

När jag kom fram till lägenheten var ingen hemma, så jag passade på att äta lite och sedan gå och lägga mig tidigt. Jag vill vara uppvilad imorgon. Jag somnade fort med Maja i tankarna.

Harrys och min dag var underbar. Vi hade stannat kvar där ute i skogen enda fram tills kvällen då han körde mig hem till hotellet. Vi kysstes hejdå och jag gick upp på rummet där jag hittade Maja halvt sovande på soffan.

- Hallååååå där! Skrek jag och hoppade på henne. Hur är det med dig?

Maja vaknade och skrattade medans jag kittlade henne.

- Sluta! Kved hon och jag slutade. Det är super bra med mig, hur är det själv?

- Aldrig mått bättre! Sanna log stort och berättade att hon och Harry var ett par.

- Åh grattis älskling! Skrek jag och kramade om henne. Jag och Niall är typ på g, tror jag... Jag log för mig själv.

Vi satt och pratade en stund om våra dagar och berätta allt vi gjort för varandra. Fram emot klockan halv elva på kvällen kom Amanda hem och sprang fram och kramade om oss.

- Jag har saknat er så mycket! Sa hon och log på ett sätt hon aldrig gjort förut.

Hon berättade allt om hennes och Louis dagar och Maja och jag berätta återigen om vad som hänt oss.

Vi satt alla tre i soffan ochgrät av lycka och kramades.

- Tänk tjejer, att vi tre har lärt känna våra drömkillar och att jag är tillsammans med Harry, du med Louis. Sa jag och tittade på Amanda. Och att Maja ärpå g med Niall! Hur underbart?!

Vi fangirlade lite ett tag inan vi somnade på soffan.

---

Harry sätter på radion och One thing spelas högt ur högtalarna.

- Oh no! Säger han och skrattar högt. I don't wanna hear myself on the radio!

Jag skrattar åt honom och sjunger med, högt och utan att bry mig om hur jag låter. Han tittar på mig, skrattar lite lätt och ger mig den där blicken. Blicken som utstrålar kärlek och omtanke.

- So get out, get out, get out of my head. And fall in to my arms instead. I don't, I don't, don't know what it is. But I need that one thing. And you've got that one thing! Harry och jag sjunger och skrattar åt oss själva för att det låter så hemskt. Harry gör sig till och det låter inte alls bra, för att vara ärlig lät det hemskt. Men det fick mig att framstå som rätt bra, så jag blev i alla fall glad!

- My love. Säger han och öppnar dörren, sträcker ut sin hand och jag tar tag i den och reser mig ur bilen. Fnissar lite åt hans sätt att försöka spela gentleman. Han var så söt! Hand i hand gick vi genom en skog med 1000 uppstickande rötter och stenar huller om buller. Klantig som jag är ramlade jag ett par gånger och skrapade upp både knä och armbågar. Men med Harry kunde jag inte sluta skratta, trots att det gjorde rätt ont. Han fick mig att må så bra!

Till slut kom vi fram till en liten öppen glänta med en liten sjö. Vattnet glittrade och solen lyste mellan grantopparna. Några små fåglar satt på en bänk brevid vattnet och sjöng, det lät otroligt fint.

Harry såg på mig med kärlek i blicken.

- I hope you don't mind spending the night with me. Säger han och omfamnar mig.

- Of course not! Säger jag och njuter av kramen. It's so beautiful out here.

- Come on, there's more you need to see. Säger han och drar med mig till andra sidan sjön bakom en liten kulle. Där står ett tält bakom en stor filt där det står uppdukat med massa olika frukter, ostar och diverse annan mat. Bredvid filten är det uppordnat med massa ved, en liten lägereld. Jag ser mig omkring på allt fint Harry gjort i ordning. Bara får vår skull!

- Oh my gosh. Säger jag helt mållös. This is the most romantic thing I've ever seen.

Han ler stort mot mig och ser stolt ut.

- I did it for you. Svarar han och drar mig intill honom. Han tar försiktigt tag lite lätt under min haka och lutar sig fram emot mig. Kyssen kommer lite som en chock för mig. Jag var inte alls beredd på att han skulle kyssa mig! Tänk så många gånger jag bara drömt om att få kyssa hans läppar och känna honom nära mig. Hur många gånger jag gråtit över att jag aldrig kommer få träffa honom. Och så stod jag här nu och kysste honom. Jag, Sanna står här i världens finaste glänta och kysser Harry Styles!

Han avslutar kyssen och vi står tätt med mitt ansikte en bit under hans och han ser mig rätt in i ögonen.

- I don't say this very often but I really need to say it to you right now. Säger han. Cause you never know whats gonna happen the next minute. Sanna, I love you.

Mitt hjärta hoppar till och jag ler stort. Ställer mig på tå och kysser honom länge.

- I love you too baby. Säger jag och gosar in mig i hans varma famn.

Nu var jag minsann kär på riktigt.

Han sitter tyst en stund och släpper min hand. 'Vad är felet nu då?' 'Sa jag eller gjorde jag något fel?' 'Tänk om Niall inte alls gillar mig?!' Tankarna flög runt i mitt huvud och jag fick huvudvärk. Det fick jag alltid när jag blev orolig och osäker.

- Is there something wrong? Frågar jag.

- No. Säger han och harklar sig. There's nothing wrong. Han ler lite blygt och tar min hand igen. It's just that you are so wonderful. I really like you.

Jag blir alldeles varm inombords och jag lutar mig mot honom. Här vill jag stanna för alltid! Här brevid honom.

Vi fortsätter kolla på filmen och jag somnar någonstans i mitten av filmen och jag vaknar av att han lyfter upp mig i hans famn.

- No no no! Säger han. Don't wake up! Säger han lite förtvivlat. I was just going to get you in bed. I didn't meen to wake you up. Han bär in mig till sovrummet jag och tjejerna delar på. Där står en stor dubbelsäng och en enkelsäng ihopskjutna till en enda gigantisk säng. Försiktigt lägger han mig ner i en av sängarna och drar däcket över mig.

- Can I stay with you tonight? Frågar han och ler mot mig.

- Yes of course!

- Thank you baby. Svarar han och går runt sängen och kryper ner under täcket och lägger sig nära mig.

- Don't you think it's cold in here? Säger jag till honom och drar täcket så högt upp jag kan.

- Not really. Säger han och lägger sig så när mig som det bara går. Han drar mig intill sig och lägger armarna om mig. I hope this will warm you up a little bit. Jag bara ler fånigt för mig själv. Om han bara visste hur mycket jag älskade honom. Det var helt galet att jag älskade honom så mycket som jag gjorde. Innan jag träffade honom älskade jag honom såklart, men det var ingenting mot vad jag gjorde nu. Han betydde allt för mig! På ett sätt kändes det lite fånigt, vi kände knappt varandra. Men han hade något speciellt. Det hade han verkligen. Och jag älskade det! Älskade honom.

Efter bara en liten kort stund kände jag hur ögonlocken började bli tunga och jag somnade där, trygg och varm i Nialls armar.

Vi promenerade bort mot killarnas lägenhet, helt ostörda även denna gång! Vi klev in och hälsade på Zayn och Liam som satt och spelade tv spel.

- Hey guys! Ropade Louis till killarna. This is Amanda, say hi Amanda!

- Hi Amanda! Sa Zayn och Liam i kör.

- Hi! Sa jag glatt tillbaka.

- We are just gonna find the keys and then we're going off to the other apartment. Couse, you know. We wanna be alone. Lou blinkade mot killarna och dom skrattade.

Louis vände sig mot mig och pussade mig på kinden.

- Wait here, I'm gonna get the keys. You can hang out with Liam and Zayn while you're waiting. Han sprang in i något rum och man hörde honom rota i några lådor.

Jag gick fram och satte mig brevid Zayn.

- Vas happenin?! Sa han högt och vi skrattade alla tre. Jag satt där några minuter och pratade om lite allt möjligt med dom och vi hade det super trevligt! Dom var verkligen så snälla. Zayn var jätte glad och skrattade och pratade mycket medans Liam satt där, lite tystare och blygare. Han var så söt Liam! Jag har aldrig sett honom som den blyga typen men kanske han var det. Vem vet. Dom var i alla fall lika söta som jag alltid trott.

Louis kom ut till tv:n efter en liten stund med nycklarna i handen.

- I found them! Sa han högt och sträckte ut sin hand mot mig. Come on babe, let's go!

Jag reste mig upp, kramade Zayn och Liam och tog Louis hand och så gick vi.

Så fort vi kommit fram till deras andra lägenhet, för tydligen hade dom två stycken, klädde vi av oss och la oss i sängen. Han låg och höll om mig och vi småpratade länge. Flera timmar låg vi där och jag berättade om mig själv, om Sanna och Maja, om skolan och min familj. Han lyssnade intresserat och flikade in med en fråga lite då och då. Det verkade som att han gillade när jag pratade om mitt liv.

- I hope you don't have a girlfriend. Sa jag helt plötsligt utan att tänka mig för. Varför i hela fridens namn sa jag så? Är jag helt pantad eller? Varför skulle han kyssa mig om han redan hade någon?! Jag blev irriterad på mig själv och ångrade att jag frågade det.

- You do? Sa han och tittade förvånat på mig.

- No, I didn't meen to... Han avbröt mig.

- That's funny. Couse actually, I think I have a girlfriend. Han log mot mig. Are you my girlfriend now?

'Vilken lättnad att han inte tog illa upp' var min första tanke. Sedan kom jag på att, 'herregud, han frågade mig nyss om jag vill vara hans flickvän!' och jag log som jag aldrig gjort förut.

- I think so... Sa jag lite osäkert med glatt.

- Good. Couse I would love to have you as my girlfriend. We're a cute couple! Han log och kysste mig ömt på läpparna. I think we should sleep now. You look tired!

- That sounds good! Svarade jag men egentligen ville jag ligga vaken och prata hela natten. Goodnight.

- Goodnight baby. I love you!

- Love you too! Jag kunde inte ha fått ett bättre slut på dagen.

Mina sista tankar innan jag somnade gick till Sanna och Maja. Jag undrar vad dom gjorde just nu. Om dom två var hemma efter deras dejter eller var dom var. Kanske borde jag smsat dom? 'Äh, dom klarar sig fint. Mina tjejer.' tänkte jag och somnade med Louis tysta andetag brevid mitt öra.

---

Hon var den finaste tjejen jag någonsin sett. Hennes mörkbruna/svarta hår som flög åt alla håll när det blåste, hennes glittrande ögon och gulliga leende. Sättet hon såg på mig gjorde att jag fick fjärilar i magen. Och det var många år sedan jag fick det. Ikväll skulle vi träffas, Amanda och jag. Vi skulle träffas vid London Eye klockan 6 PM. Det var då det var som lugnast ute på Londons gator. Vid den tiden hade alla kommit hem från jobbet och dom flesta satt och åt. Det var en perfekt tid för oss att träffas. Då skulle vi förhoppningsvis få lite privat tid med varandra, utan skrikande fans.

Jag kollar mig i spegeln med en skeptisk blick. Jag såg ju inte riktigt klok ut! Håret hade lagt sig åt massa olika håll och jag hade fått en något röd-skrikig bränna på kinderna efter solen. Tar lite vax i håret och fixade till det. Lånade lite av Zayns puder och pudrar på mina kinder. 'Inte för att jag vet riktigt hur det fungerar, det där med smink... Men hon kommer nog gilla mig ändå!' tänkte jag och låste upp toadörren och gick ut till killarna.

- I'm leaving now. Sa jag och vinkade. Hejdå!

Harry hoppar upp från golvet och springer rätt på mig och kramar om mig.

- Have fun! Skriker han och pussar mina kinder ett antal gånger. I love you baby! Han skrattar och dunkar mig på överarmen.

- I will. Svarar jag och ler mot honom, vinkar till resten av killarna och går ut i det lite kyliga vädret. Solen skulle snart gå ner och då skulle det bli ännu kallare. Jag gick till London Eye eftersom det endast var ungefär en halvtimmes promenad från vår lägenhet och jag var väldigt tidig. Helt fantastiskt var det att gå där, helt ostörd och bara tänka på vackra Amanda. Tänk om hon kunde bli min?

Trots att jag var tio minuter tidig såg jag honom stå en bit bort och luta sig mot ett räcke. Jag smög fram, lite bakom honom för att kunna skrämma honom.

- Wooooah! Skrek jag och petade honom i sidan och han hoppade till och skrek riktigt högt. Han vände sig förskräckt om och såg på mig och började asgarva.

- What are you doing? Sa han och hans röst sprack på 'doing'. Do you want me to shit my pants or what? Han drog in mig i sin famn och vi kramades länge. Han luktade gott av sin parfym och mitt hjärta skuttade till lite när han strök sin hand över min rygg.

- You look beautiful. Säger han och ler mot mig.

- Thank you sweety! Säger jag och ler brett mot honom, sträcker på ryggen och försöker se så självsäker ut som möjligt. Dom flesta killar verkar tycka om när tjejer är självsäkra och Lou verkar vara otroligt säker och trygg i sig själv, och då kan ju inte jag komma där och inte ha något självförtroende alls!

Vi går runt lite på Londons vackra gator och han visar och berättar allt han vet om London. Han håller mig i handen och ger mig massa komplimanger. Han drar flera jätte tråkiga skämt men som jag dock att dom är tråkiga inte kan låta bli att skratta åt. Han blir så glad och ser så stolt ut när han får mig att skratta!

När vi gått runt i London flera timmar frågar han mig om jag vill åka lite London Eye med honom. Jag blir genast osäker och nervös, då jag är höjdrädd och han märker det på mig.

- What's wrong? Säger han och stryker mig på kinden.

- No... It's just that. Börjar jag. I'm afraid of heights. Jag ler ett lite ursäktande leende mot honom.

- Oh...

- But trust me, I want to!

- Okey then, letäs go! You can do it! Han tar tag i min hand och släpar med mig bort mot gubben som står och säljer biljetter. Han köper två biljetter och vi får gå in i en egen "korg" då det bara är vi där. Vi sätter oss ner och den börjar åka.

- Oh my god. Säger jag tyst för mig själv med Louis hör vad jag säger och frågar vad som är fel. What if I'm gonna puke?

Tänk om jag blir så rädd p.g.a. höjden och spyr. Mitt framför Louis Tomlinson! Bara tanken för mig att rysa. Vill ju inte göra bort mig inför killen jag älskat i flera år, andra gången jag träffar honom!
- Take it easy, beutiful. Säger han och sätter sig nära mig.

Vi sitter tysta några minuter och håller handen, kollar ut över fina London och bara njuter av varandra närhet. När vi kommit högst upp i parisehjulet vänder Louis sitt huvud och ser rakt in i mina ögon. Han blundar och lutar sig fram emot mig. 'Åh Gud, han ska kyssa mig!!!' tänker jag och försöker att inte flippa ur. Kan ju inte börja fangirla nu!

När hans läppar möter mina stannar tiden upp och jag har aldrig kännt såhär förut i hela mitt liv. Plötsligt kändes det som att jag var hel igen. Nu är jag lycklig. Kyssen var den bästa jag någonsin varit med om. Lång, kärleksfull och varm. Louis såg så lycklig ut när han sedan såg mig i ögonen och frågade om jag ville stanna hos honom över natten.

- Of course I will. Svarade jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han var underbar, den finaste killen på jorden. Och tänk att han ville att jag skulle sova över hos honom? Bästa dagen i hela mitt liv.

Klockan 7 PM, 19.00 svensk tid.

- Jag går nu, puss på dig! Ropade jag till Maja som stod inne i duschen. Lycka till sen!

- Desamma, älskar dig! Ropade hon tillbaka och jag gick ut ur hotellrummet ner på gatan. Där stod redan Harry med sin röda gamla Volkswagen bubbla. Jag hoppade in i bilen och Harry lutade sig mot mig, gav mig en puss på kinden och körde iväg.

- Where are we going? Frågade jag.

- It's a surprise, you know. Sa han och blinkade mot mig. Jag fnissade lite och kände efter vad jag kände för honom. Jag har alltid älskat honom, det har jag. Men nu gör jag det verkligen på riktigt. Nu håller jag ju på att lära känna honom och han är verkligen den snällaste killen jag träffat. Den här kvällen skulle bli så mysig. 'Hoppas bara att han gillar mig tillbaka' tänker jag och sneglar lite på honom. Hans hår ser lite extra lockigt ut och han verkar känna att jag kollar på honom.

- What are you looking at? Frågar han och skrattar. Jag rodnar och skrattar lite jag också.

- It's just that, you are so beautiful.

- And so are you, Sanna. Säger han och ler mot mig.

Klockan halv åtta påkvällen får jag ett sms från Niall där det står: 'I'm coming, now! Is that okey? x /Niall'. Jag skriver tillbaka att han kan komma om 20 minuter och han skickar fort tillbaka att han inte kan vänta så han kommer nu. Och där står jag i handduk, blött hår och osminkad! Jag skyndar mig in till sovrummet och klär på mig första bästa mjukisbyxor och ett linne. Orkar inte bry mig om hur jag ser ut, vi ska ändå bara vara här och kolla på film. Behöver ju inte direkt klä upp mig för det. Och gillar han mig ska han ju gilla mig, inte mitt smink eller tighta jeans. Har ingen lust att varken sminka mig eller fixa håret heller för jag har hört att Niall gillar tjejer som kan gå osminkade och ofixade tjejer.

En minut senare plingar det på dörren och där står han. Killen som får mitt hjärta att slå dubbla slag. Killen som sjunger som en gud. Han som får mig att le, även i dom tuffaste stunderna.

- Hello there! Säger han högt och glatt, ler och kramar om mig. You look beautiful!

- You too! Svarar jag och känner glädjen inom mig. Seriously, you look so handsome!

Han ler, rodnar lite och vi går in i vardagsrummet. Jag sätter på en film, har ingen aning om vilken, och vi sätter oss i ett hörn av soffan. Tätt, tätt ihop. Han lägger armen och mig och stryker mig längs handryggen.

- I need to tell you something... Säger han och ser allvarligt på mig. Jag får en klump i magen och sväljer hårt. Vad är det han tänker berätta?

---

Mår inte så jätte bra just nu, men här är kapitel 5! Hoppas ni gillar det :) Får se om nästa kapitel kommer ut i morgon eller på torsdag. Ta hand om er! ♥

- Maja, Sanna skynda er att kom ut! Skriker jag och mina bästisar springer nyvakna ut till mig i vardagsrummet. Kolla, dom är på tv!

Jag pekar mot tv:n där dom just zoomar in Niall.

- Åh, Nialler! Maja springer fram emot tv:n och pussar skärmen och Nialls ansikte.

Sanna och jag skrattar lite åt henne och hon lådsas vi sårad.

- Men hörni tjejer? Säger jag kollar på dom. Är dom inte i Hyde Park?

Sanna och Maja kollade lite osäkert på mig och sedan på tv:n. Samtidigt vände sig dom både mot mig och log brett

- Ja det är dom ju!!! Skrek Sanna och hoppade upp och ner med ett stort vitt leende.

- Är det live då? Frågade Maja.

- Jag tror det... Svarade jag lite osäkert. Ska vi klä på oss och springa dit eller? Det är ju bara några hundra meter härifrån.

Dom verkade gilla min ide och vi sprang runt alla tre, super stressade och letade efter tröjor, jeans, skor och smink. Några minuter senare stod vi alla tre klara vid dörren. Vi hade fixat oss med raketfart.

- Kom igen då, vad väntar vi på?! Sa Sanna exalterat och sprang ut genom dörren som vi smällde igen bakom oss.

Vi sprang fort och utan kontroll ut ur buggnaden, över gatan och port mot parken. En bil tutade högt när vi sprang över vägen och vi skrattade så vi knappt kunde springa. Vi måste ha slagit världsrekort i både'snabbast springur i London' och 'fixa sig färdig på kortast tid' för såhär snabba hade vi aldrig varit förut.

Jo, minsann. Där borta på andra sidan parken står det fem killar som liknar våra älsklingar. Man ser på långt håll att det är dom. En kille med röda byxor och randig tröja, en med rödrutig skjorta och halvruffsig kaluffs, en blond med en grå kofta, två med vita byxor varav den enda med ett riktigt krull och den andra med en mörkblå jacka.

Vi alla tre stannar upp och stirrar bort mot killarna.

- Oh my god, tjejer fattar ni att dom står där borta? Säger jag med en skakig röst och trevar efter deras händer. Dom tar mina händer i sina och vi står alla tre, hand i hand och kollar bort mot dom.

- Åh herregud... Får Sanna ur sig och faller ihop på marken.

- So, whats your favourite song of the album? Säger intervjuvaren och riktar mikrofonen mot mig. Precis då hör jag några skrik bakom oss och vänder mig om. På andra sidan parken står två tjejer upp och lutar sig ner mot någon som ligger på marken.

- Help us! Please help us, somebody! Hör han en av tjejerna skrika.

Utan att tveka skiter jag i intervjuven och springer bort mot tjejerna som ser helt skräckslagna ut. När jag kommer fram dit och frågar vad som hänt, står dom bara och stirrar på mig.

- Oh sorry, I forgot to introduce myself. I'm Harry! Säger jag artigt och tar dom i hand. Glömmer helt bort att det faktiskt ligger en tjej avsvimmad på marken.

Nu har restan av killarna sprungit hit efter mig och jag böjer mig ner mot tjejen på marken. Skakar om hennes axlar lite lätt och säger: "hello, can you hear me?" Tjejen vaknar till lite och kliar sig i ögonen innan hon öppnar dom och ser upp på mig. Hennes ögon blir stora som tefat och hon försöker få fram någonting att säga men från hennes mun kommer endast ut någonting som jag ska tolka som ett hej.

- Hello there! Säger jag glatt och hjälper henne att sätta sig upp. My name is Harry, how are you? Jag ler ett varmt leende och tar bort lite jord från hennes kind.

- Hi... Säger hon blygt och hon verkar knappt ens våga se mig i ögonen. I'm fine thanks.

- Ah, that's good! Hon kollar upp på mig och jag ser rätt in i hennes ögon. Det var dom finaste ögonen jag någonsin sett. Dom glittrade som tusen stjärnor i natten. Come, take my hand. I'll help you get up! Jag sträcker fram min hand mot henne och hon tar den och låter mig hjälpa henne upp på fötterna igen.

- So, what's your name? Undrar jag och kollar på henne och försöker se så snäll ut som möjligt.

- Sanna. Svarar hon och ler lite blygt.

'Åh vad fin hon är!' tänker jag och tittar kärleksfullt på henne. Hennes hår, hennes leende, hennes ögon. Allt var helt perfekt! Jag har aldrig sett något finare. Vill krama henne. Kyssa henne. Allt. Nu. Jag kollar bort mot Louis som står och pratar med en av Sannas vänner och blinkar mot honom. Han blinkar tillbaka och ge rmig två tummar upp.

- So, i was wondering if you would like to go out with me tonight. Sa jag och la på mitt finaste leende. Fram med språket bara, rak och tydlig på sak ska man vara. Antingen vill hon, eller så vill hon inte. Utifrån hennes blick och otroligt fina leende att dömma, tror jag att hon vill det. Hon stod där och bara log, hon fick inte fram ett ord.

Åh herregud, var det nyss Harry Edward Styles som bjöd ut mig? 'Andas, andas, andas!' tänkte jag och försökte lugna ner mig lite. Jag såg på honom och han stod där, med ena handen kliandes i hårbotten, anda i byxfickan. Shit va snygg han var! Efter vad som kändes som flera år, men antagligen bara var en halv minut säger han plötslig.

- When are you going to answer my question? Frågade han och jag kände mig genast lite dum som bara stod där och log. Mitt leende försvann.

- No, no! Don't stop!
- Stop what?

- Stop smiling. Sa han och puttade till mig lite i sidan.

Jag log igen och fnissade till lite.

- Sorry. Skrattade jag. Of course I wanna go out with you!

Han log sitt bredaste leende mot mig och jag smälte inombords. På någon sekund hade han tagit etts tort kliv fram emot mig och jag befann mig nu i hans famn. 'Gode Gud' tänkte jag. 'Låt honom aldrig släppa taget om mig!'

Jag sneglade bort mot Sanna och där stod tydligen hon och kramade Harry. Inte vad jag hade förväntat mig, men glädjen för min bästis skull sped sig snabbt inom mig. Jag vänder mig mot Niall igen och drogs genast med i hans skratt. Jag har ingen aning om vad han skrattar åt men att se min älskade Nialler skratta gör mig på så bra humör. Mitt i vårat asgarvande tar han upp sin mobil ur fickan och ställer sig bakom mig. Han lägger armarna runt min midja och lägger sitt huvud på min axel.

- Smile! Säger han högt och håller upp mobilen framför oss. Utan att jag hinner tänka på att le fint och sådär, sträcker jag ut tungan och kollar i kors med ögonen. Orkar inte bry mig om hur jag ser ut. Han tar kortet och vänder sedan på mobilen och letar fram det och börjar skratta högt och glatt så fort han ser det.

- You look so funny on that picture! Säger han och kramar om mig. But so god damn cute.

Jag skrattar och tittar bort mot Amanda som satt sig ner på gräset tillsammans med Louis, Zayn och Liam. Dom ser ut att ha det mysigt.

Niall kollar på mig med en speciell blick. Han ser på mig som om jag vore något vackert.

- You are beautiful, Maja. Säger han och jag känner hur jag rodnar lite.

- And so are you.

- And i meen it. I really do. Han kramar om mig hårt och pussar mig lätt på kinden.

En värmesprider sig inom hela min kropp och jag vill stanna hos honom för evigt.

- Can I have your number? Säger han och lyfter ena ögonbrynet en aning.

- Of course! Säger jag glatt, kanske lite för entusiastiskt. Jag rabblar upp mitt nummer och han lägger in det i sin mobil.

Alla tre hoppade omkring av lycka och bara skrek innan det kom någon sur liten tant och klagade på att vi var för högljudda. Fatta att jag ska på dejt med Harry, Amanda ska träffa Louis ikväll och Maja bara väntar på att Niall ska smsa henne? Det kan man kalla lycka.

---

Vi sitter ute någonstans, i en park tror jag. Vart vet jag inte, det enda jag ser är honom. Min fina, underbara pojkvän. Han ser på mig och jag märker på en gång att det är någonting som inte är som det ska vara. Han kan varken se mig i ögonen som han alltid gör och han verkar obekväm. Byter sittställning hela tiden, kliar sig i nacken och flackar med blicken. Skrattar lite nervöst åt en tant som springer förbi och jagar en fågel.

- Is something wrong baby? Frågar jag honom och tar hans hand.

Han rycker tillbaka sin hand och sitter tyst och stirrar ner i marken. Jag blir sårad. Varför vill han inte svara? Varför kan han inte ens hålla min hand?

Han harklar sig och lyfter blicken lite försiktigt och sneglar osäkert på mig.

- No, it's just that.. Början han och jag förstår med en gång.

Han ska göra slut med mig! Han har säkert hittat någon snygg och rik fotomodell som är tusen gånger bättre än lilla jag. Någon annan tjej har fått honom på fall och han älskar mig inte längre. 'Fast han har nog aldrig älskat mig..' tänker jag och känner hur tårarna börjar komma.

- I'm sorry. Säger han och ser mig i ögonen på riktigt. But there's someone else..

Jag flyger upp från bänken och stirrar surt på honom. Skriker att han är en falsk idiot som bara utnyttjat mig, att han aldrig älskade mig. Han ser på mig med tårar i ögonen.

- I hate you! Skriker jag och funderar på att springa därifrån men tvingar mig ändå ner på bänken igen. Jag har inte hjärta att lämna honom, han gråter ju...

- Daniella. Säger han och lägger sin hand på mitt lår. I will always love you, but I just don't think that we're ment to be. You know? And I just don't have those feeling for you anymore. I'm sorry...

- Who's the other?

- Her name is...

Jag vaknar av någon kramar om mig hårt.

- Baby, don't cry. It's okey. I'm right here. Take it easy. Breathe.

Lättat pustar jag ut och inser att det bara var en dröm. Han är där hos mig. Han älskar mig fortfarande. Men någonting gör att jag inte kan sluta gråta, så jag ligger där i hans famn och gråter. Länge, länge.

- Babe, I'm so sorry but I have to get up now. Säger han och kysser mig i pannan. But trust me, I don't want to. I wanna lay here with you, all day.

- I know you want too. Svarar jag och sätter mig upp i sängen. It's okey. You should go, you have work to do!

Han ler mot mig och går upp ur sängen. Själv sitter jag kvar i sängen och tittar på honom där han springer fram och tillbaka, ut och in genom badrummet, in i kylskåpet och till garderoben. Han ser så rolig ut, lite lagom stressad och nyvaken. Efter ett tag klarar jag inte av att hålla mig så jag bara sitter där och skrattar åt honom. Han stannar upp bredvid sängen och tittar konstigt på mig.

- What are you laughin at?

Han ser ännu roligare ut när han står där bredvid sängen, håret står åt alla håll och jeansen halvt på.

- I laugh at you. Skrattar jag. You look so stupied!

På en sekund har han slängt sig över mig i sängen och håller fast mina armar så jag inte kan röra mig.

- Stop! Skriker jag och försöker putta bort honom, utan större framgång.

- I know you love me baby! Svarar han och ser mig djupt in i ögonen.

Jag älskar när han gör så. När han ser mig i ögonen känner jag mig så lugn. Då vet jag att det bara är vi två. Vi två mot världen. Att inget betyder något om jag inte för dela det med honom. Han är killen jag inte vill leva utan!

- I do. Svarar jag och börjar fnissa, det lät ju lite som att han hade friat till mig.

Han rör inte en min. Bara ser på mig på det där sättet.

- Daniella, i love you. So much. Words cannot describe my feelings for you. Han betonar varje ord så ordentligt att mitt hjärta hoppar till ett extra slag. Att en människa kan få mig att må så bra som han kan, är helt underbart.

Långsamt lutar han sig över mig och kysser mig ömt och kärleksfullt på läpparna.

- I don't think they'll get mad if I come 10 minutes late... Säger han och blinkar mot mig.

Vi stannar en stund extra i sängen och kysser varandra, kramas och säger fina saker till varandra.

När han 10 minuter senare tvingar sig upp igen och går kan jag inte sluta le. 'Tänk om varje morgon kunde börja såhär?' tänker jag och somnar om med honom i mina tankar.

---

Som vanligt vaknar jag på något underligt sätt alltid 10 minuter innan väckarklockan ringer, lika så idag. Så jag gick upp ur sängen och drog på mig min One piece, en likadan som Louis har och gick upp till köket. Där stod Sannas mamma och skar frukt och grönsaker, bredde mackor och pressade juice medans hennes pappa satt och läste tidningen.

- Godmorgon Amanda! Sa Sannas pappa Lasse och log ett brett tandläkarleende mot mig. Sovit gott?

- Godmorgon! Svarade jag och log tillbaka. Absolut, sover alltid bra här! Hur har du sovit själv?

- Jo tack, bara bra. Sa han och återgick till tidningen.

Sannas mamma Marie plockade ner en bricka ur ett skåp och lassade över allt hon nyss stått och gjort i ordning och gav brickan till mig.

- Varsågod! Frukost.

Jag log och tackade och gick ner till Sannas rum.

Jag vaknade av att Amanda petade till mig och sa att frukosten var klar. För en gångs skull var min hjärna på samma sida som jag idag och jag vaknade till riktigt snabbt.

Vi åt en god frukost som Sannas söta mamma gjort till oss och sedan ställde vi oss framför speglarna och fixade till oss lite. På med lite concealer under ögonen för att dölja hur trötta vi var och sedan kleta på lite mascara.

Ute i hallen stod redan våra resväskor och Sannas föräldrar. Vi kramade dom hejdå och jag och Amanda gick ut i det fina vädret. Lät Sanna få säga hejdå lite extra. Sedan gick vi till busshållplatsen och hoppade på bussen mot skolan där vi skulle träffas för att sedan ta oss gemensamt till Arlanda.

Efter flera långa timmar av upprop, köande, springandes på toaletten och bussåkande satt vi äntligen på planet som skulle flyga oss till London. Jag drog huvan på min vita One piece, en sådan som Harry har, över huvudet och lutade mig bakåt. Väntade på att vi skulle komma upp i luften, så jag kunde sätta på flygplansläget på mobilen och lyssna på musik.

När vi kommit upp i luften satt jag i hörlurarna i öronen och satt på min favoritlåt, More than this. Klickade på repeat knappen så den skulle spelas om och om igen. Lät musiken strömma genom mitt huvud och känna lugnet komma så fort jag hörde Harrys röst. Mina tankar flög iväg till Harry. 'Undra vad han gör just nu' tänker och får sedan upp en bild på Harry helt naken i mitt huvud. Jag fantiserade ett tag om honom innan jag kom på att där satt jag och fantiserade om nakna Harry med hela klassen runt omkring mig. Det hade hänt många, väldigt många gånger förut. Men det kändes alltid lika skämmit när jag kom på mig själv. Hemma gick det bra, när jag var ensam. Men tänk om någon skulle kunna läsa mina tankar?

Jag antar att jag somnade för det nästa jag var medveten om var att alla satt och applåderade.

- Vad händer? Frågade jag Maja som satt bredvid mig.

Hon skrattade och tittade på mig med en sån där Maja blick. Den blicken som utstrålade massa kärlek och omtanke.

- Du somnade. Sa hon och log stort. Vi är framme i London nu!

Hon och Amanda kramade om varandra och Amanda ställde sig upp och tog ner våra väskor från bagagehyllan.

Jag vände mig om mot fönstret och drog bort gardinen och såg ut över flygplatsen. Nu var jag äntligen i London! Tänk så många gånger jag drömt om att vara här. Och nu är jag här!

Klockan var endast runt 18 när vi kommit till hotelletdär vi skulle bo. Det hette Styleotel och låg vid Paddington station och inte alls långt ifrån Hyde Park. Det var ett överstylat hotell som verkade tro att det var coolt och modernt med massa spejsade färger och krom överallt. Men det var det inte. När Amanda, jag och Sanna gått in till reseptionen och sett hur det såg ut kunde vi inte hålla oss för skratt. Det var så fult! Någon mingrön färg på alla väggar och i matsalen var det inrett med endast blått och gult. Otroligt fult.

Det knackar på dörren och in sticker Anne-Charlottes huvud.

- Kommer ni tjejer? Vi ska ut och äta middag. Säger hon. Första middagen kan vara trevligt att ha tillsammans!

Vi tre nickar mot henne och drar på oss våra jackor. När vi kom ut på gatan kommer vi på att vi inte bytt kläder. Alla hade klätt upp sig lite med fina blusar och killarna hade snygga jeans, inte bara mjukisbyxor. Och där står vi i våra One piecer! Jag tittar förvånat på Amanda och Sanna och vi börjar alla tre skratta.

- Hur kunde vi glömma att byta om? Skrattar Sanna.

- Jag vet inte! Skrattar jag och Amanda till svar.

- Skit samma, vi är snygga som vi är! Sanna lutar huvudet neråt så allt hennes hår hänger ner mot marken, ruffsar till det lite på sidorna och gör en Harry fixning av håret.

Amanda och jag bara skrattar lite åt henne och hon ler stolt mot oss.

Vi går och äter på någon resturang tvärs över vägen och beger oss sedan tillbaka till våra rum. Som tur är får jag dela rum med mina bästisar, som vanligt.

Vi pratar, skrattar, äter godis och myser någon timma framför tv:n tittandes på X-factor. Sedan gör vi oss i ordning för sängen och går och lägger oss hyffsat tidigt. Vi vill ju vara pigga imorgon. Då vårat letande efter våra drömpojkar börjar...

- I love you! Säger jag och pussar honom lätt på kinden.

Han ler tillbaka och säger att han älskar mig också.

'Jag måste vara den lyckligaste tjejen i världen' tänker jag och lägger mig ner i sängen. Han kommer snabbt efter och trycker mig tätt intill honom. Jag andas in hans doft och ser rätt in i hans blåa vackra ögon. Han drar  bort en hårslinga som ligger tvärs över mitt ansikte och lutar ner sitt huvud mot mitt.

- You are the best thing that ever happend to me! Säger han och kysser mig ömt och kärleksfullt på munnen. I love you so much Dani.

- And i love you. Svarar jag tillbaka och kramar om honom.

Vi kryper ner under täcket och jag lägger mig tätt intill honom. Känner hans värme, hans närhet. Här känner jag mig trygg. Det är här jag hör hemma.

- Good night. Säger jag.

- Goodnight baby. Svarar han och ger mig en kyss i pannan. Sleep tight.

---

- Sanna! Ropar mamma från köket. Kom upp och ät frukost nu. Du har mycket att göra idag!

Jag sätter mig hastigt upp i sängen och glömmer bort att det är snetak över sängen, dunkar i huvudet och får en riktig huvudvärk med en gång.

- Bra start på dagen... Muttrar jag surt för mig själv och reser mig upp ur sängen, lite försiktigare den här gången. Det första jag ser när jag ställt mig upp är min otroligt vackra fondvägg. Det är en stor bild på min framtida make. Harry Styles. Han är det första jag ser varje morgon och det sista jag ser varje kväll. Önskar att han låg där brevid mig i sängen också. Inte bara satt uppklistrad på min vägg... Skulle älska känslan av att känna hans kropp, tätt intill min, få andas in hans doft och gosa in mig i hans famn. Få dra mina fingrar genom hans lockiga hår, titta honom djupt in i ögonen, känna hans läppar mot mina...

- Sanna kommer du eller? Plötsligt står mamma precis framför mig, tittar på mig och lyfter ena ögonbrynet. Tänker du på Harry nu igen?

Jag slår ner blicken och känner hur jag rodnar lite. Hon förstår inte att jag älskar honom på riktigt. Hon tror att han bara är en kille som jag tycker sjunger bra och är söt. Men han är så mycket mer än det. Han är underbar, vacker och världens roligaste. Ingen fattar hur mycket jag älskar honom förutom Maja och Amanda. Dom känner ju likadant, Maja älskar Niall och Amanda älskar Louis. Mamma skrattar lite, skakar på huvudet och går upp till köet igen. Jag drar på mig ett par röda Hollister mjukisbyxor, Harry gillar ju rött, och ett svart linne och ställer mig i dörröppningen intill mitt rum. Blicken glider över rummet. Från min stora 1.60 säng till skrivbordet med min laptop. Slänger en blick bort mot min vita stora soffa som inte går att sitta i p.g.a. alla kläder som ligger slängda över den. Mitt piano är det enda som det inte ligger kläder slängda på och hela golvet är fullt. Jag konstaterar att jag inte är en så ordningsam människa och går upp till köket och gör i ordning en god frukost.

Någonstans i mitt undermedvetna hör jag: 'I tried playing it cool Girl when I'm looking at you I can't ever be brave Cause you make my heart race' och jag ler för mig själv. Inte förens jag hör Zayns fina röst fattar jag att det är min mobil som ringer. En bild på Amanda som jag tagit i vintras när hon står ute mitt i vägen, tunnt klädd med snö runt omkring sig lyser upp skärmen. Jag tittar på bilden några sekunder och tänker på hur fin den är. Och va fin Amanda är! Sedan tystnar musiken och jag stirrar på mobilen som om den svikit mig. Fattar inte vad felet är förens mobilen plingar till och jag fått ett sms från Amanda.

'Är du långsam på något sätt eller? Sömntuta...' står det och jag skrattar lite för mig själv.

Jag är så otroligt seg på mornarna, kan sova fram tills sen eftermiddag och när jag väl vaknat kan det ta upp mot en halvtimme innan min hjärna hänger med på allt jag gör. Det är ganska pinsamt ibland... Som förra året när jag sov över hos min dåvarande pojkvän Eric. Han visste inte att jag va lite snurrig på morgonen så när han väckte mig fattade jag varken var jag var eller vad han gjorde där så jag vart rätt sur på honom... Och sen dess har vi inte snackat. 'Hade det varit Niall hade han inte reagerat så och aldrig pratat med mig igen' tänkte jag och svarade på Amandas sms.

Amanda, "the sms master" som jag och Sanna brukar kalla henne, svarade på bara några sekunder.

'Kom hem till mig vid 15 så packar vi mina grejer, drar hem till dig och packar ditt. Sen vidare till Sanna och fixar hennes packning och sen ska vi ju sova där inatt. :)'

'Jupp, ses sen!' skrev jag tillbaka och kollade på klockan. Den visade 14:26. Jag for upp ur sängen på en halv sekund och sprang ut i badrummet och in i duschen. Nu hade jag lite brottom eftersom jag skulle vara hos Amanda om ungefär en halvtimme. Och jag skulle både duscha och äta innan bussen går. Och bussen går kvart i.

Jag duschade på fem minuter och fixade mig lite snabbt, på med kläder och in med en macka i munnen och sprang med raketfart till busshållplatsen och hann precis med bussen. Jag brukar alltid sätta mig längst bak till vänster i bussen, lika så idag. Lutade mig tillbaka och stoppade i hörlurarna i öronen. Satte på One thing och spolade fram till Nialls solo. Lät hans röst ge mig lycka. För det var hela Niall, lycka.

Eftermiddagen och kvällen gick fort. Jag och mina bästisar hjälptes åt att packa alla våra väskor och avslutade flera timmars packning med pizza hemma hos Sanna framför tv:n. Vi kollade på Titanic som vi gjort många gånger förut och alla satt och grät tillsammans mot slutet. Allt var så härligt när jag var med dom. Vi kunde både skratta och gråta med varandra och vi bråkade aldrig. Vi älskade att umgås och vi gjorde det hela tiden. I skolan och på fritiden. Vår vänskap var äkta. I skolan var det t.o.m. några som var avundsjuka på att vi var så tighta och dom försökte alltid klanka ner på oss och säga att det inte är bra att vara så tighta med ett par personer. Dom menade på att man behövde ha fler vänner än två stycken. Vi brukar alltid bara skratta när folk säger så och gå därifrån med huvudena högt upp och vara stolta över oss.

Klockan började närma sig 00 när vi släkte och gosade ner oss i Sannas stora säng. Vi låg tätt ihop och pratade lite om veckan som skulle komma.

- Tror ni att vi kommer träffa dom? Frågade Maja.

- Jag vet inte. Svarade Sanna och bet sig i läppen som hon alltid gör när hon är osäker. Hoppas det!

- Klart att vi kommer träffa dom! Sa jag och fortsatte: Jag tror i alla fall att vi kommer göra det.

- Man vet aldrig. sa Sanna och suckade. Jag måste bara träffa Harry! Eller åtminstone se honom!

Jag och Maja fnissade lite och Sanna puttade till min axel.

- Sluta! Sa hon lite på skoj och skrattade. Ni ska ju inte säga något Ni vill ju träffa Louis och Niall främst!

Mitt och Majas fniss övergick till ett mycket hjärtligt skratt och vi skrattade tills vi fick ont i käkarna.

- Nej nu borde vi sova! Maja kollade på klockan och fortsatte: Klockan är faktiskt halv ett. Vi ska ju upp klockan 9 senast!

- Godnatt. Sa Sanna och jag i kör.

- Godnatt. Svarade Maja.

Vi somnade fort alla tre och sov riktigt, riktigt gott. Och jag drömde om min älskling, Louis.

---

Blev riktigt nöjd med det här kapitlet! Ska sätta mig och skriva nästa kapitel redan nu så kanske kommer upp ett till ikväll, annars får ni det imorgon. Kommentera gärna vad ni tycker! Kramis! ♥