wishthatwasme

Jag ser att Maja somnar i Nialls famn och han bär in henne till ett av sovrummen. Jag ler mot Harry och tänker på hur glad jag är för mina vänners skull. Dom har fått sina drömkillar. Allt jag någonsin velat ge dom har dom nu fått. Slänger en snabb kik på klockan Harry har runt sin handled och ser att klockan är straxt efter 6 på morgonen. Flyget går alltså om ca 17 timmar räknar jag snabbt ut och suckar lite tyst. Det betyder att vi ska vara på flygplatsen redan om 15 timmar och träffas utanför hotellet om 14. Endast 14 timmar hade jag kvar med min ängel. Sedan skulle jag hem olyckligt omedvetande om nästa gång vi träffas. Som tur är får vi sommarlov 10 dagar efter att vi kommit hem och med lite tur kanske jag och tjejerna får åka tillbaka till killarna i London. Och 10 dagar går väl rätt så fort? Det kurrar till i min mage och jag kramar om magen hårt med mina armar. Alla skrattar och Louis ställer sig upp.

- We can make some breakfast? Säger han och sträcker ut handen mot Amanda.

Alla nickar och dom går iväg mot köket. Zayn börjar prata med Liam om någonting jag inte uppfattar. Alla orden i engelskan sitter inte och jag frågar ofta vad vissa ord betyder för att jag ska kunna förstå. Men denna vecka har gett mig otroligt mycket. Nya vänner, ett förbättrat ordföråd i det engelska språket, minnen för livet och främst en pojkvän. Världens finaste pojkvän.

Harry lägger sina armar runt min midja och drar mig intill honom i en varm, mysig kram. Jag kramar tillbaka och njuter av att få vara i hans famn.

Louis drar med mig ut i köket och han skrattar högt och jag kan inte låta bli att inte ryckas med. Det slutar med att vi båda hänger över ena köksbänken och gråter av skratt. Jag reser på mig och vänder mig om mot honom.

- What's so funny? Säger jag och torkar skrattandes bort tårarna från min kind.

- I dont know! Svarar han. It's just... Hilarious!

Vi skrattar och jag hör Sannas röst inne från vardagsrummet och jag kikar fram bakom köksväggen. Sanna ler stort mot mig.

- Vad skrattar ni åt?

- Ska jag vara helt ärlig... Börjar jag. Ingen aning!

- Ni är ju konstiga! Säger hon och skrattar.

- Vi är väl bara för trötta och ja, du vet ju hur i alla fall jag blir när jag är trött. Ingen vacker syn! Skrattar jag och går tillbaka till Louis som dukar framt tallrikar och glas på bordet.

Jag steker lite bacon och ägg och Louis rostar mackor som han ställer fram på bordet. I en skål på bänken ligger det fullt med apelsiner och han pressar flera tillbringare med apelsinjuice.

- Breakfast! Ropar jag och drar ut på a:t. Steg från vardagsrummet hörs och Sanna kommer först med tre hungriga killar efter sig. Alla sätter sig ner runt bordet då vi kommer på att Niall och Maja fortfarande sover.

- Ska vi väcka dom? Ja, dom har i alla fall inte någon tanke på det. Säger jag och nickar menande mot killarna som redan börjat äta.

- Nej, vi låter dom sova någon timme till i alla fall! Dom har ju bara sovit en halvtimme , typ.

Jag nickar mot Sanna och vi tar för oss av frukosten.

---

Efter frukosten går jag försiktigt in till Maja och Niall och väcker dom. Kramar Maja lite innan hon och Niall går hand i hand och sätter sig ensamma vid bordet.

- Hey you, Amanda! Hör jag Zayn ropa. We where thinking we should go back to you're hotel and check out and bring you're stuff into the car so we can do something fun after that. Cause then we don't need to go back to you're hotel befor we'll drive you to the airport. Do you wanna come?

- Good idea! I'm coming, just gonna tell Niall and Maja. Svarar jag och går in i köket där dom sitter och äter. Dom skrattar och verkar ha roligt tillsamman. Ler lite för mig själv.

-  We're going back to the hotel to check out and bring all our stuff into the car. I'll take you're stuff with me, Maja. Säger jag på engelska så Niall också förstår. Have you packed already?

- Great! Svarar hon. Actually I have!

- Good! Jag ler och går ut till bilen. Ser att Louis sitter fram bakom ratten och att platsen bredvid honom är ledig. Antar att den är för mig och hoppar in.

Vi kör till hotellet och jag och Sanna springer upp tillsammans och hämtar alla våra väskor som vi inte tagit med oss dagen innan. Vi slänger in dom i bilen och Liam går med oss in till receptionen för att checka ut.

När vi kommer tillbaka ut på gatan hör vi att någon sjunger på WMYB och jag kollar mig omkring för att se varifrån det kommer. Medans vi går till bilen blir ljudet bara starkare och starkare och när vi öppnar bildörrarna för att hoppa in hör vi Zayn, Louis och Harry sitta och sjunga den. Jätte högt! Vi skrattar och stänger dörrarna efter oss. Louis startar bilen och rullar ut på vägen igen.

- We heard you all the way to the car, you know that right? Säger Sanna och skrattar.

Killarna bara skrattar som svar och vi är på bra humör allihop.

Amanda kommer in i köket och berättar att dom ska åka till hotellet och hämta resten av väskorna och checka ut. Jag blir lättad för då får jag tillbringa mer tid ensam med Niall.

- The last day together for a while... Säger Niall och tittar på mig med ett par ledsna hundögon.

- Don't remind me of it.

- You know I love you, right? Han lägger sin hand ovanpå min som jag vilar lätt mot bordet. Don't you dare forget that.

Jag ler och blir alldeles varm innombords. Dom sista dagarna i skolan kommer vara både fruktansvärt jobbiga eftersom jag måste vara utan Niall men dom kommer också vara underbara. Kommer ju ha Niall i tankarna hela tiden.

- I will never ever forget that. And I hope you know that I love you?

Niall reser på sig och går fram till mig, lyfter upp mig i sin famn och bär mig in till sängen. Vi kryper ner under täcket och ligger och myser en lång stund. Det är overkligt hur lycklig han får mig att vara. Bara genom att hålla hans hand och ligga nära honom gör att jag får lyckorus genom hela kroppen. Länge ligger vi där och bara njuter av varandras tillvaro tills Nialls mobil börjar ringa utifrån köket.

- You can stay here. Säger han, kysser mig snabbt i pannan och springer ut till köket och svarar. Jag tänker inte så mycket på vem det är han pratar med men han kommer tillbaka någon minut senare helt likblek i ansiktet. Jag tittar förskräckt på honom där han står i dörröppningen med mobilen i handen.

- Oh my gosh baby, what is it? Säger jag och springer fram och kramar om honom, länge.

- I have to call Harry... Mumlar han och jag ser en tår försvinna ner längs hans kind. I'll tell you soon. Promise.

- Okey sweetheart. I'll just wait here.

Han nickar och försöker le lite mot mig men jag ser att det är något som är fel.

Fem minuter går.

Tio minuter går.

Femton minuter går.

Oron över hur han mår väller över mig och jag får en stor klump i magen. Sträcker mig över till Nialls sida av sängen och tar upp hans röda kofta från golvet, sätter på mig den och går ut till vardagsrummet. Går genom alla rum i hela huset utan att hitta honom. 'Åh nej...' tänker jag och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. 'Var fasiken är han?'. Tusen tankar om var han kan befinna sig flyger genom mitt huvud tills jag till slut hittar honom sitta lutat mot husväggen på baksidan. Springer fram och bokstavligt talat slänger mig ner bredvid honom och håller om honom hårt. Vaggar honom i min famn och drar mina fingrar genom hans hår. Han gråter.

---