Kapitel 20 - The phone call



Louis perspektiv:

- I'm hungry! Stönar Liam och vi tittar förvånat på honom.
- The new Niall? Säger Amanda och vi skrattar allihop.
Jag kör in på en parkering och vi hoppar ur bilen. Styr stegen mot Latium som är en italiensk resturang. Klockan är bara runt 11 så än hade det inte kommit dit några gäster. Vi går in och en ung servitör med kort brunt hår kommer och visar oss till ett bord där vi sätter oss. Han hämtar menyer till oss och tittar extra länge på Amanda när han ger henne en meny. Både hans blick och kroppsspråk utstrålar någon slags energi som jag inte gillar. När han ger mig min meny spänner jag ögonen i honom och tar Amandas hand i min. Förskräckt tittar han på oss och skyndar därifrån. Harry skrattar lite och tittar menande på mig.
- Louis, you know what to say.. Säger han och blickar.
- She's mine! Skrattar jag och kysser Amanda på kinden.
Maten kommer efter någon kvarts väntande och Harrys mobil börjar ringa. Han tar upp den och ler stort.
- Niall! Säger han glatt och svarar. Glädjen i hans blick försvinner snabbt och han ställer sig upp, mumlar någonting och går bort mot toaletterna. Jag tittar förvånat på Sanna som inte verkar förstå någonting. Hon reser på sig och springer efter Harry. Dom kommer tillbaka några minuter senare och Sanna går fram till Amanda och säger någonting till henne på svenska. Harry tittar på mig med en speciell blick och jag förstår genast vad han menar. Drar upp bilnycklarna ur fickan och kastar över dom till honom och han och Sanna lämnar retsurangen fort, utan att ha rört maten.
Sannas perspektiv:

Jag springer efter Harry men han har redan hunnit låsa in sig på toaletten. Knackar lite försiktigt på dörren och han låser upp, tittar på mig och visar att jag ska vara tyst. Jag låser dörren bakom mig och sätter mig på golvet. Harry är seriös och han pratar lugnt med Niall. Jag försöker koncentrera mig på vad han säger och få ihop det i huvudet men till slut blir det för mycket och jag fattar ingenting vad dom pratar om.
- I'll be there in 5. SÄger Harry och lägger på. Han tittar på mig och suckar, hjälper mig upp och säger att vi måste åka hem igen. Jag nickar och vi går ut från toaletten. En ur personalen tittar surt på mig när hon ser att jag varit inne på herr-toan och jag blänger surt tillbaka. Amanda vänder sig om när hon hör oss och jag sätte rmig på knä bredvid henne.
- Det har hänt något, vi åker tillbaka.
Hon tittar bekymrat på mig.
- Med Niall?
- Jag vet inte. Svarar jag och ställer mig upp. Ringer dig när jag vet någonting.
Jag ger henne en snabb kram och Harry och jag skyndar ut till bilen.
Majas perspektiv:

I flera minuter sitter jag med Niall i mina armar och han bara gråter och gråter. Det skär i hjärtat av att se honom såhär. Han lugnar ner sig till slut och tittar på mig med sina röd gråtna ögon. Jag suckar tyst och stryker honom på kinden.
- Whatever it is, it's going to be fine. Okey? I promise you. We're gonna fix this.
Han stryker bort en tår från kinden och hans känns liten i min famn. Trots att han är både längre, bredare och allmänt större än mig känns han så liten. Och jag känns så stor. Det påminnde mig om när jag brukar få trösta min fyra årige lillebror när han ramlat och skrapat upp knäna.
Vi sitter tysta och jag håller om honom enda tills jag hör en bil köra in. Bildörrar smälls igen och steg i gruset hörs. Harrys kaluffs syns på långt håll och Sanna kommer tätt bakom honom. Dom skyndar sig fram och Harry hukar sig ner bredvid oss.
- Niall, it's okey. Säger han och lägger en hand på Nialls axel. Now tell me exactly what she said?
Det knyter sig i magen när Harry säger 'she'. Vem var det egentligen som hade ringt Niall och vad hade hon sagt?
Nialls perspektiv:

- Whatever it is, it's going to be fine. Okey? I promise you. We're gonna fix this. Säger Maja och jag känner hur en ensam tår rinner ner för min kind. Torkar bort den och vill bara försvinna. Försvinna bort från allt, tillsammans med Maja. Bort från alla lögner, från allt svek. Någonstans långt borta hör jag steg i gruset. Hör Harry säga någonting, känner en hand på min axel. Sedan svartnar allt.



OHMYCARROT jag hade världens bästigaste idé, sen glömde jag bort den hehe.. Därför de blev så dåligt.. Och förlåt att jag inte skrivit, inte haft tid, ork, lust eller idéer men ska försöka mitt bästa och skriva oftare nu. Puss och tack att ni läser! Åh juste, måste bara säga att det är helt sjukt att statestiken varit rätt hög fast jag inte skrivit på typ 10 dagar.. :o 

Kommentarer
Postat av: Amanda Rosenqvist

Ja.... ASBRA som alltid! Det är verkligen asbra och statistiken har väl varit hög för att alla har väl gått runt och väntat på ett kapitel ;) nej, men skitbra som alltid! :)<3

2012-04-23 @ 07:05:53
URL: http://arosenqvist.blogg.se/
Postat av: Linn

mer! :d

2012-04-23 @ 13:56:04
URL: http://mittlivsomlinn.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0