wishthatwasme

Amandas perspektiv:

- Don't even care about the table breaking, we only wanna have a laugh. Jag ställer mig upp på bordet och sjunger allt vad jag kan.
På golvet nedanför ligger mina två bästa vänner, Sanna och Maja, och skrattar så tårarna bara rinner.
- Gå ner från bordet! Skrattade Sanna och försökte ställa sig upp. Tänk om Anne-Charlotte kommer in och så står du där!

Precis då öppnas dörren in till klassrummet och en ström elever väller in med deras mentor Anne-Charlotte i täten. Jag hoppar snabbt ner från bordet och sätter mig lydigt på en stol och försöker hålla mig för skratt. Sneglar bort lite mot bordet där Sanna och Maja sitter och dom halvt ligger över bänkarna och gapskrattar. Och så sitter jag där lydig och försöker hålla mig. ’Äh, vem försöker jag lura?’ tänker jag och skrattar som aldrig förr.
Anne-Charlotte tittar surt på oss, som vanligt, men börjar babbla på om klassresan nästa vecka. Det får mig att lyssna. Vi ska nämligen åka till London en vecka med klassen! Och vi åker redan nu på söndag, om två dagar! I flera år har vi sålt blommor, korv och underkläder för att samla in pengar. Och tänk, nu ska jag och mina två bästisar åka till London med klassen! Och det bästa är att när vi väl kommer dit så kommer vi få göra i princip vad vi vill! Det kommer bara finnas bestämda tider för när vi ska äta och sova. Annars är vi helt fria. Och Maja, Sanna och jag har bestämt att vi ska försöka hitta One direction.

Sannas perspektiv:

Klockan slår 14.30 och dagen är nu slut. Jag samlar ihop mina böcker och går ut ur klassrummet och upp till skåpen, tätt följd av Maja och Amanda. Vi lägger in våra skolböcker, tar ut våra jackor och går tyst bort mot skolans stora entré. När vi kommit ut genom dörren och vi hör att den smällt igen bakom oss börjar alla tre skrika och hoppa runt som galna hönor.
- Fatta att vi ska till London på söndag! Skriker jag och kramar om Maja och Amanda.
Dom skriker av lycka och kramar mig hårt tillbaka.

Det här var lycka. Att känna vårsolen bränna lite lätt i ansiktet, höra fåglarnas vackra sång, gå bredvid mina två bästa vänner väntandes på att få åka till London. Den här resan skulle bli den bästa!



Majas perspektiv:

När jag kom hem runt 23 på kvällen efter att ha suttit hemma hos Sanna sedan skolan slutat och planerat vad vi ska packa och hur vi ska gå till väga på vårt letande, la jag mig direkt i min stora mjuka säng. Och där låg jag, i minst 45 minuter innan jag orkade gå och göra mig i ordning för natten. Jag låg och tänkte på hur underbart det skulle bli. Jag och mina bästisar i samma stad som min älskling, Niall. Och dom andra grabbarna såklart! Men Niall, han hade det där lilla extra. Jag kunde inte sätta fingret på om det var hans underbara röst eller leende som gjorde att jag fick fjärilar i magen när jag tänkte på honom. Han är verkligen den finaste killen på jorden.
När jag väl bortstat tänderna och tvättar bort mascaran kände jag att jag var väldigt hungrig. Så jag gick ner till köket och kollade i kylskåpet. Där hittade jag några skivor rostbiff som antagligen var över sedan middagen. Så jag la några skivor på en macka och gick upp till mitt rum igen. När jag kom på att jag satt och ät där, sent på kvällen började jag fnissa lite. Tänk om Niall också satt och åt just nu! Jag åt upp mackan och kröp ner under täcket.
- Niall Horan. Sa jag tyst för mig själv. Maja Eriksson.
Tänkte på hur underbart det vore att träffa Niall. Träffa killen jag drömt om i flera månader. Träffa killen som fick mig att bli hel.
- Maja Horan.

Jag somnade med ett leende på läpparna.

Det var då kapitel 1! Hoppas ni gillar det. Nästa del kommer senare ikväll! Kommentera gärna, det får mig mer motiverad att skriva, kram! ♥