wishthatwasme

'Vilken tur att jag brukar vakna tidigt på mornarna!' tänker jag men svär ändå för mig själv, vi är sena. Klassen ska träffas om 15 minuter för att åka till Madame Tussauds. Med halv panik försöker jag skaka liv i mina vänner som fortfarande ligger och sover på soffan.

- Tjejer vakna! Skriker jag. Vi har försovit oss!!

Fyra trötta ögon kollar nyvaket upp på mig.

- Allvarligt, vi ska träffa som en kvart! Skriker jag tillbaka och springer in på toaletten och börjar borsta tänderna. Någon minut senare står vi alla tre och trängs inne på toan och börstar tänderna, plattar hår och med mascara borsten i högsta hugg. Vi drar på oss i princip det första bästa vi hittar och springer ner till gatan där hela klassen redan står. Anne-Charlotte tittar på oss med misstänksamhet i sin blick. Jag ler lite busigt mot Sanna och Maja och tänker på våra dagar här i London. Jag har blivit tillsammans med Louis Tomlinson och ingen i klassen vet om det! 'Och det har ju hänt Maja och Sanna en hel del också. Niall och Harry och grejer!' tänker jag och ler för mig själv.

På order från Anne-Charlotte hoppar vi in i en abonnerad buss som ska ta oss mot Madame Tussauds.

- Jag har vekrligen ingen lust att umgås med klassen idag. Säger jag ledsamt och besviket till Maja.

- Inte jag heller. Svarar hon och vi båda kollar på Sanna som sitter lutad mot fönstret på bussen och sover.

Maja och jag tittar på varandra och skrattar lite, låter Sanna sova.

5 minuter senare är vi redan framme och vi väcker Sanna och går av bussen.  Vi får våra biljetter och går in till museet.

Det första jag ser när jag kommer in är en stor klunga med folk som står och kollar på någonting. Jag orkar inte bry mig så jag, Sanna och Amanda fortsätter gå in en bit och kollar runt lite. David och Victoria Beckham, Obama, Hulken, Nelson Mandela, Britney Spears. 'Inte en enda rolig vaxdocka finns ju här!' tänker jag och vänder mig om. Där står ev vaxdocka som föreställer Simon Cowell och jag och tjejerna springer dit på en gång. Vi fotar oss med honom och fangirlar lite. Då kommer Lucas i vår klass gående och blänger surt på oss och tittar på Sanna lite extra.

- Varför är ni så glada då? Säger han surt.

- Det är Simon Cowell, hallå liksom! Säger Sanna oseriöst men blir sedan seriös igen. Vi gillar honom, okej?

Lucas muttrar någonting och går därifrån. Vi växlar några fundersamma blickar och skrattar lite.

- Vad är det med honom egentligen? Undar jag.

- Äh... Börjar Sanna. Jag var tillsammans med honom förut ju, men jag blev ju kär i Harry sen och gjorde slut. Och han fattar inte hur jag kunde göra slut med honom för en kille som inte ens visste att jag existerade, minns ni?

Jag tänker efter lite och kommer ihåg. Det var lite mer än ett år sedan. Vi tre hade börjat gilla One direction i januari 2011. Precis efter X-factor. Inga av våra kompisar visste vilka det var och dom hade inte så många fans i Sverige just då, så vi kände oss väldigt speciella när vi gick där i skolan och drog interna skämt och sa saker dom sagt. Det var då Sanna blev kär i Harry, jag i Niall och Amanda i Louis. Och än i dag var vi alla re fortfarande kära i dom. 'Tur det!' tänkte jag. 'Vi är ju tillsammans och på g med dom!'

Jag skrattade lite för mig själv och vi bestämde oss för att gå därifrån. Det fanns ändå inget roligt att se.

Vi hade precis lyft och skulle tillbringa närmaste halvtimmen i luften. Jag älskar verkligen att flyga, det är så lugnande. Bara lyfta från marken och alla och gå in i mig själv och bara tänka på mig en stund. Men denna gång var dte annorlunda, det enda jag tänkte på var hon. Sanna. Sanna Linde. Jag sa hennes namn några gånger tyst för mig själv så dom andra killarna inte skulle höra. Hennes vackra blonda hår, underbara leende och speciella ögon var det jag fastnat för. Jag har alltid gillat tjejer med fina utseenden. Fast i slutändan går jag ändå på insidan. Men hennes utsida var så fin.. Har aldrig sett en snyggare tjej. Efter en stund kom jag på mig själv med att sitta och le som en tok. Hennes skratt fick det att bubbla i min mage och hjärtat slog några extra slag när jag tänkte på att få hålla om henne.

'Hennes insida går inte att beskriva den heller. Hon är bara så fruktansvärt snäll, härlig, glad och sprallig och världens finaste.' skrev jag och skickade iväg till min mamma. Jag vill vara ärlig mot min familj när det gäller kärleken. Dom har ju rätt att få veta vad som händer i mitt liv!

Halvtimmen i luften gick fortare än vad jag trott och vi var framme i Glasgow.

Vi klev av planet och gick genom flygplatsen, skrev några autografer åt några fans och satte oss i en taxi som körde iväg oss mot signeringen.

Det enda som fanns i mitt huvud hela dagen, var Sanna. Under signeringen, när vi fotade oss med fans, skrev autorafer, sjöng och åt. Hon var det enda jag kan tänka på.

- Hey Lou! Ropade jag när vi var på väg mot planet igen och Louis vände sig om och jag sprang ikapp honom. If you can't stop thinking of a girl, is she the one?

Louis log mot mig och nickade.

- Yes. But remember, Larry Stylinson! Sa han och skrattade.

Jag skrattade och kramade om honom. Ibland var livet för härligt alltså. Kärleken, vännerna, jobbet. Just nu var allt perfekt.

---