wishthatwasme

Vi sitter ute någonstans, i en park tror jag. Vart vet jag inte, det enda jag ser är honom. Min fina, underbara pojkvän. Han ser på mig och jag märker på en gång att det är någonting som inte är som det ska vara. Han kan varken se mig i ögonen som han alltid gör och han verkar obekväm. Byter sittställning hela tiden, kliar sig i nacken och flackar med blicken. Skrattar lite nervöst åt en tant som springer förbi och jagar en fågel.

- Is something wrong baby? Frågar jag honom och tar hans hand.

Han rycker tillbaka sin hand och sitter tyst och stirrar ner i marken. Jag blir sårad. Varför vill han inte svara? Varför kan han inte ens hålla min hand?

Han harklar sig och lyfter blicken lite försiktigt och sneglar osäkert på mig.

- No, it's just that.. Början han och jag förstår med en gång.

Han ska göra slut med mig! Han har säkert hittat någon snygg och rik fotomodell som är tusen gånger bättre än lilla jag. Någon annan tjej har fått honom på fall och han älskar mig inte längre. 'Fast han har nog aldrig älskat mig..' tänker jag och känner hur tårarna börjar komma.

- I'm sorry. Säger han och ser mig i ögonen på riktigt. But there's someone else..

Jag flyger upp från bänken och stirrar surt på honom. Skriker att han är en falsk idiot som bara utnyttjat mig, att han aldrig älskade mig. Han ser på mig med tårar i ögonen.

- I hate you! Skriker jag och funderar på att springa därifrån men tvingar mig ändå ner på bänken igen. Jag har inte hjärta att lämna honom, han gråter ju...

- Daniella. Säger han och lägger sin hand på mitt lår. I will always love you, but I just don't think that we're ment to be. You know? And I just don't have those feeling for you anymore. I'm sorry...

- Who's the other?

- Her name is...

Jag vaknar av någon kramar om mig hårt.

- Baby, don't cry. It's okey. I'm right here. Take it easy. Breathe.

Lättat pustar jag ut och inser att det bara var en dröm. Han är där hos mig. Han älskar mig fortfarande. Men någonting gör att jag inte kan sluta gråta, så jag ligger där i hans famn och gråter. Länge, länge.

- Babe, I'm so sorry but I have to get up now. Säger han och kysser mig i pannan. But trust me, I don't want to. I wanna lay here with you, all day.

- I know you want too. Svarar jag och sätter mig upp i sängen. It's okey. You should go, you have work to do!

Han ler mot mig och går upp ur sängen. Själv sitter jag kvar i sängen och tittar på honom där han springer fram och tillbaka, ut och in genom badrummet, in i kylskåpet och till garderoben. Han ser så rolig ut, lite lagom stressad och nyvaken. Efter ett tag klarar jag inte av att hålla mig så jag bara sitter där och skrattar åt honom. Han stannar upp bredvid sängen och tittar konstigt på mig.

- What are you laughin at?

Han ser ännu roligare ut när han står där bredvid sängen, håret står åt alla håll och jeansen halvt på.

- I laugh at you. Skrattar jag. You look so stupied!

På en sekund har han slängt sig över mig i sängen och håller fast mina armar så jag inte kan röra mig.

- Stop! Skriker jag och försöker putta bort honom, utan större framgång.

- I know you love me baby! Svarar han och ser mig djupt in i ögonen.

Jag älskar när han gör så. När han ser mig i ögonen känner jag mig så lugn. Då vet jag att det bara är vi två. Vi två mot världen. Att inget betyder något om jag inte för dela det med honom. Han är killen jag inte vill leva utan!

- I do. Svarar jag och börjar fnissa, det lät ju lite som att han hade friat till mig.

Han rör inte en min. Bara ser på mig på det där sättet.

- Daniella, i love you. So much. Words cannot describe my feelings for you. Han betonar varje ord så ordentligt att mitt hjärta hoppar till ett extra slag. Att en människa kan få mig att må så bra som han kan, är helt underbart.

Långsamt lutar han sig över mig och kysser mig ömt och kärleksfullt på läpparna.

- I don't think they'll get mad if I come 10 minutes late... Säger han och blinkar mot mig.

Vi stannar en stund extra i sängen och kysser varandra, kramas och säger fina saker till varandra.

När han 10 minuter senare tvingar sig upp igen och går kan jag inte sluta le. 'Tänk om varje morgon kunde börja såhär?' tänker jag och somnar om med honom i mina tankar.

---