wishthatwasme

- Maja, Sanna skynda er att kom ut! Skriker jag och mina bästisar springer nyvakna ut till mig i vardagsrummet. Kolla, dom är på tv!

Jag pekar mot tv:n där dom just zoomar in Niall.

- Åh, Nialler! Maja springer fram emot tv:n och pussar skärmen och Nialls ansikte.

Sanna och jag skrattar lite åt henne och hon lådsas vi sårad.

- Men hörni tjejer? Säger jag kollar på dom. Är dom inte i Hyde Park?

Sanna och Maja kollade lite osäkert på mig och sedan på tv:n. Samtidigt vände sig dom både mot mig och log brett

- Ja det är dom ju!!! Skrek Sanna och hoppade upp och ner med ett stort vitt leende.

- Är det live då? Frågade Maja.

- Jag tror det... Svarade jag lite osäkert. Ska vi klä på oss och springa dit eller? Det är ju bara några hundra meter härifrån.

Dom verkade gilla min ide och vi sprang runt alla tre, super stressade och letade efter tröjor, jeans, skor och smink. Några minuter senare stod vi alla tre klara vid dörren. Vi hade fixat oss med raketfart.

- Kom igen då, vad väntar vi på?! Sa Sanna exalterat och sprang ut genom dörren som vi smällde igen bakom oss.

Vi sprang fort och utan kontroll ut ur buggnaden, över gatan och port mot parken. En bil tutade högt när vi sprang över vägen och vi skrattade så vi knappt kunde springa. Vi måste ha slagit världsrekort i både'snabbast springur i London' och 'fixa sig färdig på kortast tid' för såhär snabba hade vi aldrig varit förut.

Jo, minsann. Där borta på andra sidan parken står det fem killar som liknar våra älsklingar. Man ser på långt håll att det är dom. En kille med röda byxor och randig tröja, en med rödrutig skjorta och halvruffsig kaluffs, en blond med en grå kofta, två med vita byxor varav den enda med ett riktigt krull och den andra med en mörkblå jacka.

Vi alla tre stannar upp och stirrar bort mot killarna.

- Oh my god, tjejer fattar ni att dom står där borta? Säger jag med en skakig röst och trevar efter deras händer. Dom tar mina händer i sina och vi står alla tre, hand i hand och kollar bort mot dom.

- Åh herregud... Får Sanna ur sig och faller ihop på marken.

- So, whats your favourite song of the album? Säger intervjuvaren och riktar mikrofonen mot mig. Precis då hör jag några skrik bakom oss och vänder mig om. På andra sidan parken står två tjejer upp och lutar sig ner mot någon som ligger på marken.

- Help us! Please help us, somebody! Hör han en av tjejerna skrika.

Utan att tveka skiter jag i intervjuven och springer bort mot tjejerna som ser helt skräckslagna ut. När jag kommer fram dit och frågar vad som hänt, står dom bara och stirrar på mig.

- Oh sorry, I forgot to introduce myself. I'm Harry! Säger jag artigt och tar dom i hand. Glömmer helt bort att det faktiskt ligger en tjej avsvimmad på marken.

Nu har restan av killarna sprungit hit efter mig och jag böjer mig ner mot tjejen på marken. Skakar om hennes axlar lite lätt och säger: "hello, can you hear me?" Tjejen vaknar till lite och kliar sig i ögonen innan hon öppnar dom och ser upp på mig. Hennes ögon blir stora som tefat och hon försöker få fram någonting att säga men från hennes mun kommer endast ut någonting som jag ska tolka som ett hej.

- Hello there! Säger jag glatt och hjälper henne att sätta sig upp. My name is Harry, how are you? Jag ler ett varmt leende och tar bort lite jord från hennes kind.

- Hi... Säger hon blygt och hon verkar knappt ens våga se mig i ögonen. I'm fine thanks.

- Ah, that's good! Hon kollar upp på mig och jag ser rätt in i hennes ögon. Det var dom finaste ögonen jag någonsin sett. Dom glittrade som tusen stjärnor i natten. Come, take my hand. I'll help you get up! Jag sträcker fram min hand mot henne och hon tar den och låter mig hjälpa henne upp på fötterna igen.

- So, what's your name? Undrar jag och kollar på henne och försöker se så snäll ut som möjligt.

- Sanna. Svarar hon och ler lite blygt.

'Åh vad fin hon är!' tänker jag och tittar kärleksfullt på henne. Hennes hår, hennes leende, hennes ögon. Allt var helt perfekt! Jag har aldrig sett något finare. Vill krama henne. Kyssa henne. Allt. Nu. Jag kollar bort mot Louis som står och pratar med en av Sannas vänner och blinkar mot honom. Han blinkar tillbaka och ge rmig två tummar upp.

- So, i was wondering if you would like to go out with me tonight. Sa jag och la på mitt finaste leende. Fram med språket bara, rak och tydlig på sak ska man vara. Antingen vill hon, eller så vill hon inte. Utifrån hennes blick och otroligt fina leende att dömma, tror jag att hon vill det. Hon stod där och bara log, hon fick inte fram ett ord.

Åh herregud, var det nyss Harry Edward Styles som bjöd ut mig? 'Andas, andas, andas!' tänkte jag och försökte lugna ner mig lite. Jag såg på honom och han stod där, med ena handen kliandes i hårbotten, anda i byxfickan. Shit va snygg han var! Efter vad som kändes som flera år, men antagligen bara var en halv minut säger han plötslig.

- When are you going to answer my question? Frågade han och jag kände mig genast lite dum som bara stod där och log. Mitt leende försvann.

- No, no! Don't stop!
- Stop what?

- Stop smiling. Sa han och puttade till mig lite i sidan.

Jag log igen och fnissade till lite.

- Sorry. Skrattade jag. Of course I wanna go out with you!

Han log sitt bredaste leende mot mig och jag smälte inombords. På någon sekund hade han tagit etts tort kliv fram emot mig och jag befann mig nu i hans famn. 'Gode Gud' tänkte jag. 'Låt honom aldrig släppa taget om mig!'

Jag sneglade bort mot Sanna och där stod tydligen hon och kramade Harry. Inte vad jag hade förväntat mig, men glädjen för min bästis skull sped sig snabbt inom mig. Jag vänder mig mot Niall igen och drogs genast med i hans skratt. Jag har ingen aning om vad han skrattar åt men att se min älskade Nialler skratta gör mig på så bra humör. Mitt i vårat asgarvande tar han upp sin mobil ur fickan och ställer sig bakom mig. Han lägger armarna runt min midja och lägger sitt huvud på min axel.

- Smile! Säger han högt och håller upp mobilen framför oss. Utan att jag hinner tänka på att le fint och sådär, sträcker jag ut tungan och kollar i kors med ögonen. Orkar inte bry mig om hur jag ser ut. Han tar kortet och vänder sedan på mobilen och letar fram det och börjar skratta högt och glatt så fort han ser det.

- You look so funny on that picture! Säger han och kramar om mig. But so god damn cute.

Jag skrattar och tittar bort mot Amanda som satt sig ner på gräset tillsammans med Louis, Zayn och Liam. Dom ser ut att ha det mysigt.

Niall kollar på mig med en speciell blick. Han ser på mig som om jag vore något vackert.

- You are beautiful, Maja. Säger han och jag känner hur jag rodnar lite.

- And so are you.

- And i meen it. I really do. Han kramar om mig hårt och pussar mig lätt på kinden.

En värmesprider sig inom hela min kropp och jag vill stanna hos honom för evigt.

- Can I have your number? Säger han och lyfter ena ögonbrynet en aning.

- Of course! Säger jag glatt, kanske lite för entusiastiskt. Jag rabblar upp mitt nummer och han lägger in det i sin mobil.

Alla tre hoppade omkring av lycka och bara skrek innan det kom någon sur liten tant och klagade på att vi var för högljudda. Fatta att jag ska på dejt med Harry, Amanda ska träffa Louis ikväll och Maja bara väntar på att Niall ska smsa henne? Det kan man kalla lycka.

---