wishthatwasme

Jag ser att Maja somnar i Nialls famn och han bär in henne till ett av sovrummen. Jag ler mot Harry och tänker på hur glad jag är för mina vänners skull. Dom har fått sina drömkillar. Allt jag någonsin velat ge dom har dom nu fått. Slänger en snabb kik på klockan Harry har runt sin handled och ser att klockan är straxt efter 6 på morgonen. Flyget går alltså om ca 17 timmar räknar jag snabbt ut och suckar lite tyst. Det betyder att vi ska vara på flygplatsen redan om 15 timmar och träffas utanför hotellet om 14. Endast 14 timmar hade jag kvar med min ängel. Sedan skulle jag hem olyckligt omedvetande om nästa gång vi träffas. Som tur är får vi sommarlov 10 dagar efter att vi kommit hem och med lite tur kanske jag och tjejerna får åka tillbaka till killarna i London. Och 10 dagar går väl rätt så fort? Det kurrar till i min mage och jag kramar om magen hårt med mina armar. Alla skrattar och Louis ställer sig upp.

- We can make some breakfast? Säger han och sträcker ut handen mot Amanda.

Alla nickar och dom går iväg mot köket. Zayn börjar prata med Liam om någonting jag inte uppfattar. Alla orden i engelskan sitter inte och jag frågar ofta vad vissa ord betyder för att jag ska kunna förstå. Men denna vecka har gett mig otroligt mycket. Nya vänner, ett förbättrat ordföråd i det engelska språket, minnen för livet och främst en pojkvän. Världens finaste pojkvän.

Harry lägger sina armar runt min midja och drar mig intill honom i en varm, mysig kram. Jag kramar tillbaka och njuter av att få vara i hans famn.

Louis drar med mig ut i köket och han skrattar högt och jag kan inte låta bli att inte ryckas med. Det slutar med att vi båda hänger över ena köksbänken och gråter av skratt. Jag reser på mig och vänder mig om mot honom.

- What's so funny? Säger jag och torkar skrattandes bort tårarna från min kind.

- I dont know! Svarar han. It's just... Hilarious!

Vi skrattar och jag hör Sannas röst inne från vardagsrummet och jag kikar fram bakom köksväggen. Sanna ler stort mot mig.

- Vad skrattar ni åt?

- Ska jag vara helt ärlig... Börjar jag. Ingen aning!

- Ni är ju konstiga! Säger hon och skrattar.

- Vi är väl bara för trötta och ja, du vet ju hur i alla fall jag blir när jag är trött. Ingen vacker syn! Skrattar jag och går tillbaka till Louis som dukar framt tallrikar och glas på bordet.

Jag steker lite bacon och ägg och Louis rostar mackor som han ställer fram på bordet. I en skål på bänken ligger det fullt med apelsiner och han pressar flera tillbringare med apelsinjuice.

- Breakfast! Ropar jag och drar ut på a:t. Steg från vardagsrummet hörs och Sanna kommer först med tre hungriga killar efter sig. Alla sätter sig ner runt bordet då vi kommer på att Niall och Maja fortfarande sover.

- Ska vi väcka dom? Ja, dom har i alla fall inte någon tanke på det. Säger jag och nickar menande mot killarna som redan börjat äta.

- Nej, vi låter dom sova någon timme till i alla fall! Dom har ju bara sovit en halvtimme , typ.

Jag nickar mot Sanna och vi tar för oss av frukosten.

---

Efter frukosten går jag försiktigt in till Maja och Niall och väcker dom. Kramar Maja lite innan hon och Niall går hand i hand och sätter sig ensamma vid bordet.

- Hey you, Amanda! Hör jag Zayn ropa. We where thinking we should go back to you're hotel and check out and bring you're stuff into the car so we can do something fun after that. Cause then we don't need to go back to you're hotel befor we'll drive you to the airport. Do you wanna come?

- Good idea! I'm coming, just gonna tell Niall and Maja. Svarar jag och går in i köket där dom sitter och äter. Dom skrattar och verkar ha roligt tillsamman. Ler lite för mig själv.

-  We're going back to the hotel to check out and bring all our stuff into the car. I'll take you're stuff with me, Maja. Säger jag på engelska så Niall också förstår. Have you packed already?

- Great! Svarar hon. Actually I have!

- Good! Jag ler och går ut till bilen. Ser att Louis sitter fram bakom ratten och att platsen bredvid honom är ledig. Antar att den är för mig och hoppar in.

Vi kör till hotellet och jag och Sanna springer upp tillsammans och hämtar alla våra väskor som vi inte tagit med oss dagen innan. Vi slänger in dom i bilen och Liam går med oss in till receptionen för att checka ut.

När vi kommer tillbaka ut på gatan hör vi att någon sjunger på WMYB och jag kollar mig omkring för att se varifrån det kommer. Medans vi går till bilen blir ljudet bara starkare och starkare och när vi öppnar bildörrarna för att hoppa in hör vi Zayn, Louis och Harry sitta och sjunga den. Jätte högt! Vi skrattar och stänger dörrarna efter oss. Louis startar bilen och rullar ut på vägen igen.

- We heard you all the way to the car, you know that right? Säger Sanna och skrattar.

Killarna bara skrattar som svar och vi är på bra humör allihop.

Amanda kommer in i köket och berättar att dom ska åka till hotellet och hämta resten av väskorna och checka ut. Jag blir lättad för då får jag tillbringa mer tid ensam med Niall.

- The last day together for a while... Säger Niall och tittar på mig med ett par ledsna hundögon.

- Don't remind me of it.

- You know I love you, right? Han lägger sin hand ovanpå min som jag vilar lätt mot bordet. Don't you dare forget that.

Jag ler och blir alldeles varm innombords. Dom sista dagarna i skolan kommer vara både fruktansvärt jobbiga eftersom jag måste vara utan Niall men dom kommer också vara underbara. Kommer ju ha Niall i tankarna hela tiden.

- I will never ever forget that. And I hope you know that I love you?

Niall reser på sig och går fram till mig, lyfter upp mig i sin famn och bär mig in till sängen. Vi kryper ner under täcket och ligger och myser en lång stund. Det är overkligt hur lycklig han får mig att vara. Bara genom att hålla hans hand och ligga nära honom gör att jag får lyckorus genom hela kroppen. Länge ligger vi där och bara njuter av varandras tillvaro tills Nialls mobil börjar ringa utifrån köket.

- You can stay here. Säger han, kysser mig snabbt i pannan och springer ut till köket och svarar. Jag tänker inte så mycket på vem det är han pratar med men han kommer tillbaka någon minut senare helt likblek i ansiktet. Jag tittar förskräckt på honom där han står i dörröppningen med mobilen i handen.

- Oh my gosh baby, what is it? Säger jag och springer fram och kramar om honom, länge.

- I have to call Harry... Mumlar han och jag ser en tår försvinna ner längs hans kind. I'll tell you soon. Promise.

- Okey sweetheart. I'll just wait here.

Han nickar och försöker le lite mot mig men jag ser att det är något som är fel.

Fem minuter går.

Tio minuter går.

Femton minuter går.

Oron över hur han mår väller över mig och jag får en stor klump i magen. Sträcker mig över till Nialls sida av sängen och tar upp hans röda kofta från golvet, sätter på mig den och går ut till vardagsrummet. Går genom alla rum i hela huset utan att hitta honom. 'Åh nej...' tänker jag och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. 'Var fasiken är han?'. Tusen tankar om var han kan befinna sig flyger genom mitt huvud tills jag till slut hittar honom sitta lutat mot husväggen på baksidan. Springer fram och bokstavligt talat slänger mig ner bredvid honom och håller om honom hårt. Vaggar honom i min famn och drar mina fingrar genom hans hår. Han gråter.

---

Tiden stannar när jag sitter där ute i mörkret med Nialls händer runt min midja. Allting tysntnar och vi ser på varandra länge, länge. Utan att jag är speciellt medveten om det går alla andra in i huset och vi är helt ensamma. Han böjer sig fram emot mig och kysser mig hårt och kärleksfullt. Vad som egentligen är ca en minut känns som en halv sekund. Tiden går oerhört fort när jag är med honom och jag både älskar och hatar det. Älskar det eftersom att man brukar ju säga "tiden går fort när man har roligt" och det har jag ju med honom. Hatar det för att tillfällena då vi ska säga hejdå kommer så fort från att vi träffas.

- Should we go inside? Hör jag Louis säga och ser hans huvud sticka ut genom altandörren.

Niall nickar mot honom och sträcker ut sin hand och jag tar den och vi går in till dom andra. Vi sätter och ner i tre soffor som står runt ett bort. Jag och Niall i den enda, Sanna och Harry i den andra och Amanda och Louis i den tredje.

Länge sitter vi och pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och äter frukt doppade i choklad som Harry och Sanna skurit upp och fixat fram.

Fram emot 2 på natten börjar vi alla känna oss trötta och killarna berättar att det finns tre gästrum nere på bottenvåningen, där vi ska tillbringa natten. Vi hjälps åt att plocka undan allt utifrån och går ner till gästrummen. Louis sticker in huvudet i rummet närmast trappan och ler glatt mot oss andra.

- I think me and Amanda take this room. Han skuter upp dörren och vi ser att väggarna är randiga. Alla skrattar och Amanda kysser Louis och ser lycklig ut. Harry drar med sig Sanna till rummet bredvid och vi säger godnatt allihop.

- Then i guess this room is for us. Säger Niall och tar min hand och vi går in i det tredje rummet.

Rummer ser lite gammaldags ut med neutrala färger. Möblerna är i någon slags trä och ovanför dubbelsängen hänger massa hjärtan på väggen. Niall ge rmig en menande blick och vi klär av oss och lägger oss i sängen. Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre och jag somnar med huvudet på Nialls varma bröst med hans hjärtslag dunkandes vid mitt öra.

Jag drar med mig Amanda in på vårat rum och stänger och låser dörren bakom henne. Tittar på henne och känner hur mycket jag älskar henne. Med henne ska jag dela resten av mitt liv med, vill att hon ska vara mamman till mina barn. Det är med Amanda jag vill gå igenom alla tuffa och roliga tider med.

- Are you tired? Frågar jag henne och hon skakar på huvudet.

- Not at all. Are you?

Jag skakar på huvudet och vi kryper ner i sängen. Hon lägger huvudet på mitt bröst och jag har armarna runt henne. Länge ligger vi tysta och bara njuter av varandras tillvaro. Känslan är så underbar när man kan sitta tyst en lång stund och bara njuta, utan att det blir pinsamt.

Till slut avbryter jag tystnaden och säger att jag måste gå på toa. Kysser henne lätt på pannan och smiter iväg till toan. Sitter där inne på golvet ett tag och funderar. Funderar på hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon egentligen älskar mig. Jag tar upp asken ur fickan och ser omsorgsfullt på den innan jag stoppar tillbaka den igen.

Jag måste ha suttit där en lång stund för till slut knackar Amanda på dörren och kikar in.

- What are you doing? Säger och hon ler busigt mot mig där jag sitter på golvet.

- I don't know. Skrattar jag och reser mig upp. Can we just lay down in the bed and talk?

- Sure, what do you wanna talk about?

- Everything. About you, your friends, family, school. I wanna know everything.

- Okey then. Säger hon och tar min hand. I'll tell you everything about myself. And there's a lot of stuff.

Vi går tillbaka till sängen, denna gången klär vi av oss och byter om till nattkläder innan vi lägger oss ner. Hon har en av mina t-shirtar på sig och jag har bara ett par kalsonger. Vi lägger oss ner i sängen och hon börjar berätta allt. Hon berättar glatt om vad hon, Sanna och Maja brukar göra på fritiden, hur det är i skolan, hur hennes familj är. Om hennes stora kärlek till hästar. Under hela tiden hon pratar ser hon så glad och lycklig ut och jag kan inte sluta le.

När hon pratat så mycket att vi glömt bort tiden skrattar vi lite innan vi båda somnar på direkten.

Jag har alltid varit en person som är trött. Det spelar ingen roll hur många timmar jag sovit, lik förbannat ska jag alltid vara trött. Dock har det blivit bättre på senaste tiden. Men så fort Harry och jag kommer in på rummet och jag ser sängen kramar jag om honom och frågar om vi inte kan  sova på direkten. Han skrattar lite tyst och kysser mig på munnen.

- Of course!

Harry klär av sig helt naken och lägger sig i sängen. Jag tvekar någon sekund innan jag klär av mig och lägger mig bredvid honom. Det känns lite skämmit att visa mig helt naken för en annan människa, men han har lärt mig att tycka att jag själv är vacker. Och om han, Harry Styles, tycker jag är vacker så måste jag vara det. Han tittar stolt på mig och vi kysser varandra en sista gång innan vi somnar, sida vid sida.

Någonstans långt borta hör jag ljudet av en vibrerande mobil och jag vaknar upp och ser att hela rummet lyses upp av min mobil som ringer. Sträcker mig mot nattduksbordet och greppar tag om mobilen. Känner igen numret direkt trots att jag inte lagt in det. Trycker på röda luren och innan jag hinner lägga ifrån mig den ringer det igen.

- What do you want? Viskar jag tyst för att inte väcka Sanna.

- I wanna talk. Säger rösten.

- It's 4 o'clock in the morning! Don't you have a brain? You don't call someone in the middle of the night! Jag blir rasande och Sanna vänder sig om i sängen och mumlar i sömnen. 'Hon får absolut inte vakna nu!' tänker jag panikslaget och försöker lugna ner mig.

- I just wanna talk...

- You know I'm Harry, right? Muttrar jag och lägger på. Innan jag lägger ifrån mig mobilen skriver jag ett sms.

' She just called. Again... ' tvekar om jag ska skicka det eller inte. 'Kanske bäst att strunta i att skicka det ändå' tänker jag och stänger av mobilen.

- Good morning sunshines! Hör jag Louis ropa borifrån dörren innan jag känner något tungt över mig. It's time to get up! Och så börjar han sjunga. 'Inte nu igen' tänker jag och försöker slå bort honom utan framgång. Maja vänder sig om mot mig och skrattar. Jag ler mot henne och hör Amanda säga någonting jag inte förstår. Amanda och Maja skrattar och Amanda kommer fram och ger Maja en puss på kinden. Känner avundsjukan strömma över mig men jag slår snabbt bort dom tankarna, hon är ju min flickvän! Och dom två är vänner och det är sånt vänner gör. Maja tittar sedan på mig, ler och kysser mig hårt.

- You keep making me weak, yeah frozen and can't breathe! Sjunger Louis glatt medans hans fortfarande sitter över mig. Äntligen lyckas jag få till en riktig smäll och han faller handlöst bak i sängen och är påväg ner på golvet innan han lyckas ta tag i mitt ben och kan hålla sig kvar i sängen. Alla brister ut i ett hysteriskt skratt och jag blir genast pigg. Efter skrattandet drar jag med mig Maja in i badrummet och frågar om vi inte kan duscha tillsammans, för det känns ju ondigt att duscha i omgångar. Hon rodnar lite när jag frågar och jag kysser henne mjukt på läpparna.

- I love you. It doesn't matter how ugly you think you are, cause i know the truth. The truth is that you are stunningly beautiful.

Hon säger inget, kramar bara om mig och klär av sig och ställer sig i duschen.

- Are you coming? Säger hon och ler självsäkert.

Jag dör inombords så vacker hon är och jag skyndar mig in till henne. Vilken underbar morgon.

Sanna och jag går upp och hittar Louis och Amanda i köket. Vi pratar lite samtidigt som vi gör i ordning frukost som vi dukar upp utomhus. Sanna och Amanda pratar svenska med varandra och båda ser så lyckliga ut. Jag blir varm i hela kroppen av att se dom må bra.

Vi sätter oss ner ute i det lite mulna men varma vädret och börjar äta. Skratt innefrån huset hörs och ut kommer Niall och Maja hand i hand. Båda är nydschade och jag känner doften av Nialls parfym på flera meter. Dom sätter sig ner och äter med oss.

Så fort Niall tagit sin sista tugga på hans sjunde macka ställer jag mig upp och ber honom följa med mig in.

- She called me last night. Säger jag lågt när vi kommit in i huset.

Niall stirrar förskräckt på mig.

- Oh no. Säger han tyst. Not again...

---

- Amanda! Maja! Ropar jag och tjejerna kommer inspringandes till köket där jag sitter med laptop på bordet. Kolla vad jag hitta!

Jag visar dom skärmen och där är en bild på två figurer, varav den ena är Louis, som åker London eye. Under bilden står några rader om att Louis Tomlinson har setts med en okänd flicka vid London eye. Bilden är tagen från marken upp emot en av korgarna som är ett tiotal meter upp i luften. Och man ser tydligt att att en av de två figurerna är Louis, dels på håret och på den randiga tröjan.

Jag tittar på Amanda som stirrar på bilden.

- Det är du va? Frågar jag försiktigt.

- Ja... Får Amanda fram. Vem har tagit bilden egentligen, vi såg ju inga personer alls som verkade intresserade av oss?!

Hon låter både chockad och arg. Det kan jag förstå, dom vill ju inte gå ut med att dom är ett par ännu. Amanda kommer få ta jätte mycket skit av en del fans och Louis kommer bli bombaderad av journalister och annat folk som vill prata och intervjuva honom om hans förhållande.

- Amanda, ta det lugnt vännen. Det löser sig, okej? Säger Maja och kramar om mig.

- Hoppas det. Svarar jag och kramar tillbaks.

Då kommer jag på att klockan precis slagit 6 och jag spriner och hämtar lappen jag fått av Lou och vi sätter oss ner runt matbordet.

- Så, läs nu då! Säger Maja glatt. Vad står det?

"Hi Amanda, Maja and Sanna. I hope you don't have any plans for tonight, cause in 10 minutes there will be a car outside of your hotel who will drive you to a speciall place. See you there. /Lou Harry Niall" står det på lappen.

Vi blir helt till oss alla tre över denna överrraskning och vi sitter och fangirlar lite någon minut tills vi inser att klockan är fem minuter över sex. Vilket betyder att bilen är här om 5 minuter! Fort som attan springer vi runt i hela hotellrummet och letar kläder och skor, sminkar oss och jag hinner även göra några lockar i mitt långa, bruna hår. Vi skyndar oss ner och minsann, där står det en bil och väntar på oss. Jag ler mot mina bästisar och vi hoppar in i bilen.

Bilen stannar och chauffören säger att vi är framme. Vi hoppar ut ur bilen och blir förvånade över hur fint det är där vi befinner oss. Massa grönska och mitt i allt grönt, ett jätte vackert hus. Jag tittar på tjejerna lite förvånat och vi följer med chauffören bort till grinden intill tomten.

- I'll leave you girls now. Go to the backyard and you'll understand why you are here. Säger han och går tillbaka till bilen. Innan han hoppar in vinkar han till oss och vi vinkar tillbaka.

- Ähm, vad säger ni? Säger jag och öppnar grinden. Ska vi gå?

Sanna och Amanda nickar och vi går in på tomten. Vi går tysta och förväntansfulla runt huset, tills vi kommer en altan precis innan husknuten bak emot baksidan. Där står Niall och vinkar glatt mot oss.

- Close your eyes, now! Skriker han och springer fram till oss. Han kramar om mig och kysser mig lätt på kinden. I hans händer har han tre ögonbindlar och han binder för våra ögon. Vi skrattar alla fyra och han leder oss någonstans och placerar oss på en varsin stol.

- On three. Hör vi Harry säga.

- One. Säger Harry och Niall tillsammans. Two.

- Three! Skriker Louis och våra ögonbindlar dras bort samtidigt.

Jag kollar mig snabbt omkring och ser att vi sitter runt ett fint dukat bort med blommor, levande ljus och massa fin belysning. Jag blir helt stum över hur fint det är. Alla växter runt oss gör att det ser hemtrevligt och lugnt ut. Och alla levande ljusen är som pricken över i:t. 'Väldigt romantiskt, jag som alltid älskat levande ljus!' tänker jag och tittar på Sanna. Bakom henne står Harry och ler stort. Mitt emot Sanna sitter Amanda och bakom henne står Louis. Då känner jag ett par armar runt mig och jag känner doften av Nialls parfym. Jag vänder mig om och han tittar kärleksfullt på mig.

- Surprise! Ropar alla tre killarna och alla ser lika glada ut. Now it's time for dinner.

Kvällen går otroligt snabbt och Niall ger mig långa, varma blickar hela tiden. Så fort han tittar på mig blir jag alldeles varm och får fjärilar i magen. Han ger mig minst tusen komplimanger och drar massa tråkiga skämt som livar upp stämningen rejält!

Fram emot midnatt går han in och hämtar sin gitarr och ställer sig bakom mig. Han ber mig vända på stolen emot honom och jag gör som han säger.

- This is for you, my love. Säger han och jag hör direkt att det är More than this som han börjar spela. Han sjunger och spelar bättre än jag någonsin hört honom göra och han vänder inte bort hans blick från mig en enda gång under hela låten. Varje ord betonar han extra mycket och texten går rätt in i mitt hjärta. För första gången sedan jag träffade honom, känner jag med hela mitt hjärta att han älskar mig. All min oro och mina idiotiska tankar är som bortblåsta och jag förstår inte hur jag själv kunde stå och gråta hos Lou över honom igår. Allt Lou sa var sant. Niall älskar mig. På riktigt.

- I love you babe, you are the best thing that ever happened to me! Säger han och kysser mig ömt på läpparna. You're the best girlfriend I ever had, and I want to live the rest of my life with you.

Jag känner hur det blir blött längs min kind. Blött av mina glädjetårar.

- And I love you more, Niall.

- That's impossible. Säger han och torkar bort mina tårar. I love you so more than you could ever imagine.

---

Majas perspektiv:

Morgonen kommer och vi vaknar upp tidigt alla tre. Vi går upp och äter frukost och gör oss i ordning i lugn och ro. Klockan halv 9 knackar det på dörren och jag går och öppnar. Där står Anne-Charlotte och ser jätte arg ut. "God morgon fröken" får jag ur mig innan jag nickar mot dom andra tjejerna att komma.
- Jaha, och vad tror ni att ni håller på med?! Skriker hon argt och håller ett långt tal om att det är hon som har ansvaret för oss och om vi virrar bort oss är det hennes fel.
Jag tittar på Sanna och ser att hon knappt kan hålla sig för garv och jag känner hur skrattet bubblar över hos mig också. Snart hakar även Amanda på och vi står och skrattar mitt i vår lärares ansikte. Lite skuldkänslor får jag och hade inte Sanna börjat skratta hade vi andra inte gjort det heller.
- Förlåt men... Får jag ur mig mitt i allt garv. Du får prata med Amandas pojkvän om varför, det är hans och hans kompisars fel.
Amanda skrattar ännu mer och tar fram sin mobil och slår Louis nummer.
- Hi Lou, you really need to come. Now. It's an emergency! Skrattar hon och lägger på.

- Chilla lite nu va, han är på väg! Säger hon och klappar Anne-Charlotte på axeln. Vi kommer upp till dig när han kommit!

- Ni är ena bortskämda ungar! Snäser hon åt oss och rusar där ifrån och ner för trappan.

Vi tittar förskräckt på varandra och några sekunders tystnad uppstår. Jag stänger dörren och det slutar med att vi ligger i en hög på golvet och skrattar tills vi hör det plinga på dörren igen.

- Lou! Skriker jag och springer så fort jag kan dom två metrarna som är till dörren. Maja skrattar åt mitt försök att springa snyggt och jag öppnar dörren, fortfarande skrattandes.

- Hi babe! Säger han glatt, kramar om mig hårt och kysser mig lite snabbt på läpparna.

- Thank you for coming. Säger jag och förklarar situationen för honom. Han skrattar åt oss och vi går ner alla fyra till Anne-Charlottes lägenhet. Sanna, jag och Maja gömmer oss bakom en vägg medans Louis plingar på hennes dörr. Vi hör hur hon öppnar och Louis presenterar sig och förklarar läget. Anne-Charlotte låter nervös och pratar med dålig engelska.

Till sist tackar Louis för att hon tagit sig tid att lyssna på honom och han ber om ursäkt för vad han och hans vänner gjort eftersom det orsakat trubbel för oss tjejer.

- Thank you and bye! Säger han och stänger dörren, nästan rätt i ansiktet på henne.

Han går fram till oss och jag och tjejerna fnissar till. Vi tre visste att Anne-Charlotte vet vilka One direction är och då hon även är vår engelska lärare har vi fått se klipp med dom på lektionerna och hon har varje gång uttryckt sin kärlek till dom, speciellt till Lou. Så detta var extra roligt, speciellt eftersom Louis var helt omedveten om att han nyss stod och pratade med en 60-årig tant som har en crush på honom. Ingen av oss tre försöker oss på att förklara det för honom, vi skrattar lite och kramar om honom alla tre.

- I have to go now... Säger han lite tyst och kollar på mig. Don't forget to read the note, at 6 o'clock!

- Okey honey, I wont forget! Jag kysser honom mjukt på munnen och mina vänner kramar honom hejdå.

När han sedan vänder sig om för att gå ner för trapporna tar jag sats och spankar till honom ordentligt på hans rumpa. Han tittar förvånat för mig innan han skrattar och blinkar mot mig.

- You're a naughty girl... Säger han och hans skratt ekar i trapphuset enda tills vi hör porten slå igen.

- So, how did that go? Frågar jag Louis så fort han kommer tillbaka. Han nickar och skrattar och jag drar en snabb slutsats om att det gick bra.

Jag går in till mitt rum och hämtar min gitarr och går och sätter mig i soffan och funderar. 'Ikväll vill jag spela någon fin låt för Maja, men vilken?' tänker jag och börjar spela More than this. Det kändes bra att spela den och sjunga hela låten, inte bara mitt solo och refrängerna så jag bestämmer mig för den. I samma sekund kommer Liam och sätter sig mitt emot mig. Han tittar på mig och ler.

- Do you love her? Säger han.

Känslorna bubblar som kokande vatten inne i mig och jag kan inte låta bli att le som ett fån. Såklart jag älskar henne! Det är Maja, min Maja som vi pratar om här. Det var hon som fick mig att må så bra och njuta av livet. Enda sedan första gången jag såg henne visste jag att det skulle bli hon och jag. Trots att vi kommer stöta på motgångar kommer vi klara det. Hon är stark. Och hon sprider massa glädje. När jag är med henne ser jag allting från den positiva vinkeln och hon får mig att bli alldeles varm av kärlek.

- Of course I love her! Why wouldn't I?

- Just asking bro. You seem happy. And that's good. I don't wanna see you like that again. Han blir allvarlig i tonen och mitt goda humör försvinner på två sekunder. Oh, I'm sorry. I didn't meen to...

- It's okey. Avryter jag honom.

Liam reser på sig och går fram till mig, kramar mig och går därifrån.

-----

- We should get ready boys! Ropar Harry och jag kollar på klockan. Shit, klockan är redan halv 5.

Jag skyndar mig att klä på mig något bekvämt, drar fingrarna igenom håret några gånger och stoppar ner gitarren i fodralet. Inann jag går ut genom dörren kollar jag mig själv i spegeln och jag gillar vad jag ser.

Nöjd med mig själv sätter jag mig tillsammans med Louis i bilen med Harry bakom ratten. Harry kör iväg och en kvart senare är vi framme. Framme i hans kusins Matty's hus. Huset är stort och ligger en bit utanför resten av civilisationen. Runt huset är en stor grön trädgård med massor av lummiga träd och blommor.

Vi kliver ur bilen och går in i huset. Där står Matty och ser otroligt stolt ut. Alla hälsar och kramar om honom innan vi följer honom ut till baksidan av huset. Där har han fixit i ordning en romantisk plats där vi kan äta middag och umgås. Under ett litet "tak" står ett bord med blommor och levande ljus på och runt bordet står 6 stolar. Han har placerat ut lampor i två paralella linjer och det är blommor och diverse andra växter överallt.

Både jag och dom andra killarna blev helt paffa över hur fint han hade gjort det.

- Wow. Får Harry till slut ur sig. Thank you so, so much! Han kramar om Matty.

- Your welcome cousin! Svarar Matty och ler stort. I'm going now, have fun guys!

Vi vinkar och ropar tack och han försvinner runt husknuten.

- Okey then. Säger jag och ler. Let's make dinner!

---

Jag och Lou stannar kvar i sängen en stund och bara är med varandra. Kramas och pratar. Allt känns så bra med honom, så naturligt. Med honom kan jag vara mig själv till 100% som jag annars bara kan med Sanna och Maja.

Jag ler mot Louis, pussar honom på kinden och går upp ur sängen. Drar på mig ett par ljusa jeans short och en vit spetströja och öppnar Louis garderob. Jag kikar runt lite och börjar skratta när jag konstaterar att nästan allt han äger är randigt. Han flinar glatt åt mig och jag tar fram en blå och vitrandig tröja och ett par röda byxor som jag kastar till honom. Han klär på sig och vi går ut till köket.

Alla hade gått ifrån bordet utom Maja och Niall som satt kvar och pratade.

- Good morning! Sa Niall glatt och gjorde sig en till macka.

- Good morning. Svarar jag och går fram till Maja. Hur är det vännen?

Maja ler halvt till mig och jag märker att det är något fel.

- Vi kan prata sen Amanda, men det är lugnt nu! Säger hon och kramar mig.

- Absolut, bara att säga till om det är något.

Louis och jag gör i ordning några mackor och te och sätter oss vi bordet. Vi pratar och skrattar alla fyra och Maja verkar glad och jag känner mig lättad. För om någon av mina bästisar mår dåligt, mår jag dåligt. Mår de bra, mår jag bra.

Vi äter upp och låter Niall och Louis sköta disken. Vi skrattar lite åt dom och låser in oss på toaletten och jag frågar henne vad det är.

- Jag var bara lite ledsen förut, men Louis tröstade mig.

Mitt hjärta blir alldeles varm när jag får höra det. Att min pojkvän, min fina, fina pojkvän, tröstat min bästis när hon mått dåligt. 'Hans hjärta är gjort av guld' tänker jag och försöker koncentrera mig på det Maja säger.

- Du och Lou är ju tillsammans och det är Sanna och Harry också. Alltså ni är verkligen ihop, ni är par. Om du förstår? Säger hon och jag tittar på henne med en blick som säger att hon ska fortsätta. Niall har inte frågat mig om jag vill bli hans flickvän eller något och jag börjar bli lite orolig. Tänk om han inte gillar mig?

Jag kramar om henne länge och hon snyftar till lite.

- Det är ingen risk för det, jag ser ju hur kär han är i dig! Han älskar dig verkligen Maja. Och vänta du bara, han kommer fråga om pojkvän/flickvän grejen snart.

Hon ler och vi går ut från badrummet.

- Soooooo listen! Ropar Louis och Zayn kommer utsrpingandes från sitt rum och sjunger på Cody Simpsons låt so listen. Vi skrattar lite allihop och alla går och sätter sig i sofforna.

- What are we up to today? Säger Liam och gäspar. I'm tired so I don't wanna jump around and play or something like that...

- What about a sightseeing tour here in London for the girls? Säger Harry och ser jätte glad ut.

Alla instämmer och 5 minuter senare sitter vi alla i deras mini buss som precis räcker till för oss åtta och en chaufför.

I flera timmar kör vi runt och killarna visar mig och mina bästisar staden dom älskar. Niall skrattar åt allting han ser och hans glädje smittar as sig på oss andra och det slutar med att vi sitter och asgarvar i en evighet.

- Det roliga är att ingen vet vad vi skrattar åt! Får jag fram i allt skratt och Maja och Sanna halvt skriker "jaaaa" tillbaka och tårarna bara sprutar. Det här var äkta glädje.

Fram emot kvällen stannade vi tillv vid en liten vägkrog i utkanten av London för att äta lite. Alla var otroligt hungriga och det skulle bli skönt att få sträcka på sig. Vi klev ut ur bussen och gick in på krogen, beställde mat lite fort och satte oss lite avskilt från dom andra gästerna. Maten kom efter någon minut och alla högg in med god aptit. Louis sitter såklart bredvid mig och när han ätit upp tar han min hand under bordet och lägger en lapp i den. Han lutar sig mot mig och viskar "Don't read it until tomorrow at 6PM" och pussarmig på kinden. Jag fnittrar till och trycker ner lappen i fickan.

När vi ätit går vi tillbaka ut till bussen och åker till min och tjejernas hotellrum. Dom följer med oss in och säger god natt, tackar för idag och frågar när dom ska komma och prata med Anne-Charlotte. Vi kommer överens om att jag ska smsa Louis när dom kan komma och prata med henne. Harry och Niall kramar om alla en sista gång och går ner till bussen igen. Sanna och Maja försvinner fort in i badrummet för att tvätta bort smink och fixa sig inför natten, medans jag och Louis står kvar i hallen.

- Promise me you won't read the note until 6PM tomorrow? Säger han och kysser mig.

- Promise.

Han ler och stänger dörren efter sig.

Maja, jag och Sanna somnar tillsammans i samma säng den natten, alla med tre stora leenden på läpparna.

---

Jag vaknar av att jag hör någon skramla med någonting ute i köket. Mjukt pussar jag Amanda i pannan och går ut till köket med bara kalsongerna på. I köket står Maja och lagar frukost och när hon ser mig hoppar hon till lite förvånat och jag kan inte låta bli att skratta. Till slut rycks hon med och vi skrattar lite innan jag ger henne en kram och säger god morgon. Trots att jag inte kännt henne länge var det något som inte kändes rätt. Hon betedde sig inte som hon gjort dom andra gångerna jag träffat henne. Hon kändes stel och verkade osäker.

- Is there something wrong? Säger jag och sätter mig ner på en stol mitt emot käksön där hon steker bacon.

- I don't know... Svarar hon och suckar. It's just that, no. Forget it.

- If you wanna talk to someone you can talk to me. I'm here and I wanna listen to you. I really wanna help you if there's somthing.

Hon ser mig rakt i ögonen och ler.

- Thanks you Lou, your amazing.

- No problem! You're Nialls girlfriend, of course I'm here if you need something!

Hennes leende försvann och hon böjer sig ner mot bänken, läger garmarna på bänkskivan och huvudet ovanpå, in mot bänken. Då hör jag hur hon börjar gråta. Det var en väldigt tyst gråt, men det hördes. Jag reser mig från stolen och går fram till henne. Stryker henne lite försiktigt över ryggen och hyssjar henne.

- Hey, you. What's going on? Säger jag med min mjukaste och lugnaste röst. Hon kollar upp på mig med ögonen fyllda av tårar och kliver in i min famn. Jag kramar om henne en stund och låter henne gråta ut.

Jag frågar återigen vad som hänt och hon släpper taget om mig. Hon berättar att hon känner sig osäker på hennes och Nialls förhållande och menar på att han kanske inte vill ha henne.

- You're perfect for him, of course he want's you! Säger jag och kramar om henne igen.

- But he haven't asked me if I want to be his girlfriend yet. Säger hon och snyftar. You ans Amanda are together and Sanna and Harry are. Like girlfriend and boyfriend. But Niall don't talk to me about me being his girlfriend. Maybe he don't want me... Hon börjar gråta igen.

- Then go and talk to him. I'm sure he wants you to be his girlfriend.

Vi pratar några minuter till och jag försöker försäkra henne om att Niall älskar henne, för jag märker det på honom. Han älskar henne verkligen, det syns så tydligt på honom. Han har blivit så mycket gladare och piggare sen han träffade Maja. Jag talar om det för henne och hon slutar gråta.

- Thanks. Säger hon och kramar mig igen.

- Anything for my girldfriens bestfriend! Svarar jag och hjälper henne att göra klart frukosten.

Precis när vi dukat bordet med massa mat kommer Sanna, Harry, Niall, Liam och Zayn upp. Alla utom jag sätter sig ner och börjar äta. Niall slänger i sig maten och alla skrattar åt att han är så glupsk. Jag ler lite och skakar på huvudet. 'Den killen är ju hopplös!' tänker jag och smyger in till Amanda.

Jag står en stund i dörröppningen och ser på henne. Så vacker när hon sover. Lugn och rofylld.

Efter någon minut stänger jag och låser dörren bakom mig och kryper ner under täcket bredvid Amanda. Hon vaknar till och jag ler mot henne. Hon ler tillbaka och jag kysser henne lätt på munnen.

- Good morning babe. Säger jag och drar henne intill mig.

- Good morning. Svarar hon och kramar om mig. What time is it?

Jag kollar på klockan och den visar kvart över nio och talar om det för henne.

- Oh no! I'm late for school. Säger hon, sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. Where's Sanna and Maja?

Jag skrattar lite åt henne och trycker henne tillbaka ner mot mig.

- Take it easy babe, they'r out there, eating breakfast. And school, you're in London you know?

- Yeah right... Säge rhon och skrattar. Whatever. But later I want you to meet my teacher and talk to her and tell her why me and my friends just disappeared yesterday. Can you please do that?

- Of course sweety. Svarar jag och kysser henne på läpparna.

Här och nu önskar jag att kyssen aldrig ska ta slut. Jag vill stanna där, nära Amanda för alltid.

- Babe. Säger jag och hon tittar mig kärleksfullt i ögonen. I love you.

---

Det tutade i telefonen och jag la på. Varför svarar han inte när jag ringer? Efter en timme gav jag upp, 'han vill kanske inte ens veta av mig' tänker jag och går in på mitt rum. Jag låser dörren och sätter mig på sängen. Inte för att någon annan är hemma, men utifall pappa skulle komma hem vill jag inte att han ska komma in på mitt rum. Jag behöver få vara ifred och tänka.

Hela mitt liv känns bara så hopplöst. Ingen vill ha mig, det finns ingenting att leva för. Han var den enda jag hade, förutom pappa. Men han var ingen att lita på, han drack hela tiden och gjorde jag inte som han sa så slog han mig... Det hade hänt många gånger och jag hade både ärr och blåmärken efter hans alla slag. Mamma lämnade oss när jag var nyfödd och jag är enda barnet. Min pojkvän är den enda som betyder någonting. Det är han som får mig att le, skratta och gråta av lycka. Med honom kan jag vara mig själv och skämma ut mig hur mycket som helst. Det var så perfekt med honom. Men dom senaste dagarna hade han varit så konstig. han ville inte träffas och han svarade inte när jag ringde. Hade jag tur kunde jag få ett sms tillbaka någon gång ibland.

Var höll han hus? Och vad höll han på med?

Jag förstår väl också att han har mycket på gång i sitt liv, men jag är ju hans flickvän. Jag är hans andra halva. Det är mig han älskar. Eller älskade i alla fall, för jag vet inte vad jag ska tro längre.

Plötsligt hör jag ett skrik utifrån och ett duns i golvet. Jag springer ut och ser min pappa ligga på golvet. Han blöder från bakhuvudet och han ligger helt stilla. Försiktigt tar jag ett steg närmare honom och sätter mig på huk brevid honom. Känner efter om han har någon puls. Jodå, det har han minsann.

Tanken slår mig. Tanken jag tänkt många gånger. Tänk om han bara vore död. Då skulle jag slippa honom och få börja leva mitt egna liv. Ett liv utan slag, alkohol och smuts. Nu har jag faktiskt chansen att låta honom ligga där och föblöda. 'Skyll dig själv' tänker jag och går in på mitt rum igen.

Någon minut senare får jag jätte dåligt samvete och går ut till hallen där han fortfarande ligger helt stilla. Jag tar upp min telefon och ringer ambulansen och dom kommer på några minuter. Dom frågar mig vad som hänt och jag berättar att jag hörde honom ramla och dom nickar, frågar om jag vill åka med till sjukhuset. Jag tackar nej och säger att jag hellre stannar hemma och ambulanspersonalen åker iväg med min pappa. Trots att jag aldrig vill se honom igen skulle jag inte klara av att leva och vara medveten om att jag var den som tog död på min egen far. Och just nu är mitt liv tillräckligt komplicerat för att sörja en familjemedlem. Han är ju trots allt min pappa och jag älskar honom, trots att han inte behandlar mig väl.

Jag går ut i trapphuset och hör hur en dörr slås igen några våningar ovanför. Snabba steg i trappan. Den lilla flickan på 7:e våningen trippar förbi mig med lätta steg, vinkar och säger glatt hej innan hon fortsätter skutta ner för trapporna. Jag ler lite efter att hon gått. Tänk när man var så liten, det enda beskymret man hade var när skosnörena gick upp. Och det värsta som kunde hända var när man glömde borsta tänderna och tandtrollen kom. Mina tankar får mig att skratta lite. Men jag blir fort allvarlig igen. Lägenheten jag bodde i låg på 5e våningen utan 12. Jag börjar gå upp emot högsta våningen och p.g.a. min dåliga kondition var jag riktigt anfådd när jag nådde stegen upp mot taket. Jag tvekar någon sekund innan jag klättrar upp för stegen och kliver ut på taket. Vinden blåste kall och mitt blonda hår flög åt alla håll. Försiktigt går jag fram tills det var någon meter kvar innan kanten på taket. Det var högt. Jag känner hur magen vänder sig ut och in och höjden gör mig snurrig. Långsamt sätter jag mig ner och blundar. Känner hur tårarna börjar rinna längs ner mina kinder. Var det såhär mitt liv skulle sluta?

Till slut, efter x antal timmar lugnade jag äntligen ner mig själv och jag såg upp emot himlen. Det hade blivit mörkt och det var en stjärnklar natt. Månen sken starkt gav ett lugnande intryck på mig.

Efter att ha suttit där i flera timmar, gråtit och tyckt synd om mig själv märkte jag hur mycket jag frös, det var iskallt ute. Jag tänkte för mig själv om jag orkade bry mig, ska jag gå tillbaka in och låtsas som att ingenting har hänt? Eller ska jag stanna här uppe tills någon hittar mig? Jag bestämde mig för det sista alternativet och satt kvar. Flyttade mig närmare kanten. Slängd ener benen över kanten. Där satt jag, på taket av ett 12 vånings hus, alldeles ensam.

Mitt liv var inte perfekt. Men dte var långt ifrån dåligt. Min pojkvän jag varit tillsammas med i över ett år har hjälp mig så otroligt mycket. Han var den som tröstade och plåstrade om mig efter att min pappa gjort mig illa. Han var den enda jag kunde lita på. Och nu har han bara försvunnit bort ifrån mig. Det enda jag vill, är att ha en förklaring. Varför. Varför har han gjort såhär mot mig? Vi hade det ju så bra.

Någonstans i alla mina tankar måste jag ha somnat. För det nästa jag vet är att jag känner vattendroppar mot mitt ansikte. Hastigt sätter jag mig upp utan att tänka på att jag fortfarande sitter på taket, med benen hängandes ner från kanten. Det snurrar till i mitt huvud och det känns som att benen väger 100 kg. Jag glider längre och längre mot kanten med kroppen och i panik tar jag tag i en antenn som står precis bredvid mig. Drar mig tillbaka en bit upp på taket som blivit riktigt halt av allt regn. Långsamt kravlar jag tillbaka mot stegen som ska ta mig bort ifrån taket, in i huset igen. Imponerad av mig själv blir jag när jag lyckas ta mig ner i trapphuset utan att ramla på stegen på väg ner. Hela jag skakar av kylan och regnet och jag tar hissen ner till min våning. Hasar in i lägenheten, rätt in på mitt rum och lägger mig i sängen under mitt varma täcke. Det tar inte många sekunder innan jag somnar.

Hon var allt. Den finaste jag sett. Den snällaste, roligaste och mest underbara tjejen någonsin. Hon var mitt allt och jag vill vara 100% ärlig mot henne. Men jag kan inte. Hon kan aldrig få veta att jag redan har en flickvän. Jag har varit tillsammans med Daniella i över ett år. Det hade varit ett tufft år och det hade mest varit jag som tagit hand om Daniella. Jag hade sällan fått någonting tillbaka. Men hon älskar mig, och jag älskar henne. Det blev bara för mycket nu när jag träffat en tjej som jag har känslor för, riktiga känslor.

Min största oro var hur jag ska berätta det för Daniella? Berätta att jag älskar en annan. Berätta att jag inte har känslor för henne längre. Hennes liv kommer gå under. Hon har bara mig och hennes pappa som dricker och misshandlar henne. Att göra slut med henne kommer bli det svåraste och jobbigaste jag någonsin kommer gå igenom. Problemet är att jag kan inte. Jag kan inte berätta för henne. Jag klarar inte av att såra någon. Gör jag inte slut med Daniella, kommer tjejen jag älskar på riktigt bli sårad. Gör jag slut med Daniella är det hon som kommer bli sårad. Vad jag än gör kommer såra någon.

Jag vänder mig om i sängen och ser på flickan som ligger och sover bredvid mig. Hon var riktigt vacker när hon sov. Det är henne jag vill dela mitt liv med. Jag vill gå igenom allt med henne. Hon är den perfekta för mig. Hon förstår mig och låter mig leva. Och främst, hon kräver inget av mig. Hon låter mig vara den jag är.

Jag vänder mig om igen och tar upp min mobil. 5 nya meddelanden. Alla från Daniella. Orkar inte läsa, orkar inte bry mig om henne just nu. Jag ska prata med henne, det ska jag. Men inte just nu. Det får vänta till ett annat tillfälle.

Jag stänger av mobilen och vänder mig om emot den sovande skönheten bredvid mig och lägger min ena arm runt henne. Hon vaknar till och ler mot mig. Jag ler tillbaka och vi båda somnar.

---