wishthatwasme

Jag och mina två vänner gick raka vägen ut ur Madame Tussauds och ställde oss på trottoaren i solskenet och såg oss omrking. Vad skulle vi göra nu då? Vi kunde inte staden och hur man tog sig från ställe till ställe, vi hade inga busskort så vi kunde inte åka buss eller tunnelbana och vi hade inga pengar. Anne-Charlotte hade bett alla lämna pengarna på hotellet för lunchen vi skulle äta skulle klasskassan stå för. Så vad fanns det att göra?

Jag frågade Maja och Amanda vad vi skulle hitta på och dom ryckte på axlarna.

Efter en stund kom vi fram till att vi skulle gå omrking lite tills vi forhoppningsvis kände igen oss. Så vi började knalla upp längs vägen tills vi kom fram till en stor skylt där det står 'Milkshake city!' Vi skriker lite glatt och springer in där och beställer en varsin 1D milkshake. Vi slår oss ner i några fotöljer i ett hörn, lite enskilt från resten av borden. Alla smakar på milkshaken och vi säger inte ett ord till varandra på flera minuter. Maja avbryter tystnaden till slut.

- Wow! Utbrister hon. Ska vi köpa en till?

Jag och Amanda nickar och vi springer till kassan och köper en varsin till. Vi dricker upp dom med kärlek och jag önskar att min aldrig tog slut.

Efter ett par timmar av pratandes om våra älsklingar och skratt attacker hit och skratt attacker dit vibrerar det i min ficka och jag tar upp mobilen. Klockan visar 16.09 och jag blir förvånad över hur mycket klockan blir. 'Nytt meddelande från Haz <3' läser jag på skärmen och ler stort.

- Jag ska bara på toa! Säger jag och reser mig upp och går in på toaletten. Jag öppnar meddelandet och läser vad det står.

'Baby you light up my world like nobody else. Sanna, I can't describe my feelings for you but I'm gonna try the best as I can. First, I love your voice and he way you look. You have the most beautiful smile I've ever seen and your voice calms me down and when I think of you I get butterflies in my stomack. Also you have the prettiest face I've ever seen in my entire life. And your body is the sexiest ever.. ;) And then we comes to your personality. Your so sweet, kind, funny, easy to hang around with and I love to talk to you. When you look me in the eyes, I can see you and me in the feauture. I see you with my children and I think you will be the greatest mum ever!' Resten av smset går inte att läsa, mina ögon svämmar över av tårar. Jag torkar bort tårarna och försöker läsa resten av meddelandet utan att börja gråta. 'Don't be scared cause I talked about the feauture and children, but I want you to remember that I would love to marry you and see you give birth to my children. I hope you feel the same for me. I never felt like this befor. Sanna Linde, I love you. With all of my heart. I'm not gonna leave you, I'm gonna stay by your side forever. You are my angel.' Återigen svämmar mina tårar över av lycka och jag gråter några minuter och kramar om mobilen och Harrys sms. Efter ett tag då jag lugnat ner mig läser jag genom smset en gång till och jag slår hans nummer och trycker på ring. Efter några signaler svarar han och han låter trött.

- Oh sorry, did I wake you up? Frågar jag lite halv skräckslaget. I didn't mean too.. Börjar jag men han avbryter mig.

- Babe, I'm happy that you called. No, I didn't sleep, I'm just so tired... Did you get my textmessage?

- Yes I did. Svarar jag och en glädje tår rullar ner för min kind. I would love to be your feature wife and give birt to our children.

Jag hör hur han suckar lättat. Känner hur mitt hjärta hoppar till några extra slag.

- I love you, Sanna.

- And I love you, Harry.

Vi sitter tysta en stund, fortfarande med varandra i luren. Det är ingen pinsam tystnad, det är en väldigt behaglig och kärleksfull tystnad. 'Hur ny tystnader kan vara kärleksfulla' tänker jag för mig själv och han avbryter mina tankar.

- Do you wanna know a thing I just came up with?

- Yes, of course!

- If you married me, you would be named Sanna Styles. And I think that's the most beautiful name ever!

- Aw! Utbrister jag och skrattar lite. That's a pretty name.

- And as a couple we could be called Sarry.

Jag skrattar hjärtligt och säger till mig själv på svenska: 'Dra mig baklänges vad underbar pojkvän jag har.'

- What? What did you just said? Svarar han och lådsas bli arg. Don't you dare talk swedish to me!

Vi skrattar tillsammans.

- I just said that I have the most wonderful boyfriend ever! Jag känne rpå mig hur han ler sitt allra gulligaste leende och min mobil piper till två gånger. Skit, batteriet!

- Harry, I'm sorry but my phone will die any minute! I need to go... SÄger jag ledsamt.

- It's okey. We can talk later. But we're on our way back home from Glasgow now. Do you wanna come with Maja and Amanda to the airport and see us? We're there in one hour i think.

- See you there. Svarar jag. Love you!
- Love you to, beautiful!

Jag lägger på och går ut till tjejerna.

- Ska ni med till flygplatsen eller? Killarna kommer dit om en timme.

Dom tittar glatt på mig först innan dom sedan kollar på varandra och sedan på mig.

- Men hur ska vi ta oss dit då? Säger Amanda. Vi har varken pengar eller bilar själva.

- Äh, vi kommer på något! Svarar jag och vi springer ut från Milkshake city.

Tiden gick fort när jag tänkte på Sanna och rätt som det var landade planet på flygplatsen i London och vi var äntligen tillbaka hemma. Efter en lång dag skulle det bli skönt att träffa Sanna igen.

Vi klev av planet och gick mot gaten. Jag skyndade mig lite extra, för Sannas skull. 'Undrar vad Louis och Niall kommer säga när dom ser deras tjejer där?!' tänkte jag och skrattade.

- Vas happening?! Ropade Zayn och skrattade. What's so funny?

- Haha, nothing. Svarade jag och han boxade till mig på armen och vi skrattade båda två.

Som tur var hade vi inte gått ut med att vi flög hem till London redan ikväll och det var helt dödstyst när vi kom ut i vänthallen. Då hör jag ett bekant skratt och jag ser Sannas blonda hår en bit bort. Jag ser att hon och hennes vänner vänder sig om och går emot oss. Dom ser riktigt glada ut alla tre och värmen sprider sig inom mig när jag ser henne. När det är 10-20 meter kvar mellan oss klarar jag inte av att bara gå där helt vanligt så jag springer fort, sträcker ut armarna och lyfter upp henne i luften när hon kramar om mig. Vi skrattar och kysser varandra. Nu kände jag mig hel igen.

- I'm never gonna leave you, ever. I can't  stand a day without you! Säger jag och stryker hennes kind, ser henne ljupt in i ögon.

Hon ler och ser på mig på det där sättet som får mig att bli helt knäsvag.

- I hope you wont. Säger hon och lägger armarna om min midja. And I'm never gonna leave you!

När våra läppar möts önskar jag att den aldrig ska ta slut. Och jag önskar, bokstavligt talat att hon aldrig släpper taget om mig.

Vi bestämde oss att åka till min och killarnas lägehet alla 8 och umgås och lära känna varandra bättre. Jag vill gärna lära känna Sannas vänner, hon är ju trots allt min flickvän. Utanför dörrarna står en svart limousine och väntar på oss. Vi hoppar in allihopa i limousinen och den rullar iväg mot vår lägenhet.

Tiden går fort och plötsligt slår klockan midnatt och vi blir lika förvånade allihopa. Kvällen hade gått jätte fort, kanske för att vi haft så kul tillsammans. Vi hade låtit Niall göra en middag till oss åtta och han grillade hamburgare och vi blev alla imopnerade av hur gott det var! Efter middagen gick vi ut i trädgården som tillhörde lägenhetshuset och vi var helt ensamma. Vi satte oss runt en lägereld vi gjorde upp och vi hade med oss filtar och marshmallows att grilla. Allt var super mysigt och Sanna satt lutad mot mitt bröst hela tiden, invirade i samma filt. Hade inte dom andra varit där hade jag inte slitit min blick från Sanna men eftersom vi tyvärr inte var ensamma kunde jag ju inte koppla bort alla förutom henne.

- We should go to bed. Säger Amanda och tittar på Maja och Sanna. Tjejer, Annae-Charlotte kommer lacka ur imorgon. Vi drog ju bara...

Jag tittar på Sanna som rest på sig och satt sig upp ordentligt brevid mig. Hennes blick avslöjar att hon är orolig.

- What's up babe? Säger jag och kramar om henne.

- It's just that our teacher is going to freak out tomorrow, cause we just left earlier today.

Maja och Amanda reser sig upp, lika så Sanna.

- No! Säger jag högt och tar tag i Sannas hand. Please can you stay here over the night? We can follow you three to you'r teacher tomorrow and talk to her? Is that okey? Jag tittar på Sanna och ler lite försiktigt. Alla tre tjejer nickar och säger att det låter bra.

Eftersom klockan är mycket bestämmer vi oss för att gå och lägga oss allihopa.

Sanna och jag kryper ner i min säng och hon lägger sig nära mig och kramar om mig. Jag kramar henne tillbaka och hon ligger tyst i min famn en stund innan jag hör hur hon gråter.

- Babe, what's wrong? Frågar jag och stryker henne i pannan.

- It's just that i love you so much. Snyftar hon. Never leave me!

Jag låter henne gråta en stund, hyssjar och pussar henne i pannan och svarar att jag aldrig kommer lämna henne.

Vi somnar fort efter det, tätt ihop.

---

Hej alla! :D Lite information om dom kommande fyra kapitlerna bara. Alla tjejer, Sanna, Maja, Amanda och Daniella (som vi fortfarande ej vet så mycket om) kommer ha ett eget kapitel och dom tre förstnämna tillsammans med respektive kille. Eftersom jag vill kunna skriva så mycket som möjligt om alla så känns det här rätt bra. Kram och tack för att ni läser och för alla kommentarer, ni skulle bara veta hur motiverad och glad jag blir! :D

'Vilken tur att jag brukar vakna tidigt på mornarna!' tänker jag men svär ändå för mig själv, vi är sena. Klassen ska träffas om 15 minuter för att åka till Madame Tussauds. Med halv panik försöker jag skaka liv i mina vänner som fortfarande ligger och sover på soffan.

- Tjejer vakna! Skriker jag. Vi har försovit oss!!

Fyra trötta ögon kollar nyvaket upp på mig.

- Allvarligt, vi ska träffa som en kvart! Skriker jag tillbaka och springer in på toaletten och börjar borsta tänderna. Någon minut senare står vi alla tre och trängs inne på toan och börstar tänderna, plattar hår och med mascara borsten i högsta hugg. Vi drar på oss i princip det första bästa vi hittar och springer ner till gatan där hela klassen redan står. Anne-Charlotte tittar på oss med misstänksamhet i sin blick. Jag ler lite busigt mot Sanna och Maja och tänker på våra dagar här i London. Jag har blivit tillsammans med Louis Tomlinson och ingen i klassen vet om det! 'Och det har ju hänt Maja och Sanna en hel del också. Niall och Harry och grejer!' tänker jag och ler för mig själv.

På order från Anne-Charlotte hoppar vi in i en abonnerad buss som ska ta oss mot Madame Tussauds.

- Jag har vekrligen ingen lust att umgås med klassen idag. Säger jag ledsamt och besviket till Maja.

- Inte jag heller. Svarar hon och vi båda kollar på Sanna som sitter lutad mot fönstret på bussen och sover.

Maja och jag tittar på varandra och skrattar lite, låter Sanna sova.

5 minuter senare är vi redan framme och vi väcker Sanna och går av bussen.  Vi får våra biljetter och går in till museet.

Det första jag ser när jag kommer in är en stor klunga med folk som står och kollar på någonting. Jag orkar inte bry mig så jag, Sanna och Amanda fortsätter gå in en bit och kollar runt lite. David och Victoria Beckham, Obama, Hulken, Nelson Mandela, Britney Spears. 'Inte en enda rolig vaxdocka finns ju här!' tänker jag och vänder mig om. Där står ev vaxdocka som föreställer Simon Cowell och jag och tjejerna springer dit på en gång. Vi fotar oss med honom och fangirlar lite. Då kommer Lucas i vår klass gående och blänger surt på oss och tittar på Sanna lite extra.

- Varför är ni så glada då? Säger han surt.

- Det är Simon Cowell, hallå liksom! Säger Sanna oseriöst men blir sedan seriös igen. Vi gillar honom, okej?

Lucas muttrar någonting och går därifrån. Vi växlar några fundersamma blickar och skrattar lite.

- Vad är det med honom egentligen? Undar jag.

- Äh... Börjar Sanna. Jag var tillsammans med honom förut ju, men jag blev ju kär i Harry sen och gjorde slut. Och han fattar inte hur jag kunde göra slut med honom för en kille som inte ens visste att jag existerade, minns ni?

Jag tänker efter lite och kommer ihåg. Det var lite mer än ett år sedan. Vi tre hade börjat gilla One direction i januari 2011. Precis efter X-factor. Inga av våra kompisar visste vilka det var och dom hade inte så många fans i Sverige just då, så vi kände oss väldigt speciella när vi gick där i skolan och drog interna skämt och sa saker dom sagt. Det var då Sanna blev kär i Harry, jag i Niall och Amanda i Louis. Och än i dag var vi alla re fortfarande kära i dom. 'Tur det!' tänkte jag. 'Vi är ju tillsammans och på g med dom!'

Jag skrattade lite för mig själv och vi bestämde oss för att gå därifrån. Det fanns ändå inget roligt att se.

Vi hade precis lyft och skulle tillbringa närmaste halvtimmen i luften. Jag älskar verkligen att flyga, det är så lugnande. Bara lyfta från marken och alla och gå in i mig själv och bara tänka på mig en stund. Men denna gång var dte annorlunda, det enda jag tänkte på var hon. Sanna. Sanna Linde. Jag sa hennes namn några gånger tyst för mig själv så dom andra killarna inte skulle höra. Hennes vackra blonda hår, underbara leende och speciella ögon var det jag fastnat för. Jag har alltid gillat tjejer med fina utseenden. Fast i slutändan går jag ändå på insidan. Men hennes utsida var så fin.. Har aldrig sett en snyggare tjej. Efter en stund kom jag på mig själv med att sitta och le som en tok. Hennes skratt fick det att bubbla i min mage och hjärtat slog några extra slag när jag tänkte på att få hålla om henne.

'Hennes insida går inte att beskriva den heller. Hon är bara så fruktansvärt snäll, härlig, glad och sprallig och världens finaste.' skrev jag och skickade iväg till min mamma. Jag vill vara ärlig mot min familj när det gäller kärleken. Dom har ju rätt att få veta vad som händer i mitt liv!

Halvtimmen i luften gick fortare än vad jag trott och vi var framme i Glasgow.

Vi klev av planet och gick genom flygplatsen, skrev några autografer åt några fans och satte oss i en taxi som körde iväg oss mot signeringen.

Det enda som fanns i mitt huvud hela dagen, var Sanna. Under signeringen, när vi fotade oss med fans, skrev autorafer, sjöng och åt. Hon var det enda jag kan tänka på.

- Hey Lou! Ropade jag när vi var på väg mot planet igen och Louis vände sig om och jag sprang ikapp honom. If you can't stop thinking of a girl, is she the one?

Louis log mot mig och nickade.

- Yes. But remember, Larry Stylinson! Sa han och skrattade.

Jag skrattade och kramade om honom. Ibland var livet för härligt alltså. Kärleken, vännerna, jobbet. Just nu var allt perfekt.

---

Jag vaknade av att pussade mig i pannan.

- Good morning my dear. Sa han och log mot mig. How are you today?

- I'm fine thanks. How are you?

- I'm perfect! Svarade han och klev upp ur sängen. Han hade endast kalsonger på sig och hans kropp var verkligen dö snygg! Han var inte värsta muskelknutten direkt, men det hade jag aldrig gillat. Han var bara så perfekt.

- I'm free to do whatever I wanna do today, couse I don't need to work! So can we hang out together?

Jag log stort och nickade. Såklart jag ville umgås med honom! Det var i princip det enda jag ville. Förutom att vara med Sanna och Amanda dårå.

Det knackade på dörren och jag hoppade till där jag låg i sängen. Niall kollade fundersamt på mig och frågade mig tyst vem det kunde vara. Jag svarade att jag visste och klev upp ur sängen. Jag trog på mig en stor T-shirt och gick ut till hallen och kollade genom kikhålet i dörren. Där står Anne-Charlotte, min lärare. 'Vad gör hon här?' tänkte jag snabbt och kom sedan på att hon säkert skulle kolla att alla vi var hemma. Men det var vi ju inte! Jag sprang in till Niall och ropade: "Jag kommer!" till Anne-Charlotte och bad Niall gå in i badrummet och sätta på vattnet i duschen, så det lät som om någon duschade. Sedan gick jag ut och öppnade dörren.

- God morgon! Sa hon lite hurtigt. Är alla hemma?

- God morgon Anne-Charlotte! Svarade jag. Jadå, alla är hemma. Men Sanna ligger och sover, hon har sådan huvudvärk och Amanda är i duschen.

Hon kollade lite misstänksamt på mig men svarade bara "Okej" och gick. Jag pustade ut och gick in i badrummet. Riktigt chockad blev jag, för där stod Niall, helt naken i duschen. Han vände sig om mot mig och vinkade åt mig att gå in till honom. Utan att tänka på det klädde jag av mig som att det inte alls var konstigt att han skulle se mig naken. I vanliga fall skulle jag gjort det långsamt och tyckt det var super pinsamt, men det kändes som världens mest naturliga grej i detta läge. Jag gick in till honom i duschen och han såg på mig på ett speciellt sätt. Det fick mig att känna mig speciell. Trots att jag inte såg ut som en fotomodell så kände jag mig vacker. Vanligtvis gillade jag inte att jag hade någon britning på låret eller att min mage inte var helt platt men just nu kände jag mig så snygg! Han log kärleksfullt mot mig.

- You are the most beautiful thing I ever seen. Sa han och jag log lite generat.

Vi kysstes.  Det var underbart. Nialls nakna kropp mot min, vattnet rinnandes ner längs våra kroppar. Vi kysstes länge.

Gårkvällen var en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Vi åt, skrattade, pratade massor, skrattade ännu mer, myste och skrattade ännu mer. Jag mådde riktigt bra när jag var med honom. Han fick mig att le och skratta och känna mig vacker, speciell, som om jag vore någonting ömtåligt. Han såg på mig med en sån mjuk och försiktig blick, som att jag skulle gå sönder om han kollade på mig argt. Och han behandlade mig som det sköraste porslinet som fanns. Men jag älskade det. Älskade honom. Eller rättare sagt, älskar honom.

Vi satt ute på filten brevid lägerelden, som Harry efter många försök fått den att brinna, i flera timmar. Fram emot tolvslaget började det bli lite kyligt så då kröp vi in i tältet och la oss båda i en stor dubbel sovsäck. Vi låg nära varandra och delade värme så vi båda blev varma snabbt. Han höll om mig och jag mådde så bra. Allt kändes så bra.

Jag vaknade av att Harry drog mig närmare honom. Jag vände på mig mot honom och kysste honom lätt på munnen. Han log trött mot mig. Åh, han var så söt n är han var nyvaken! Håret var en enda röra och hela hans uttyck var aningen segt, men han utstrålade lika mycket glädje och skönhet som vanligt.

- No work today. Sa han trött. Please can we sleep more? I'm so tired... Han gäspade.

- Of course we can. Jag kramade om honom.

- Love you babe. Svarade han och somnade på direkten. Han var så vacker när han sov!

Jag låg vaken en stund, såg på honom och njöt av att ha hans armar runt mig. Sedan somnade även jag om.

Vi vaknade igen efter några timmar och gick upp på direkten.

Solen sken och det var riktigt härligt, varmt i luften och inga moln på himlen. Harry tittade på mig och frågade om vi skulle bada.

- Why not? Svarade jag och Harry var redan påväg i. Jag kastade mig i efter honom med kläderna på.

Vi simmade runt och stänkte vatten på varandra och skrattade en stund innan han blev allvarlig. Kan kom nära mig och kysste mig. Där stod vi, jag och Harry Styles och kysstes i någon liten sjö en bit utanför London, i solskenet med underbar fågelsång runt oss. Hur romantiskt är inte det?!

Natten hade varit den bästa på länge. Det var så skönt att sova tillsammans med någon, jag var alltid så mörkrädd. Men med Louis brevid mig i sängen kändes mörket inte alls skrämmande. Vi vaknade av att hans mobil ringde, det var hans mamma Jay. Han svarade trött och pratade lite med henne och reste sig sedan ur sängen och gick ut ur sovrummet och fortsatte prata. Det kändes som att han sa saker jag inte fick höra och jag blev lite sårad. 'Varför får inte jag veta vad han pratar med sin mamma om?' tänkte jag och klädde på mig ett par jeans shorts och en trekvarts ärmad beige tröja och går ut i köket. Jag kollar runt i skåpen och i kylskåpet och hittar lite ägg och bacon, så jag ställer mig och gör äggröra och steker bacon. Sätter på en kanna te och dukar fram allt på bordet. Louis kommer tillbaka och kollar på mig, på bordet, på mig igen och ger mig en stor kram.

- Oh, how nice! Säger han och jag känner verkligen hur glad han är. Your amazing baby.

Jag fnissar och vi sätter oss ner och börjar äta. Vi sitter tysta ett långt tag och jag njuter verkligen av att vara med honom, men undrar fortfarande varför han gick iväg. I och för sig kanske det inte var något att haka upp sig på. Dock var jag expert på att haka upp mig på småsaker och missförstå situationer. Men jag försökte lära mig att sluta vara så orolig och fundera på allt.

- Yeay, my mum called. Like you heard. Säger han och tar en klunk te. I told her about you. And...

- And..?

- She would like to meet you... I know we just get together but i wanna be honest to everyone about us. Or no, not to everyone. Not to the fans! Not yet. But to my friends and family. And to hýour family and friends.

- I would love to meet your mum and the rest of your family! Svarar jag och ler. Han ser lättad ut. I wanna be honest to, so that's good.

Han ler och vi äter upp vår frukost.

- What do you wanna do today, honey? Säger han och sätter sig ner i soffan.

Jag funderar en stund medans jag står och sminkar mig lite lätt. Bara puder och mascara. Det enda jag vill är att vara med honom, sedan spelar det ingen roll vad vi gör.

- I don't know actually. I don't care, I just wanna be with you.

- You'r so cute! Säger han och skrattar lite.

Vi bestämmer oss till slut för att åka runt i hans bil både inne och utanför London. Så får han visa mig lite av där han bor och så får vi självklart lära känna varandra bättre.

Dagen gick fort. Maja och jag hade för det mesta varit på hennes och hennes vänners hotellrum och myst. Vi kollade på någon film och pratade massor. Fram emot kvällen gick vi ut och åt på min favoritresturang. Och jag hade bjudit Maja. Hon blev så glad och åt massor. Precis som jag! 'Äntligen träffar jag en underbar tjej som äter lika mycket som jag!' tänkte jag och skrattade för mig själv.

Imorgon ska Maja och hennes klass på Madame Tussauds och åka runt på sightseeing och jag och grabbarna ska iväg till någon signering i Glasgow över dagen. Så vi kommer inte träffas på hela dagen.

Fram emot klockan nio på kvällen gick jag med Maja tillbaka till hennes hotell. Vi sa hejdå utanför tjejernas rum och jag började gå hemåt.

Vilka underbara dagar jag haft med henne. Hon kändes verkligen som den rätta. Så fin, så underbar, så rolig. Det var lätt att prata med henne och hon lyssnade gärna på allt ointressant jag sa. Och hennes skratt. Det var så underbart vackert, jag smälter inombords bara jag tänker på det.

När jag kom fram till lägenheten var ingen hemma, så jag passade på att äta lite och sedan gå och lägga mig tidigt. Jag vill vara uppvilad imorgon. Jag somnade fort med Maja i tankarna.

Harrys och min dag var underbar. Vi hade stannat kvar där ute i skogen enda fram tills kvällen då han körde mig hem till hotellet. Vi kysstes hejdå och jag gick upp på rummet där jag hittade Maja halvt sovande på soffan.

- Hallååååå där! Skrek jag och hoppade på henne. Hur är det med dig?

Maja vaknade och skrattade medans jag kittlade henne.

- Sluta! Kved hon och jag slutade. Det är super bra med mig, hur är det själv?

- Aldrig mått bättre! Sanna log stort och berättade att hon och Harry var ett par.

- Åh grattis älskling! Skrek jag och kramade om henne. Jag och Niall är typ på g, tror jag... Jag log för mig själv.

Vi satt och pratade en stund om våra dagar och berätta allt vi gjort för varandra. Fram emot klockan halv elva på kvällen kom Amanda hem och sprang fram och kramade om oss.

- Jag har saknat er så mycket! Sa hon och log på ett sätt hon aldrig gjort förut.

Hon berättade allt om hennes och Louis dagar och Maja och jag berätta återigen om vad som hänt oss.

Vi satt alla tre i soffan ochgrät av lycka och kramades.

- Tänk tjejer, att vi tre har lärt känna våra drömkillar och att jag är tillsammans med Harry, du med Louis. Sa jag och tittade på Amanda. Och att Maja ärpå g med Niall! Hur underbart?!

Vi fangirlade lite ett tag inan vi somnade på soffan.

---

Harry sätter på radion och One thing spelas högt ur högtalarna.

- Oh no! Säger han och skrattar högt. I don't wanna hear myself on the radio!

Jag skrattar åt honom och sjunger med, högt och utan att bry mig om hur jag låter. Han tittar på mig, skrattar lite lätt och ger mig den där blicken. Blicken som utstrålar kärlek och omtanke.

- So get out, get out, get out of my head. And fall in to my arms instead. I don't, I don't, don't know what it is. But I need that one thing. And you've got that one thing! Harry och jag sjunger och skrattar åt oss själva för att det låter så hemskt. Harry gör sig till och det låter inte alls bra, för att vara ärlig lät det hemskt. Men det fick mig att framstå som rätt bra, så jag blev i alla fall glad!

- My love. Säger han och öppnar dörren, sträcker ut sin hand och jag tar tag i den och reser mig ur bilen. Fnissar lite åt hans sätt att försöka spela gentleman. Han var så söt! Hand i hand gick vi genom en skog med 1000 uppstickande rötter och stenar huller om buller. Klantig som jag är ramlade jag ett par gånger och skrapade upp både knä och armbågar. Men med Harry kunde jag inte sluta skratta, trots att det gjorde rätt ont. Han fick mig att må så bra!

Till slut kom vi fram till en liten öppen glänta med en liten sjö. Vattnet glittrade och solen lyste mellan grantopparna. Några små fåglar satt på en bänk brevid vattnet och sjöng, det lät otroligt fint.

Harry såg på mig med kärlek i blicken.

- I hope you don't mind spending the night with me. Säger han och omfamnar mig.

- Of course not! Säger jag och njuter av kramen. It's so beautiful out here.

- Come on, there's more you need to see. Säger han och drar med mig till andra sidan sjön bakom en liten kulle. Där står ett tält bakom en stor filt där det står uppdukat med massa olika frukter, ostar och diverse annan mat. Bredvid filten är det uppordnat med massa ved, en liten lägereld. Jag ser mig omkring på allt fint Harry gjort i ordning. Bara får vår skull!

- Oh my gosh. Säger jag helt mållös. This is the most romantic thing I've ever seen.

Han ler stort mot mig och ser stolt ut.

- I did it for you. Svarar han och drar mig intill honom. Han tar försiktigt tag lite lätt under min haka och lutar sig fram emot mig. Kyssen kommer lite som en chock för mig. Jag var inte alls beredd på att han skulle kyssa mig! Tänk så många gånger jag bara drömt om att få kyssa hans läppar och känna honom nära mig. Hur många gånger jag gråtit över att jag aldrig kommer få träffa honom. Och så stod jag här nu och kysste honom. Jag, Sanna står här i världens finaste glänta och kysser Harry Styles!

Han avslutar kyssen och vi står tätt med mitt ansikte en bit under hans och han ser mig rätt in i ögonen.

- I don't say this very often but I really need to say it to you right now. Säger han. Cause you never know whats gonna happen the next minute. Sanna, I love you.

Mitt hjärta hoppar till och jag ler stort. Ställer mig på tå och kysser honom länge.

- I love you too baby. Säger jag och gosar in mig i hans varma famn.

Nu var jag minsann kär på riktigt.

Han sitter tyst en stund och släpper min hand. 'Vad är felet nu då?' 'Sa jag eller gjorde jag något fel?' 'Tänk om Niall inte alls gillar mig?!' Tankarna flög runt i mitt huvud och jag fick huvudvärk. Det fick jag alltid när jag blev orolig och osäker.

- Is there something wrong? Frågar jag.

- No. Säger han och harklar sig. There's nothing wrong. Han ler lite blygt och tar min hand igen. It's just that you are so wonderful. I really like you.

Jag blir alldeles varm inombords och jag lutar mig mot honom. Här vill jag stanna för alltid! Här brevid honom.

Vi fortsätter kolla på filmen och jag somnar någonstans i mitten av filmen och jag vaknar av att han lyfter upp mig i hans famn.

- No no no! Säger han. Don't wake up! Säger han lite förtvivlat. I was just going to get you in bed. I didn't meen to wake you up. Han bär in mig till sovrummet jag och tjejerna delar på. Där står en stor dubbelsäng och en enkelsäng ihopskjutna till en enda gigantisk säng. Försiktigt lägger han mig ner i en av sängarna och drar däcket över mig.

- Can I stay with you tonight? Frågar han och ler mot mig.

- Yes of course!

- Thank you baby. Svarar han och går runt sängen och kryper ner under täcket och lägger sig nära mig.

- Don't you think it's cold in here? Säger jag till honom och drar täcket så högt upp jag kan.

- Not really. Säger han och lägger sig så när mig som det bara går. Han drar mig intill sig och lägger armarna om mig. I hope this will warm you up a little bit. Jag bara ler fånigt för mig själv. Om han bara visste hur mycket jag älskade honom. Det var helt galet att jag älskade honom så mycket som jag gjorde. Innan jag träffade honom älskade jag honom såklart, men det var ingenting mot vad jag gjorde nu. Han betydde allt för mig! På ett sätt kändes det lite fånigt, vi kände knappt varandra. Men han hade något speciellt. Det hade han verkligen. Och jag älskade det! Älskade honom.

Efter bara en liten kort stund kände jag hur ögonlocken började bli tunga och jag somnade där, trygg och varm i Nialls armar.

Vi promenerade bort mot killarnas lägenhet, helt ostörda även denna gång! Vi klev in och hälsade på Zayn och Liam som satt och spelade tv spel.

- Hey guys! Ropade Louis till killarna. This is Amanda, say hi Amanda!

- Hi Amanda! Sa Zayn och Liam i kör.

- Hi! Sa jag glatt tillbaka.

- We are just gonna find the keys and then we're going off to the other apartment. Couse, you know. We wanna be alone. Lou blinkade mot killarna och dom skrattade.

Louis vände sig mot mig och pussade mig på kinden.

- Wait here, I'm gonna get the keys. You can hang out with Liam and Zayn while you're waiting. Han sprang in i något rum och man hörde honom rota i några lådor.

Jag gick fram och satte mig brevid Zayn.

- Vas happenin?! Sa han högt och vi skrattade alla tre. Jag satt där några minuter och pratade om lite allt möjligt med dom och vi hade det super trevligt! Dom var verkligen så snälla. Zayn var jätte glad och skrattade och pratade mycket medans Liam satt där, lite tystare och blygare. Han var så söt Liam! Jag har aldrig sett honom som den blyga typen men kanske han var det. Vem vet. Dom var i alla fall lika söta som jag alltid trott.

Louis kom ut till tv:n efter en liten stund med nycklarna i handen.

- I found them! Sa han högt och sträckte ut sin hand mot mig. Come on babe, let's go!

Jag reste mig upp, kramade Zayn och Liam och tog Louis hand och så gick vi.

Så fort vi kommit fram till deras andra lägenhet, för tydligen hade dom två stycken, klädde vi av oss och la oss i sängen. Han låg och höll om mig och vi småpratade länge. Flera timmar låg vi där och jag berättade om mig själv, om Sanna och Maja, om skolan och min familj. Han lyssnade intresserat och flikade in med en fråga lite då och då. Det verkade som att han gillade när jag pratade om mitt liv.

- I hope you don't have a girlfriend. Sa jag helt plötsligt utan att tänka mig för. Varför i hela fridens namn sa jag så? Är jag helt pantad eller? Varför skulle han kyssa mig om han redan hade någon?! Jag blev irriterad på mig själv och ångrade att jag frågade det.

- You do? Sa han och tittade förvånat på mig.

- No, I didn't meen to... Han avbröt mig.

- That's funny. Couse actually, I think I have a girlfriend. Han log mot mig. Are you my girlfriend now?

'Vilken lättnad att han inte tog illa upp' var min första tanke. Sedan kom jag på att, 'herregud, han frågade mig nyss om jag vill vara hans flickvän!' och jag log som jag aldrig gjort förut.

- I think so... Sa jag lite osäkert med glatt.

- Good. Couse I would love to have you as my girlfriend. We're a cute couple! Han log och kysste mig ömt på läpparna. I think we should sleep now. You look tired!

- That sounds good! Svarade jag men egentligen ville jag ligga vaken och prata hela natten. Goodnight.

- Goodnight baby. I love you!

- Love you too! Jag kunde inte ha fått ett bättre slut på dagen.

Mina sista tankar innan jag somnade gick till Sanna och Maja. Jag undrar vad dom gjorde just nu. Om dom två var hemma efter deras dejter eller var dom var. Kanske borde jag smsat dom? 'Äh, dom klarar sig fint. Mina tjejer.' tänkte jag och somnade med Louis tysta andetag brevid mitt öra.

---

Hon var den finaste tjejen jag någonsin sett. Hennes mörkbruna/svarta hår som flög åt alla håll när det blåste, hennes glittrande ögon och gulliga leende. Sättet hon såg på mig gjorde att jag fick fjärilar i magen. Och det var många år sedan jag fick det. Ikväll skulle vi träffas, Amanda och jag. Vi skulle träffas vid London Eye klockan 6 PM. Det var då det var som lugnast ute på Londons gator. Vid den tiden hade alla kommit hem från jobbet och dom flesta satt och åt. Det var en perfekt tid för oss att träffas. Då skulle vi förhoppningsvis få lite privat tid med varandra, utan skrikande fans.

Jag kollar mig i spegeln med en skeptisk blick. Jag såg ju inte riktigt klok ut! Håret hade lagt sig åt massa olika håll och jag hade fått en något röd-skrikig bränna på kinderna efter solen. Tar lite vax i håret och fixade till det. Lånade lite av Zayns puder och pudrar på mina kinder. 'Inte för att jag vet riktigt hur det fungerar, det där med smink... Men hon kommer nog gilla mig ändå!' tänkte jag och låste upp toadörren och gick ut till killarna.

- I'm leaving now. Sa jag och vinkade. Hejdå!

Harry hoppar upp från golvet och springer rätt på mig och kramar om mig.

- Have fun! Skriker han och pussar mina kinder ett antal gånger. I love you baby! Han skrattar och dunkar mig på överarmen.

- I will. Svarar jag och ler mot honom, vinkar till resten av killarna och går ut i det lite kyliga vädret. Solen skulle snart gå ner och då skulle det bli ännu kallare. Jag gick till London Eye eftersom det endast var ungefär en halvtimmes promenad från vår lägenhet och jag var väldigt tidig. Helt fantastiskt var det att gå där, helt ostörd och bara tänka på vackra Amanda. Tänk om hon kunde bli min?

Trots att jag var tio minuter tidig såg jag honom stå en bit bort och luta sig mot ett räcke. Jag smög fram, lite bakom honom för att kunna skrämma honom.

- Wooooah! Skrek jag och petade honom i sidan och han hoppade till och skrek riktigt högt. Han vände sig förskräckt om och såg på mig och började asgarva.

- What are you doing? Sa han och hans röst sprack på 'doing'. Do you want me to shit my pants or what? Han drog in mig i sin famn och vi kramades länge. Han luktade gott av sin parfym och mitt hjärta skuttade till lite när han strök sin hand över min rygg.

- You look beautiful. Säger han och ler mot mig.

- Thank you sweety! Säger jag och ler brett mot honom, sträcker på ryggen och försöker se så självsäker ut som möjligt. Dom flesta killar verkar tycka om när tjejer är självsäkra och Lou verkar vara otroligt säker och trygg i sig själv, och då kan ju inte jag komma där och inte ha något självförtroende alls!

Vi går runt lite på Londons vackra gator och han visar och berättar allt han vet om London. Han håller mig i handen och ger mig massa komplimanger. Han drar flera jätte tråkiga skämt men som jag dock att dom är tråkiga inte kan låta bli att skratta åt. Han blir så glad och ser så stolt ut när han får mig att skratta!

När vi gått runt i London flera timmar frågar han mig om jag vill åka lite London Eye med honom. Jag blir genast osäker och nervös, då jag är höjdrädd och han märker det på mig.

- What's wrong? Säger han och stryker mig på kinden.

- No... It's just that. Börjar jag. I'm afraid of heights. Jag ler ett lite ursäktande leende mot honom.

- Oh...

- But trust me, I want to!

- Okey then, letäs go! You can do it! Han tar tag i min hand och släpar med mig bort mot gubben som står och säljer biljetter. Han köper två biljetter och vi får gå in i en egen "korg" då det bara är vi där. Vi sätter oss ner och den börjar åka.

- Oh my god. Säger jag tyst för mig själv med Louis hör vad jag säger och frågar vad som är fel. What if I'm gonna puke?

Tänk om jag blir så rädd p.g.a. höjden och spyr. Mitt framför Louis Tomlinson! Bara tanken för mig att rysa. Vill ju inte göra bort mig inför killen jag älskat i flera år, andra gången jag träffar honom!
- Take it easy, beutiful. Säger han och sätter sig nära mig.

Vi sitter tysta några minuter och håller handen, kollar ut över fina London och bara njuter av varandra närhet. När vi kommit högst upp i parisehjulet vänder Louis sitt huvud och ser rakt in i mina ögon. Han blundar och lutar sig fram emot mig. 'Åh Gud, han ska kyssa mig!!!' tänker jag och försöker att inte flippa ur. Kan ju inte börja fangirla nu!

När hans läppar möter mina stannar tiden upp och jag har aldrig kännt såhär förut i hela mitt liv. Plötsligt kändes det som att jag var hel igen. Nu är jag lycklig. Kyssen var den bästa jag någonsin varit med om. Lång, kärleksfull och varm. Louis såg så lycklig ut när han sedan såg mig i ögonen och frågade om jag ville stanna hos honom över natten.

- Of course I will. Svarade jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han var underbar, den finaste killen på jorden. Och tänk att han ville att jag skulle sova över hos honom? Bästa dagen i hela mitt liv.

Klockan 7 PM, 19.00 svensk tid.

- Jag går nu, puss på dig! Ropade jag till Maja som stod inne i duschen. Lycka till sen!

- Desamma, älskar dig! Ropade hon tillbaka och jag gick ut ur hotellrummet ner på gatan. Där stod redan Harry med sin röda gamla Volkswagen bubbla. Jag hoppade in i bilen och Harry lutade sig mot mig, gav mig en puss på kinden och körde iväg.

- Where are we going? Frågade jag.

- It's a surprise, you know. Sa han och blinkade mot mig. Jag fnissade lite och kände efter vad jag kände för honom. Jag har alltid älskat honom, det har jag. Men nu gör jag det verkligen på riktigt. Nu håller jag ju på att lära känna honom och han är verkligen den snällaste killen jag träffat. Den här kvällen skulle bli så mysig. 'Hoppas bara att han gillar mig tillbaka' tänker jag och sneglar lite på honom. Hans hår ser lite extra lockigt ut och han verkar känna att jag kollar på honom.

- What are you looking at? Frågar han och skrattar. Jag rodnar och skrattar lite jag också.

- It's just that, you are so beautiful.

- And so are you, Sanna. Säger han och ler mot mig.

Klockan halv åtta påkvällen får jag ett sms från Niall där det står: 'I'm coming, now! Is that okey? x /Niall'. Jag skriver tillbaka att han kan komma om 20 minuter och han skickar fort tillbaka att han inte kan vänta så han kommer nu. Och där står jag i handduk, blött hår och osminkad! Jag skyndar mig in till sovrummet och klär på mig första bästa mjukisbyxor och ett linne. Orkar inte bry mig om hur jag ser ut, vi ska ändå bara vara här och kolla på film. Behöver ju inte direkt klä upp mig för det. Och gillar han mig ska han ju gilla mig, inte mitt smink eller tighta jeans. Har ingen lust att varken sminka mig eller fixa håret heller för jag har hört att Niall gillar tjejer som kan gå osminkade och ofixade tjejer.

En minut senare plingar det på dörren och där står han. Killen som får mitt hjärta att slå dubbla slag. Killen som sjunger som en gud. Han som får mig att le, även i dom tuffaste stunderna.

- Hello there! Säger han högt och glatt, ler och kramar om mig. You look beautiful!

- You too! Svarar jag och känner glädjen inom mig. Seriously, you look so handsome!

Han ler, rodnar lite och vi går in i vardagsrummet. Jag sätter på en film, har ingen aning om vilken, och vi sätter oss i ett hörn av soffan. Tätt, tätt ihop. Han lägger armen och mig och stryker mig längs handryggen.

- I need to tell you something... Säger han och ser allvarligt på mig. Jag får en klump i magen och sväljer hårt. Vad är det han tänker berätta?

---

Mår inte så jätte bra just nu, men här är kapitel 5! Hoppas ni gillar det :) Får se om nästa kapitel kommer ut i morgon eller på torsdag. Ta hand om er! ♥

- Maja, Sanna skynda er att kom ut! Skriker jag och mina bästisar springer nyvakna ut till mig i vardagsrummet. Kolla, dom är på tv!

Jag pekar mot tv:n där dom just zoomar in Niall.

- Åh, Nialler! Maja springer fram emot tv:n och pussar skärmen och Nialls ansikte.

Sanna och jag skrattar lite åt henne och hon lådsas vi sårad.

- Men hörni tjejer? Säger jag kollar på dom. Är dom inte i Hyde Park?

Sanna och Maja kollade lite osäkert på mig och sedan på tv:n. Samtidigt vände sig dom både mot mig och log brett

- Ja det är dom ju!!! Skrek Sanna och hoppade upp och ner med ett stort vitt leende.

- Är det live då? Frågade Maja.

- Jag tror det... Svarade jag lite osäkert. Ska vi klä på oss och springa dit eller? Det är ju bara några hundra meter härifrån.

Dom verkade gilla min ide och vi sprang runt alla tre, super stressade och letade efter tröjor, jeans, skor och smink. Några minuter senare stod vi alla tre klara vid dörren. Vi hade fixat oss med raketfart.

- Kom igen då, vad väntar vi på?! Sa Sanna exalterat och sprang ut genom dörren som vi smällde igen bakom oss.

Vi sprang fort och utan kontroll ut ur buggnaden, över gatan och port mot parken. En bil tutade högt när vi sprang över vägen och vi skrattade så vi knappt kunde springa. Vi måste ha slagit världsrekort i både'snabbast springur i London' och 'fixa sig färdig på kortast tid' för såhär snabba hade vi aldrig varit förut.

Jo, minsann. Där borta på andra sidan parken står det fem killar som liknar våra älsklingar. Man ser på långt håll att det är dom. En kille med röda byxor och randig tröja, en med rödrutig skjorta och halvruffsig kaluffs, en blond med en grå kofta, två med vita byxor varav den enda med ett riktigt krull och den andra med en mörkblå jacka.

Vi alla tre stannar upp och stirrar bort mot killarna.

- Oh my god, tjejer fattar ni att dom står där borta? Säger jag med en skakig röst och trevar efter deras händer. Dom tar mina händer i sina och vi står alla tre, hand i hand och kollar bort mot dom.

- Åh herregud... Får Sanna ur sig och faller ihop på marken.

- So, whats your favourite song of the album? Säger intervjuvaren och riktar mikrofonen mot mig. Precis då hör jag några skrik bakom oss och vänder mig om. På andra sidan parken står två tjejer upp och lutar sig ner mot någon som ligger på marken.

- Help us! Please help us, somebody! Hör han en av tjejerna skrika.

Utan att tveka skiter jag i intervjuven och springer bort mot tjejerna som ser helt skräckslagna ut. När jag kommer fram dit och frågar vad som hänt, står dom bara och stirrar på mig.

- Oh sorry, I forgot to introduce myself. I'm Harry! Säger jag artigt och tar dom i hand. Glömmer helt bort att det faktiskt ligger en tjej avsvimmad på marken.

Nu har restan av killarna sprungit hit efter mig och jag böjer mig ner mot tjejen på marken. Skakar om hennes axlar lite lätt och säger: "hello, can you hear me?" Tjejen vaknar till lite och kliar sig i ögonen innan hon öppnar dom och ser upp på mig. Hennes ögon blir stora som tefat och hon försöker få fram någonting att säga men från hennes mun kommer endast ut någonting som jag ska tolka som ett hej.

- Hello there! Säger jag glatt och hjälper henne att sätta sig upp. My name is Harry, how are you? Jag ler ett varmt leende och tar bort lite jord från hennes kind.

- Hi... Säger hon blygt och hon verkar knappt ens våga se mig i ögonen. I'm fine thanks.

- Ah, that's good! Hon kollar upp på mig och jag ser rätt in i hennes ögon. Det var dom finaste ögonen jag någonsin sett. Dom glittrade som tusen stjärnor i natten. Come, take my hand. I'll help you get up! Jag sträcker fram min hand mot henne och hon tar den och låter mig hjälpa henne upp på fötterna igen.

- So, what's your name? Undrar jag och kollar på henne och försöker se så snäll ut som möjligt.

- Sanna. Svarar hon och ler lite blygt.

'Åh vad fin hon är!' tänker jag och tittar kärleksfullt på henne. Hennes hår, hennes leende, hennes ögon. Allt var helt perfekt! Jag har aldrig sett något finare. Vill krama henne. Kyssa henne. Allt. Nu. Jag kollar bort mot Louis som står och pratar med en av Sannas vänner och blinkar mot honom. Han blinkar tillbaka och ge rmig två tummar upp.

- So, i was wondering if you would like to go out with me tonight. Sa jag och la på mitt finaste leende. Fram med språket bara, rak och tydlig på sak ska man vara. Antingen vill hon, eller så vill hon inte. Utifrån hennes blick och otroligt fina leende att dömma, tror jag att hon vill det. Hon stod där och bara log, hon fick inte fram ett ord.

Åh herregud, var det nyss Harry Edward Styles som bjöd ut mig? 'Andas, andas, andas!' tänkte jag och försökte lugna ner mig lite. Jag såg på honom och han stod där, med ena handen kliandes i hårbotten, anda i byxfickan. Shit va snygg han var! Efter vad som kändes som flera år, men antagligen bara var en halv minut säger han plötslig.

- When are you going to answer my question? Frågade han och jag kände mig genast lite dum som bara stod där och log. Mitt leende försvann.

- No, no! Don't stop!
- Stop what?

- Stop smiling. Sa han och puttade till mig lite i sidan.

Jag log igen och fnissade till lite.

- Sorry. Skrattade jag. Of course I wanna go out with you!

Han log sitt bredaste leende mot mig och jag smälte inombords. På någon sekund hade han tagit etts tort kliv fram emot mig och jag befann mig nu i hans famn. 'Gode Gud' tänkte jag. 'Låt honom aldrig släppa taget om mig!'

Jag sneglade bort mot Sanna och där stod tydligen hon och kramade Harry. Inte vad jag hade förväntat mig, men glädjen för min bästis skull sped sig snabbt inom mig. Jag vänder mig mot Niall igen och drogs genast med i hans skratt. Jag har ingen aning om vad han skrattar åt men att se min älskade Nialler skratta gör mig på så bra humör. Mitt i vårat asgarvande tar han upp sin mobil ur fickan och ställer sig bakom mig. Han lägger armarna runt min midja och lägger sitt huvud på min axel.

- Smile! Säger han högt och håller upp mobilen framför oss. Utan att jag hinner tänka på att le fint och sådär, sträcker jag ut tungan och kollar i kors med ögonen. Orkar inte bry mig om hur jag ser ut. Han tar kortet och vänder sedan på mobilen och letar fram det och börjar skratta högt och glatt så fort han ser det.

- You look so funny on that picture! Säger han och kramar om mig. But so god damn cute.

Jag skrattar och tittar bort mot Amanda som satt sig ner på gräset tillsammans med Louis, Zayn och Liam. Dom ser ut att ha det mysigt.

Niall kollar på mig med en speciell blick. Han ser på mig som om jag vore något vackert.

- You are beautiful, Maja. Säger han och jag känner hur jag rodnar lite.

- And so are you.

- And i meen it. I really do. Han kramar om mig hårt och pussar mig lätt på kinden.

En värmesprider sig inom hela min kropp och jag vill stanna hos honom för evigt.

- Can I have your number? Säger han och lyfter ena ögonbrynet en aning.

- Of course! Säger jag glatt, kanske lite för entusiastiskt. Jag rabblar upp mitt nummer och han lägger in det i sin mobil.

Alla tre hoppade omkring av lycka och bara skrek innan det kom någon sur liten tant och klagade på att vi var för högljudda. Fatta att jag ska på dejt med Harry, Amanda ska träffa Louis ikväll och Maja bara väntar på att Niall ska smsa henne? Det kan man kalla lycka.

---

Hej! Kapitel 5 kommer upp imorgon istället, har inga ideer. Ska försöka hinna med att skriva kapitel 6 imorgon oxå!

TACK FÖR ALLA SUPERFINA KOMMENTARER! Blir så sjukt glad! :D Massa kärlek till er! ♥

Vi sitter ute någonstans, i en park tror jag. Vart vet jag inte, det enda jag ser är honom. Min fina, underbara pojkvän. Han ser på mig och jag märker på en gång att det är någonting som inte är som det ska vara. Han kan varken se mig i ögonen som han alltid gör och han verkar obekväm. Byter sittställning hela tiden, kliar sig i nacken och flackar med blicken. Skrattar lite nervöst åt en tant som springer förbi och jagar en fågel.

- Is something wrong baby? Frågar jag honom och tar hans hand.

Han rycker tillbaka sin hand och sitter tyst och stirrar ner i marken. Jag blir sårad. Varför vill han inte svara? Varför kan han inte ens hålla min hand?

Han harklar sig och lyfter blicken lite försiktigt och sneglar osäkert på mig.

- No, it's just that.. Början han och jag förstår med en gång.

Han ska göra slut med mig! Han har säkert hittat någon snygg och rik fotomodell som är tusen gånger bättre än lilla jag. Någon annan tjej har fått honom på fall och han älskar mig inte längre. 'Fast han har nog aldrig älskat mig..' tänker jag och känner hur tårarna börjar komma.

- I'm sorry. Säger han och ser mig i ögonen på riktigt. But there's someone else..

Jag flyger upp från bänken och stirrar surt på honom. Skriker att han är en falsk idiot som bara utnyttjat mig, att han aldrig älskade mig. Han ser på mig med tårar i ögonen.

- I hate you! Skriker jag och funderar på att springa därifrån men tvingar mig ändå ner på bänken igen. Jag har inte hjärta att lämna honom, han gråter ju...

- Daniella. Säger han och lägger sin hand på mitt lår. I will always love you, but I just don't think that we're ment to be. You know? And I just don't have those feeling for you anymore. I'm sorry...

- Who's the other?

- Her name is...

Jag vaknar av någon kramar om mig hårt.

- Baby, don't cry. It's okey. I'm right here. Take it easy. Breathe.

Lättat pustar jag ut och inser att det bara var en dröm. Han är där hos mig. Han älskar mig fortfarande. Men någonting gör att jag inte kan sluta gråta, så jag ligger där i hans famn och gråter. Länge, länge.

- Babe, I'm so sorry but I have to get up now. Säger han och kysser mig i pannan. But trust me, I don't want to. I wanna lay here with you, all day.

- I know you want too. Svarar jag och sätter mig upp i sängen. It's okey. You should go, you have work to do!

Han ler mot mig och går upp ur sängen. Själv sitter jag kvar i sängen och tittar på honom där han springer fram och tillbaka, ut och in genom badrummet, in i kylskåpet och till garderoben. Han ser så rolig ut, lite lagom stressad och nyvaken. Efter ett tag klarar jag inte av att hålla mig så jag bara sitter där och skrattar åt honom. Han stannar upp bredvid sängen och tittar konstigt på mig.

- What are you laughin at?

Han ser ännu roligare ut när han står där bredvid sängen, håret står åt alla håll och jeansen halvt på.

- I laugh at you. Skrattar jag. You look so stupied!

På en sekund har han slängt sig över mig i sängen och håller fast mina armar så jag inte kan röra mig.

- Stop! Skriker jag och försöker putta bort honom, utan större framgång.

- I know you love me baby! Svarar han och ser mig djupt in i ögonen.

Jag älskar när han gör så. När han ser mig i ögonen känner jag mig så lugn. Då vet jag att det bara är vi två. Vi två mot världen. Att inget betyder något om jag inte för dela det med honom. Han är killen jag inte vill leva utan!

- I do. Svarar jag och börjar fnissa, det lät ju lite som att han hade friat till mig.

Han rör inte en min. Bara ser på mig på det där sättet.

- Daniella, i love you. So much. Words cannot describe my feelings for you. Han betonar varje ord så ordentligt att mitt hjärta hoppar till ett extra slag. Att en människa kan få mig att må så bra som han kan, är helt underbart.

Långsamt lutar han sig över mig och kysser mig ömt och kärleksfullt på läpparna.

- I don't think they'll get mad if I come 10 minutes late... Säger han och blinkar mot mig.

Vi stannar en stund extra i sängen och kysser varandra, kramas och säger fina saker till varandra.

När han 10 minuter senare tvingar sig upp igen och går kan jag inte sluta le. 'Tänk om varje morgon kunde börja såhär?' tänker jag och somnar om med honom i mina tankar.

---

Som vanligt vaknar jag på något underligt sätt alltid 10 minuter innan väckarklockan ringer, lika så idag. Så jag gick upp ur sängen och drog på mig min One piece, en likadan som Louis har och gick upp till köket. Där stod Sannas mamma och skar frukt och grönsaker, bredde mackor och pressade juice medans hennes pappa satt och läste tidningen.

- Godmorgon Amanda! Sa Sannas pappa Lasse och log ett brett tandläkarleende mot mig. Sovit gott?

- Godmorgon! Svarade jag och log tillbaka. Absolut, sover alltid bra här! Hur har du sovit själv?

- Jo tack, bara bra. Sa han och återgick till tidningen.

Sannas mamma Marie plockade ner en bricka ur ett skåp och lassade över allt hon nyss stått och gjort i ordning och gav brickan till mig.

- Varsågod! Frukost.

Jag log och tackade och gick ner till Sannas rum.

Jag vaknade av att Amanda petade till mig och sa att frukosten var klar. För en gångs skull var min hjärna på samma sida som jag idag och jag vaknade till riktigt snabbt.

Vi åt en god frukost som Sannas söta mamma gjort till oss och sedan ställde vi oss framför speglarna och fixade till oss lite. På med lite concealer under ögonen för att dölja hur trötta vi var och sedan kleta på lite mascara.

Ute i hallen stod redan våra resväskor och Sannas föräldrar. Vi kramade dom hejdå och jag och Amanda gick ut i det fina vädret. Lät Sanna få säga hejdå lite extra. Sedan gick vi till busshållplatsen och hoppade på bussen mot skolan där vi skulle träffas för att sedan ta oss gemensamt till Arlanda.

Efter flera långa timmar av upprop, köande, springandes på toaletten och bussåkande satt vi äntligen på planet som skulle flyga oss till London. Jag drog huvan på min vita One piece, en sådan som Harry har, över huvudet och lutade mig bakåt. Väntade på att vi skulle komma upp i luften, så jag kunde sätta på flygplansläget på mobilen och lyssna på musik.

När vi kommit upp i luften satt jag i hörlurarna i öronen och satt på min favoritlåt, More than this. Klickade på repeat knappen så den skulle spelas om och om igen. Lät musiken strömma genom mitt huvud och känna lugnet komma så fort jag hörde Harrys röst. Mina tankar flög iväg till Harry. 'Undra vad han gör just nu' tänker och får sedan upp en bild på Harry helt naken i mitt huvud. Jag fantiserade ett tag om honom innan jag kom på att där satt jag och fantiserade om nakna Harry med hela klassen runt omkring mig. Det hade hänt många, väldigt många gånger förut. Men det kändes alltid lika skämmit när jag kom på mig själv. Hemma gick det bra, när jag var ensam. Men tänk om någon skulle kunna läsa mina tankar?

Jag antar att jag somnade för det nästa jag var medveten om var att alla satt och applåderade.

- Vad händer? Frågade jag Maja som satt bredvid mig.

Hon skrattade och tittade på mig med en sån där Maja blick. Den blicken som utstrålade massa kärlek och omtanke.

- Du somnade. Sa hon och log stort. Vi är framme i London nu!

Hon och Amanda kramade om varandra och Amanda ställde sig upp och tog ner våra väskor från bagagehyllan.

Jag vände mig om mot fönstret och drog bort gardinen och såg ut över flygplatsen. Nu var jag äntligen i London! Tänk så många gånger jag drömt om att vara här. Och nu är jag här!

Klockan var endast runt 18 när vi kommit till hotelletdär vi skulle bo. Det hette Styleotel och låg vid Paddington station och inte alls långt ifrån Hyde Park. Det var ett överstylat hotell som verkade tro att det var coolt och modernt med massa spejsade färger och krom överallt. Men det var det inte. När Amanda, jag och Sanna gått in till reseptionen och sett hur det såg ut kunde vi inte hålla oss för skratt. Det var så fult! Någon mingrön färg på alla väggar och i matsalen var det inrett med endast blått och gult. Otroligt fult.

Det knackar på dörren och in sticker Anne-Charlottes huvud.

- Kommer ni tjejer? Vi ska ut och äta middag. Säger hon. Första middagen kan vara trevligt att ha tillsammans!

Vi tre nickar mot henne och drar på oss våra jackor. När vi kom ut på gatan kommer vi på att vi inte bytt kläder. Alla hade klätt upp sig lite med fina blusar och killarna hade snygga jeans, inte bara mjukisbyxor. Och där står vi i våra One piecer! Jag tittar förvånat på Amanda och Sanna och vi börjar alla tre skratta.

- Hur kunde vi glömma att byta om? Skrattar Sanna.

- Jag vet inte! Skrattar jag och Amanda till svar.

- Skit samma, vi är snygga som vi är! Sanna lutar huvudet neråt så allt hennes hår hänger ner mot marken, ruffsar till det lite på sidorna och gör en Harry fixning av håret.

Amanda och jag bara skrattar lite åt henne och hon ler stolt mot oss.

Vi går och äter på någon resturang tvärs över vägen och beger oss sedan tillbaka till våra rum. Som tur är får jag dela rum med mina bästisar, som vanligt.

Vi pratar, skrattar, äter godis och myser någon timma framför tv:n tittandes på X-factor. Sedan gör vi oss i ordning för sängen och går och lägger oss hyffsat tidigt. Vi vill ju vara pigga imorgon. Då vårat letande efter våra drömpojkar börjar...

- I love you! Säger jag och pussar honom lätt på kinden.

Han ler tillbaka och säger att han älskar mig också.

'Jag måste vara den lyckligaste tjejen i världen' tänker jag och lägger mig ner i sängen. Han kommer snabbt efter och trycker mig tätt intill honom. Jag andas in hans doft och ser rätt in i hans blåa vackra ögon. Han drar  bort en hårslinga som ligger tvärs över mitt ansikte och lutar ner sitt huvud mot mitt.

- You are the best thing that ever happend to me! Säger han och kysser mig ömt och kärleksfullt på munnen. I love you so much Dani.

- And i love you. Svarar jag tillbaka och kramar om honom.

Vi kryper ner under täcket och jag lägger mig tätt intill honom. Känner hans värme, hans närhet. Här känner jag mig trygg. Det är här jag hör hemma.

- Good night. Säger jag.

- Goodnight baby. Svarar han och ger mig en kyss i pannan. Sleep tight.

---

- Sanna! Ropar mamma från köket. Kom upp och ät frukost nu. Du har mycket att göra idag!

Jag sätter mig hastigt upp i sängen och glömmer bort att det är snetak över sängen, dunkar i huvudet och får en riktig huvudvärk med en gång.

- Bra start på dagen... Muttrar jag surt för mig själv och reser mig upp ur sängen, lite försiktigare den här gången. Det första jag ser när jag ställt mig upp är min otroligt vackra fondvägg. Det är en stor bild på min framtida make. Harry Styles. Han är det första jag ser varje morgon och det sista jag ser varje kväll. Önskar att han låg där brevid mig i sängen också. Inte bara satt uppklistrad på min vägg... Skulle älska känslan av att känna hans kropp, tätt intill min, få andas in hans doft och gosa in mig i hans famn. Få dra mina fingrar genom hans lockiga hår, titta honom djupt in i ögonen, känna hans läppar mot mina...

- Sanna kommer du eller? Plötsligt står mamma precis framför mig, tittar på mig och lyfter ena ögonbrynet. Tänker du på Harry nu igen?

Jag slår ner blicken och känner hur jag rodnar lite. Hon förstår inte att jag älskar honom på riktigt. Hon tror att han bara är en kille som jag tycker sjunger bra och är söt. Men han är så mycket mer än det. Han är underbar, vacker och världens roligaste. Ingen fattar hur mycket jag älskar honom förutom Maja och Amanda. Dom känner ju likadant, Maja älskar Niall och Amanda älskar Louis. Mamma skrattar lite, skakar på huvudet och går upp till köet igen. Jag drar på mig ett par röda Hollister mjukisbyxor, Harry gillar ju rött, och ett svart linne och ställer mig i dörröppningen intill mitt rum. Blicken glider över rummet. Från min stora 1.60 säng till skrivbordet med min laptop. Slänger en blick bort mot min vita stora soffa som inte går att sitta i p.g.a. alla kläder som ligger slängda över den. Mitt piano är det enda som det inte ligger kläder slängda på och hela golvet är fullt. Jag konstaterar att jag inte är en så ordningsam människa och går upp till köket och gör i ordning en god frukost.

Någonstans i mitt undermedvetna hör jag: 'I tried playing it cool Girl when I'm looking at you I can't ever be brave Cause you make my heart race' och jag ler för mig själv. Inte förens jag hör Zayns fina röst fattar jag att det är min mobil som ringer. En bild på Amanda som jag tagit i vintras när hon står ute mitt i vägen, tunnt klädd med snö runt omkring sig lyser upp skärmen. Jag tittar på bilden några sekunder och tänker på hur fin den är. Och va fin Amanda är! Sedan tystnar musiken och jag stirrar på mobilen som om den svikit mig. Fattar inte vad felet är förens mobilen plingar till och jag fått ett sms från Amanda.

'Är du långsam på något sätt eller? Sömntuta...' står det och jag skrattar lite för mig själv.

Jag är så otroligt seg på mornarna, kan sova fram tills sen eftermiddag och när jag väl vaknat kan det ta upp mot en halvtimme innan min hjärna hänger med på allt jag gör. Det är ganska pinsamt ibland... Som förra året när jag sov över hos min dåvarande pojkvän Eric. Han visste inte att jag va lite snurrig på morgonen så när han väckte mig fattade jag varken var jag var eller vad han gjorde där så jag vart rätt sur på honom... Och sen dess har vi inte snackat. 'Hade det varit Niall hade han inte reagerat så och aldrig pratat med mig igen' tänkte jag och svarade på Amandas sms.

Amanda, "the sms master" som jag och Sanna brukar kalla henne, svarade på bara några sekunder.

'Kom hem till mig vid 15 så packar vi mina grejer, drar hem till dig och packar ditt. Sen vidare till Sanna och fixar hennes packning och sen ska vi ju sova där inatt. :)'

'Jupp, ses sen!' skrev jag tillbaka och kollade på klockan. Den visade 14:26. Jag for upp ur sängen på en halv sekund och sprang ut i badrummet och in i duschen. Nu hade jag lite brottom eftersom jag skulle vara hos Amanda om ungefär en halvtimme. Och jag skulle både duscha och äta innan bussen går. Och bussen går kvart i.

Jag duschade på fem minuter och fixade mig lite snabbt, på med kläder och in med en macka i munnen och sprang med raketfart till busshållplatsen och hann precis med bussen. Jag brukar alltid sätta mig längst bak till vänster i bussen, lika så idag. Lutade mig tillbaka och stoppade i hörlurarna i öronen. Satte på One thing och spolade fram till Nialls solo. Lät hans röst ge mig lycka. För det var hela Niall, lycka.

Eftermiddagen och kvällen gick fort. Jag och mina bästisar hjälptes åt att packa alla våra väskor och avslutade flera timmars packning med pizza hemma hos Sanna framför tv:n. Vi kollade på Titanic som vi gjort många gånger förut och alla satt och grät tillsammans mot slutet. Allt var så härligt när jag var med dom. Vi kunde både skratta och gråta med varandra och vi bråkade aldrig. Vi älskade att umgås och vi gjorde det hela tiden. I skolan och på fritiden. Vår vänskap var äkta. I skolan var det t.o.m. några som var avundsjuka på att vi var så tighta och dom försökte alltid klanka ner på oss och säga att det inte är bra att vara så tighta med ett par personer. Dom menade på att man behövde ha fler vänner än två stycken. Vi brukar alltid bara skratta när folk säger så och gå därifrån med huvudena högt upp och vara stolta över oss.

Klockan började närma sig 00 när vi släkte och gosade ner oss i Sannas stora säng. Vi låg tätt ihop och pratade lite om veckan som skulle komma.

- Tror ni att vi kommer träffa dom? Frågade Maja.

- Jag vet inte. Svarade Sanna och bet sig i läppen som hon alltid gör när hon är osäker. Hoppas det!

- Klart att vi kommer träffa dom! Sa jag och fortsatte: Jag tror i alla fall att vi kommer göra det.

- Man vet aldrig. sa Sanna och suckade. Jag måste bara träffa Harry! Eller åtminstone se honom!

Jag och Maja fnissade lite och Sanna puttade till min axel.

- Sluta! Sa hon lite på skoj och skrattade. Ni ska ju inte säga något Ni vill ju träffa Louis och Niall främst!

Mitt och Majas fniss övergick till ett mycket hjärtligt skratt och vi skrattade tills vi fick ont i käkarna.

- Nej nu borde vi sova! Maja kollade på klockan och fortsatte: Klockan är faktiskt halv ett. Vi ska ju upp klockan 9 senast!

- Godnatt. Sa Sanna och jag i kör.

- Godnatt. Svarade Maja.

Vi somnade fort alla tre och sov riktigt, riktigt gott. Och jag drömde om min älskling, Louis.

---

Blev riktigt nöjd med det här kapitlet! Ska sätta mig och skriva nästa kapitel redan nu så kanske kommer upp ett till ikväll, annars får ni det imorgon. Kommentera gärna vad ni tycker! Kramis! ♥

---

Amandas perspektiv:

- Don't even care about the table breaking, we only wanna have a laugh. Jag ställer mig upp på bordet och sjunger allt vad jag kan.
På golvet nedanför ligger mina två bästa vänner, Sanna och Maja, och skrattar så tårarna bara rinner.
- Gå ner från bordet! Skrattade Sanna och försökte ställa sig upp. Tänk om Anne-Charlotte kommer in och så står du där!

Precis då öppnas dörren in till klassrummet och en ström elever väller in med deras mentor Anne-Charlotte i täten. Jag hoppar snabbt ner från bordet och sätter mig lydigt på en stol och försöker hålla mig för skratt. Sneglar bort lite mot bordet där Sanna och Maja sitter och dom halvt ligger över bänkarna och gapskrattar. Och så sitter jag där lydig och försöker hålla mig. ’Äh, vem försöker jag lura?’ tänker jag och skrattar som aldrig förr.
Anne-Charlotte tittar surt på oss, som vanligt, men börjar babbla på om klassresan nästa vecka. Det får mig att lyssna. Vi ska nämligen åka till London en vecka med klassen! Och vi åker redan nu på söndag, om två dagar! I flera år har vi sålt blommor, korv och underkläder för att samla in pengar. Och tänk, nu ska jag och mina två bästisar åka till London med klassen! Och det bästa är att när vi väl kommer dit så kommer vi få göra i princip vad vi vill! Det kommer bara finnas bestämda tider för när vi ska äta och sova. Annars är vi helt fria. Och Maja, Sanna och jag har bestämt att vi ska försöka hitta One direction.

Sannas perspektiv:

Klockan slår 14.30 och dagen är nu slut. Jag samlar ihop mina böcker och går ut ur klassrummet och upp till skåpen, tätt följd av Maja och Amanda. Vi lägger in våra skolböcker, tar ut våra jackor och går tyst bort mot skolans stora entré. När vi kommit ut genom dörren och vi hör att den smällt igen bakom oss börjar alla tre skrika och hoppa runt som galna hönor.
- Fatta att vi ska till London på söndag! Skriker jag och kramar om Maja och Amanda.
Dom skriker av lycka och kramar mig hårt tillbaka.

Det här var lycka. Att känna vårsolen bränna lite lätt i ansiktet, höra fåglarnas vackra sång, gå bredvid mina två bästa vänner väntandes på att få åka till London. Den här resan skulle bli den bästa!



Majas perspektiv:

När jag kom hem runt 23 på kvällen efter att ha suttit hemma hos Sanna sedan skolan slutat och planerat vad vi ska packa och hur vi ska gå till väga på vårt letande, la jag mig direkt i min stora mjuka säng. Och där låg jag, i minst 45 minuter innan jag orkade gå och göra mig i ordning för natten. Jag låg och tänkte på hur underbart det skulle bli. Jag och mina bästisar i samma stad som min älskling, Niall. Och dom andra grabbarna såklart! Men Niall, han hade det där lilla extra. Jag kunde inte sätta fingret på om det var hans underbara röst eller leende som gjorde att jag fick fjärilar i magen när jag tänkte på honom. Han är verkligen den finaste killen på jorden.
När jag väl bortstat tänderna och tvättar bort mascaran kände jag att jag var väldigt hungrig. Så jag gick ner till köket och kollade i kylskåpet. Där hittade jag några skivor rostbiff som antagligen var över sedan middagen. Så jag la några skivor på en macka och gick upp till mitt rum igen. När jag kom på att jag satt och ät där, sent på kvällen började jag fnissa lite. Tänk om Niall också satt och åt just nu! Jag åt upp mackan och kröp ner under täcket.
- Niall Horan. Sa jag tyst för mig själv. Maja Eriksson.
Tänkte på hur underbart det vore att träffa Niall. Träffa killen jag drömt om i flera månader. Träffa killen som fick mig att bli hel.
- Maja Horan.

Jag somnade med ett leende på läpparna.

 

---

 

Det var då kapitel 1! Hoppas ni gillar det. Nästa del kommer senare ikväll! Kommentera gärna, det får mig mer motiverad att skriva, kram! ♥